Kurikka med v. Otters detachemang och framryckte 2 aug. till K., där han 10 s. m. besegrade sin ungefär jämstarka motståndare. O. I.* C. O. N. Kauhava, konsistoriellt pastorat af 1:a kl., Lappo kontrakt, Åbo ärkestift, Finland, Vasa län, Lappo härad, Nykarleby domsaga. Areal 506 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 8,692 pers. (1908). A. G. F. Kaukas, fabriker i Lappvesi socken nära Villmanstrand, Finland, eges af ett aktiebolag med 4,200,000 marks kapital. Trådrullfabrik anlades 1891 och cellulosafabrik 1895, hvartill 1897 kom en trådrullfabrik i Nastola, Tavastehus län. Tillverkningens storlek var 1909 2,015,952 gross trådrullar och 11,573,167 kg. blekt och oblekt sulfitcellulosa. Antalet af bolagets arbetare var 751. T. C. Kaukasien (ry. Kavkas), ryskt generalguvernement, omfattande Kaukasusområdet och guvernementen på båda sidorna om bergen. Det gränsar i ö. till Kaspiska hafvet, i v. till Svarta hafvet och Azovska sjön; i n. skilja floderna Jeja, Kugu-Jeja, Jegorlyk, Manytj och Kumo det från Donska området och Astrahan, i s. går gränsen mot Persien och Turkiet från Astara i nordvästlig hufvudriktning till Aras, följer denna flod till närheten af Ararat och löper därpå först i västlig, sedan i nordvästlig hufvudriktning, tills den 25 km. s. om Batum träffar Svarta hafvet. Konventionellt delas K. i Ciskaukasien, området n. om Kaukasus’ kam, omfattande guv. Kuban, Stavropol, Terek och Dagestan med 251,521 kvkm., 4,297,272 inv. (1897), samt Transkaukasien, området s. om kammen, hvilket innefattar guv. Baku, Tiflis, Kutais, områdena Tjernomorskaja och Suchum-Kale samt guv. Jelizavetpol, Erivan och Kars (hvilka tre bilda ryska Armenien) med 217,000 kvkm. och 4,992,092 inv. (1897). Hela arealen är alltså omkr. 470,000 kvkm., och invånarnas antal var enligt officiell beräkning 1908 omkr. 10,9 mill. (23 pers. per kvkm.). Den nordligaste delen af K. är i Manytjsänkan, fylld af träsk och sumptrakter; s. därom följer ett lågland, som omfattar större delen af guv. Stavropol och Kuban. Mellan floderna Kubans och Tereks mellersta delar består detta af bördig svart jord, sydligare af Stavropols saltstäpper. Som en hög mur delar Kaukasuskedjan landet i två hälfter. Af passen öfver berget äro de viktigaste (fr. ö.) Dibrarpasset (2,218 m.), Krestovoja (2,379 m.), Kasbek- l. Darjal-(Dariel-)passet (2,431 m.), öfver hvilket den grusinska härvägen går (se Grusien), Nacharpasset (2,962 m.) vid Kubans källor och Maruchpasset (3,505 m.). — S. om bergen ligga Kuras och Rions dalar, som i s. begränsas af det armeniska höglandet och skiljas från hvarandra genom Meskiska bergen. Det armeniska höglandets högsta topp, Ararat (se d. o.), ligger på K:s gräns; flera andra toppar nå höjder af 3,000—4,000 m. (Alagös t. o. m. 4,095 m.). Djupa dalar genomkorsa detsamma, och i dem flyter en mängd floder, de flesta till Aras, Kura och Tjoroch. Alpsjön Goktja (se d. o.) ligger där inramad af mer än 3,000 m. höga berg. K:s berg innehålla flera värdefulla malmer, ehuru brist på kapital och vägar mycket hämmar grufdriften. Kopparkis (vid Kedabek, Achtala o. a. i Jelizavetpol), järnmalm (flerstädes, men knappt tillvaratagen), kvicksilfver, svafvel, bergsalt och manganmalm äro de viktigaste. I främsta rummet kommer manganmalm, af ovanlig renhet och därför högt skattad för Europas och Amerikas stålindustri, i Rions och Tjorochs dalar, hvarifrån den öfver Poti och Batum i stigande kvantitet föres till utlandet. I dessa trakter finnes ock stenkol, som påträffats äfven i distriktet Suchum-Kale vid Svarta hafvet. Af vida större betydelse än alla dessa bergverksprodukter äro dock naftafyndigheterna på halfön Absjeron och n. därom ända till Petrovsk, hvilka 1898—1901 gåfvo mer än Förenta staternas och 1907 lämnade 8 1/4 mill. ton nafta. Bergen äro också rika på varma och kalla mineralkällor (särskildt svafvelkällor), af hvilka många användas till bad, andra lämna vatten till export. Berömda badorter äro källorna kring Pjatigorsk (från en af dem, Kisladovsk, kommer det berömda narsanvattnet), vid Borsjom (vid järnvägen mellan Batum och Tiflis), vid Abas-Tuman i samma trakt, vid Tiflis o. a. — Klimatet är n. om Kaukasus fastlandsklimat med ganska stränga vintrar, enär landet ligger öppet för de kalla nordanvindarna, medan Kaukasus afspärrar det för varma sunnanvindar. I Vladikavkas är årstemperaturen 8°, den kallaste månaden (jan.) har — 4,8°, juli 20,2°. Transkaukasien har i v. kustklimat med mycket riklig nederbörd; trakten kring Batum är det regnrikaste området i ryska riket, 2,370 mm. Ö. om Meskiska bergen aftager nederbörden starkt, och i nedre Aras’ och Kuras områden möta vidsträckta stäpper, såsom Sjirinkum, Peïgambar- och Muganstäpperna. Gudaut vid Svarta hafvet har en nederbörd af 1,390 mm., Tiflis af 490 mm., Jelizavetpol 254 mm. och Baku 241 mm. I Tiflis är årstemperaturen 12,7, växlande mellan 0° i jan. och 24,5° i juli. — Vegetationen är rikast vid Svarta hafvets kust, där stora skogar förekomma. I de lägre trakterna, närmast stäpperna, förhärska löfträd af mellaneuropeisk typ; där odlas också vinstocken till omkr. 1,000 m. höjd; högre upp träda barrträden i förgrunden, och af de odlade växterna äro korn och råg viktigast (till 1,800 m.), högst upp gå björken och en del buskväxter. Därpå följa alpväxter intill snögränsen. I Transkaukasien odlas majs och ris samt bomull (Erivan och Jelizavetpol), vid Svarta hafvets östkust ha lyckade försök gjorts med odling af tebusken, ramie (Boehmeria), kamferträdet och andra östasiatiska monsunländers alster. Äfven K:s fauna är närmast släkt med Mellan-Europas. Vildsvin, vargar och björnar finnas i mängd, likaså lodjur, räfvar, mårdar och schakaler. Längst i s. intränga kungstigern och pantern från Persien. Kaukasusbergen ha en egen stenbock (Capra caucasica), där finnes ock bezoarbocken (Capra ægagrus). I de mest otillgängliga bergsskogarna lefver ännu bisonoxen. På stäpperna finnas flera gnagararter, bl. a. springharen. Fågelfaunan är omväxlande; synnerligen rikt är bergsområdet på roffåglar. Muganstäppen är bekant för sina många ormar. En landsplåga utgöra gräshopporna och stickflugorna. Af husdjur kan silkesmasken anses för det viktigaste, i det att K. hör till världens förnämsta silkesländer. Från Transkaukasien exporteras årligen omkr. 400,000 kg. råsilke. Befolkning. Redan i forntiden en tillflyktsort för isärsprängda och tillbakaträngda folkrester, innesluter Kaukasus’ bergland fortfarande en mängd oroliga och krigiska bergstammar och deras europeiska och asiatiska grannfolk. Några af dessa folk äro i senare tid inflyttade utlänningar, andra, de