(1902; ”Den sociala revolutionen”, 1906), Die sozialdemokratie und die katholische kirche (s. å.) och Die historische leistungen von Karl Marx (1908). E. H. T. Kautzsch, Emil Friedrich, tysk protestantisk teolog och orientalist, f. 1841 i Plauen, blef 1871 e. o. teol. professor i Leipzig och 1872 ord. professor i Basel, flyttade 1880 i samma egenskap till Tübingen och 1888 till Halle, där han verkat som professor i gamla testamentets exegetik. K. har gjort sig känd som en af den nyare gammaltestamentliga forskningens förnämsta banbrytare och på mångfaldigt sätt verkat för att göra dess resultat kända för den teologiskt intresserade allmänheten. Bland hans vetenskapliga arbeten må nämnas De veteris testamenti locis a Paulo apostolo allegatis (1869), Echtheit der moabitischen altertümer (1876, tills. med Socin), Die aramaismen im alten testament (1902). Därjämte har han utgifvit nya upplagor af Hagenbachs ”Encyklopädie und methodologie”, af Gesenius’ ”Hebräische grammatik” samt själf utgifvit Grammatik des biblisch-aramäischen (1884). Mest känd torde han ha gjort sig genom den i förening med flera tyska lärde utgifna öfversättningen, jämte kritiska anmärkningar och inledningar, af gamla testamentets kanoniska, apokryfiska och pseudoepigrafiska böcker: Die Heilige schrift des alten testaments (1890—94; 3:e uppl. 1908—10) och Die Apokryphen und pseudepigraphen des alten testaments (1898—1900). Jfr Bibelkritik, sp. 236. Därjämte utger han (sedan 1888) jämte andra ”Theologische studien und kritiken”. E. S—e. Kauvatsa, kapell under Hvittis imperiella pastorat, Åbo ärkestift, Åbo och Björneborgs län, Finland. Det är bestämdt att i framtiden bilda egen kyrkoförsamling. Areal 150 kvkm. 2,763 inv. (1908), finsktalande. A. G. F. Kavaïn. Se Kava-kava. Kavaj (af oviss härledning), kort rock med dubbla knapprader och utan skört. Kavaju, stad i turkiska vilajetet Skutari, 17 km. s. ö. om Durazzo och 7 km. från Adriatiska hafvet. Omkr. 4,200 inv. J. F. N. Kava-kava (kaoua-kaoua), bot. farm., erhålles af Piper methysticum Forst., en till fam. Piperaceæ hörande örtartad växt, som förekommer å Stilla hafvets öar. Af roten, Radix avæ l. radix Kawa-Kawa, kavarot, beredes en tinktur, som ansetts verksam mot kronisk reumatism. Med kokosmjölk bereda polynesierna af växten en rusgifvande dryck, ava. Bitar af roten tuggas, enligt uppgift, vid infödingarnas sammankomster, hvarigenom en ymnig salivflytning åstadkommes. Denna saliv lär uppsamlas i en skål jämte de tuggade bitarna af roten, hvars stärkelse genom saliven omsättes till dextrin och socker, som snart öfvergår i alkoholjäsning. Denna alkoholhaltiga vätska användes vid beredning af den nämnda rusdrycken. Ur roten har man framställt en gulgrön eller brungrön, hartsartad kropp, kavaïn. Denna smakar först svagt bittert, sedan skarpt, pepparlikt samt framkallar därefter en stark nedsättning af känseln i munnen; äfven på andra slemhinnor, särskildt ögats bindehinna, alstrar kavaïnet öfvergående, lätt retning och därefter känsellöshet. Vid förgiftning förorsakar kavaïnet nedsatt hudkänsel, narkos och förlamning utan kramp. Preparat på kava ha fått medicinsk användning som medel mot inflammation i urinröret (särskildt gonorré), för att stilla smärtor och obehag. Dels har brukats tinktur eller flytande extrakt på roten, dels har det isolerade kava-hartset lösts i sandelolja (Ætheroleum Santali; se Santalum), hvaraf erhållits preparatet Kava-santal l. gonosan, som i limkapslar om 0,3 gr., 8 dagligen, gifvits för ofvannämnda ändamål. C. G. S. Kavala (Cavalla), stad i turkiska vilajetet Saloniki, vid Egeiska hafvet midt emot ön Thasos. Omkr. 20,000 inv. Stor tobaksindustri. K. är hufvudhamn för norra Macedonien och viktig exportort för spannmål, bomull och förträfflig tobak. K. anses vara forntidens Neapolis, där Paulus landsteg på sin väg från Samothrake till Filippoi (Apg. 16: 11). Neapolis var då hamnstad till Filippoi, liksom K. nu är Seres’ hamn. I K. föddes 1769 Muhammed Ali, pascha af Egypten. (J. F. N.) Kavaljer (fr. cavalier, sp. caballero, eg. ryttare, riddare, af lat. caballus, häst; jfr Chevalier). 1. Uppvaktande adelsman vid furstehof; man med belefvenhet och fint skick; herre, i motsats till dam; en dams ledsagare, beskyddare eller förare i dansen; kurtisör, sprätt. — 2. K. l. Högverk, fortif. Se Cavalier. Kavaljererna (eng. the cavaliers), namn på engelske konungen Karl I:s anhängare under hans strid mot parlamentet. Kavaljersparoll, bot. Se Maskros. Kavalkad (fr. cavalcade, af it. cavalcare, rida, af lat. caballus, häst), högtidligt tåg till häst (i synnerhet det, i hvilket den i Peterskyrkan krönte påfven ledsagas till Lateranen); festligt ryttarfölje. Kavalleri (fr. cavalerie, af lat. caballus, häst) l. Rytteri, krigsv., kallas det af de tre vapenslagen, som strider till häst. Dess förnämsta egenskap är på grund däraf snabbheten, med hvars hjälp det på kort tid tillryggalägger det afstånd, som skiljer det från fienden, för att därefter, med begagnande af den med hastigheten förenade stötkraften, stöta omkull honom och med de blanka vapnen, sabel eller lans, nedgöra honom. Kavalleriet kan sålunda uppträda endast anfallsvis; och blott då, när dess anfall sker öfverraskande, förmår det uträtta något mot nutidens eldvapen, förda af pålitliga trupper. Den betydelse, som kavalleriet härigenom förlorat på slagfältet, har det återvunnit utom detsamma, där det till följd af sin rörlighet väl lämpar sig för alla företag, som måste utföras hastigt och på något afstånd från de öfriga trupperna. För att kunna utveckla själfständighet nödgas det vid dylika företag stundom med en del af sin styrka sitta af och strida till fots, hvadan ett eldvapen, karbin eller gevär, måste tillhöra kavalleristens beväpning. Kavalleriet är för sin verksamhet beroende af marken. Det är därjämte dyrt att anskaffa och underhålla samt svårt att utbilda, hvadan det icke kan skapas i hast. I de stora arméerna uppgår det till 1/8—1/10 af infanteriets styrka. Största delen af kavalleriet utgöres numera af det s. k. lätta kavalleriet (dragoner, husarer och hästjägare), till hvilket äfven de med lans väpnade ulanerna måste räknas; men därjämte finnes i de stora arméerna ännu något tungt kavalleri (kyrassjärer), utrustadt med kyrass och metallhjälm samt afsedt endast för anfallet på slagfältet. Kavalleriets grundenhet är skvadronen, med en