Reformationens tid. Väggmålning i Nya museet i Berlin, af W. v. Kaulbach. (Framför högra pelaren synes Gustaf II Adolf.)

Teckningen Das narrenhaus med motiv från hospitalet i Düsseldorf visar honom som skarp iakttagare och fysionomist, ett ämne till en tysk Hogarth. Det monumentala måleriet var emellertid det område han liksom de öfrige af Cornelius’ lärjungar hufvudsakligen odlade. Hans första stora verk i denna riktning var Hunnerslaget (1834—37; en färgskiss finnes i Stuttgart, ett senare exemplar i stor skala i Raczynskiska samlingen i Posen), utförd brunt i brunt och snarare att betrakta som en stor kartong än en målning. 1837 börjades Jerusalems förstöring (i Nya pinakoteket, München), mindre än den föregående, men utförd enligt samma grundsatser. Till denna tid höra äfven hans illustrationer till Goethes Reinecke Fuchs, som gjorde K. högeligen populär. Under ett halft års vistelse i Italien 1838 öfvade han sig energiskt i oljemålning efter lefvande modell. 1847 blef han direktör för Münchenakademien och fick s. å. i uppdrag att smycka trapphuset i Nya museet i Berlin med en serie stora väggmålningar. Dessa — som voro under arbete i 16 somrar — utfördes ej i freskteknik, utan med torr färg. Ämnet var världshistoriens olika skeden eller dess mest betydelsefulla moment. Hunnerslaget och Jerusalems förstöring upprepades här i större skala, de öfriga motiven voro Babels torns fall, Greklands blomstring, Korsfararna framför Jerusalem och Reformationens tid (se fig.), sistnämnda komposition upptagande reformationens stridsmän och gynnare under 1400—1600-talen, samlade i en kyrka —, idén och anordningen efter Rafaels ”Skolan i Aten”. De 6 stora målningarna omslutas af friser och allegoriska figurer. Vid midten af 1850-talet tillkommo de fresker, hvarmed Nya pinakotekets i München yttermur smyckades (färgskisserna förvaras i pinakoteket, själfva freskerna, som utfördes af K:s medhjälpare, äro numera mestadels utplånade af väder och vind). Serien var afsedd att skildra konsternas uppsving i München under konung Ludvig I:s beskydd. K. tog sig för att karikera det han borde förhärliga, han gycklade tämligen omildt med både peruktidens och romantikens koryféer. Bilderna väckte en storm af harm. Bland K:s monumentalmålningar från de följande åren märkas Otto III i Karl den stores graf (1859, i Germanisches museum i Nürnberg), Slaget vid Salamis (i Maximilianeum, München, kartong i Berlins nationalgalleri), Nero (1873), Syndafloden (kartong). K. målade många porträtt (Ludvig I och Maximilian II samt ett par konstnärsporträtt i kostym finnas i Nya pinakoteket) samt utgaf planschverken Goethes kvinnobilder, Scener ur Schillers dramer (ett par scener ur ”Maria Stuart” i kolteckning, 1867, finnas i Berlins nationalgalleri) och utförde äfven illustrationer till