Kavallerifördelning benämnes i Sverige den truppafdelning, som i andra länder kallas kavalleridivision (se Division). Någon kavallerifördelning har aldrig varit organiskt bildad i Sverige, utan tillfälligt sammandragits under någon större fälttjänstöfning i Skåne; afsikten har varit att i krig bilda en sådan af Skånska husar- och dragonregementena, hvilka hvardera skulle utgöra en kavalleribrigad, tillika med Vendes artilleriregementes ridande division (3 batterier). Åsikterna om ändamålsenligheten af en sådan åtgärd äro emellertid delade. C. O. N. Kavalleriinspektör, i Sverige en generalsperson (hvars officiella titel är Inspektör för kavalleriet), hvilken det åligger att leda och öfvervaka kavalleriets utbildning och öfningar samt remonteringen. 1892 års urtima riksdag drog in aflöningen för kavalleriinspektören och ersatte den med ett arfvode å 2,500 kr., hvadan, om någon kunglig person icke finnes att tillgå — en sådan (hertigen af Västergötland) har sedan 1898 uträttat tjänsten — en regementschef måste förordnas att upprätthålla befattningen. C. O. N. Kavalleripionjär, krigsv., för tekniska fältarbetens utförande inöfvad kavallerist. Kavalleripionjärer började organiseras i Sverige 1885, och numera finnas 1 korpral och 8 man pionjärmanskap per skvadron. På pionjärryttarens sadel medföres en yxa; spadar och andra verktyg m. m. samt sprängutredning medföras dels å en pionjärpackhäst, dels å skvadronens packvagnar. L. W:son M. Kavalleriregementenas hästvakansspannmål. Se Hästvakansafgift. Kavalleriskola, krigsv., kallar man en sådan skola, som är afsedd till kavalleribefälets utbildning, ofta endast i ridning, t. ex. den berömda franska kavalleriskolan i Saumur samt ridskolorna i Hannover och Wien. I Sverige finnes af detta slag ridskolan vid Strömsholm (se Ridskola). Från 1880-talet användes benämningen å den skola för utbildning af indelta kavalleriets volontärer och underbefäl, som sedan 1870 årligen sammandragits i kavallerietablissemanget (nuv. kasern för Lifregementets dragoner) å Ladugårdsgärdet i Stockholm och som upphörde 1903. C. O. N. Kavalleritelegraf, krigsv., det slags krigstelegraf, som medfördes af kavalleritelegrafpatruller i härför konstruerade packfickor och som afsåg att genom hastigt anordnade elektriska förbindelser åstadkomma rapportföring och ordergifning med telegraf eller telefon såväl på längre sträckor framför arméns front eller framför en opererande härafdelning som ock under spanings- och bevakningstjänst före och under striden. Detta skedde antingen genom användandet af permanenta ledningar eller genom byggandet af lätta linjer. Kavalleritelegrafen i Sverige, som organiserades 1903, sedan 1897—1902 försök utförts, bestod af tunn järntråd, isolerad eller bar, och telegrafapparater, som äfven kunde användas för vanlig telefonering. Numera finnes vid kavalleriet, liksom vid infanteriet, trupptelegraf (se d. o.). L. W:son M. Kavanagh [kəvä'no], Julia, engelsk romanförfattarinna, f. 1824 i Thurles (Irland), d. 1877 i Nizza, fick en utmärkt uppfostran i Paris under ledning af sin fader, en lärd filolog, och bosatte sig 1844 i London. — Genom sin första större berättelse, Madeleine (1848), vann miss K. ett rykte, som ytterligare befästes genom Nathalie (1850; sv. öfv. 1854). Därefter följde Daisy Burns (1853; sv. öfv. 1854), Grace Lee (1855; sv. öfv. 1856) och Rachel Gray (1855; sv. öfv. 1884), skildringar ur nutidslifvet i England, samt en rad andra, bland hvilka förtjäna nämnas Queen Mab (1863), Sibyl’s second love (1867; ”Signilds andra kärlek”, s. å.), John Dorrien (1875) och de postuma berättelserna Forgetmenots (3 bd 1878; ”Förgät-mig-ej”, 1:a saml. 1891). Scenen för hennes älskvärda och enkla skildringar är ofta Frankrike, som hon kände väl till och skildrade med sympati (se t. ex. ”Taflor och scener ur pariserlifvet”, 1861). Hon författade äfven A summer and a winter in the two Sicilies (1858) samt de historisk-biografiska verken Women in France during the 18:th century (1850), Women of christianity (1852), French women of letters (1862) och English women of letters (1863). (R—n B.) Kavarot. Se Kava-kava. Kava-santal. Se Kava-kava. Kaváss, turk. (af arab. qauwas, bågskytt), polissoldat, gendarm; ordet nyttjas förnämligast om de hos turkiska ämbetsmän samt de utländska makternas sändebud och konsuler anställde beväpnade tjänare, hvilka vanligtvis beledsaga dessa utomhus. H. A.* Kavatina, mus. Se Cavatina. Kavelin, Konstantin Dmitrievitj, rysk rättslärd, historiker, f. 1818, d. 1885, fick genom sin akademiska afh. om grundprinciperna i den ryska rättskipningen (1844) anställning vid Petersburgs universitet, men måste lämna den 1848 och tjänstgjorde i ämbetsverk. I förberedelserna till den stora bondeemancipationen tog K. en mycket verksam del, författade 1855 en märklig skrift om den ryska bondefrågan och 1862 om Adeln och böndernas befrielse (tryckt först i Berlin anonymt). Därigenom kom han i beröring med de socialpolitiske reformvännerna, Miljutin, Samarin m. fl., och uppträdde lifligt i tal och skrift för böndernas befrielse och förseende med jord. 1857 hade han åter anställts vid universitetet som professor i civilrätt, men denna befattning stängdes för honom från 1863 ända till 1878. Förutom en uppl. i 4 dlr (1859) utkommo i tidskrifter m. m. många uppsatser rörande psykologi, etik och rättshistoria, hvaraf ett par öfversatts på tyska, Der bürgerliche gemeindebesitz in Russland (1877) och Die bauernemancipation und herr v. Samson Himmelstjerna (1883). Fullständig upplaga (1897—1900). På tyska finnes hans socialpolitiska brefväxling med Herzen utg. af M. Dragomanov. A—d J. Kavera (lat. cavere), gå i borgen. Jfr Kaution. Kawerau, Gustav, tysk kyrkohistorisk och praktisk teologisk författare, f. 1847 i Bunzlau, blef professor 1886 i Kiel och 1893 i Breslau samt 1907 medlem af öfverkyrkorådet i Berlin. Bland hans många arbeten kunna nämnas en årgång Predigten (2 bd, 1897—99), flera monografier till den tyska reformationens historia, medarbetarskap i den stora Weimareditionen af Luthers skrifter samt det berömda arbetet Reformation und gegenreformation (3:e uppl. 1907, utgör bd III af Möllers ”Lehrbuch der kirchengeschichte”). Hj. H—t. Kaveri, flod. Se Cauvery. Kaverna (lat. caverna, håla), med., en genom