väfnadssönderfall uppkommen håla i ett organ; kavernor förekomma företrädesvis i lungorna och bero i de flesta fall på lungsot. G. F—r. Kaviar (af turk. havyár), eg. benämning på saltad rom af åtskilliga störarter; ordet nyttjas dock numera äfven i fråga om sålunda beredd rom af åtskilliga andra fiskarter, såsom torsk, lake, sik, siklöja, gös, gädda m. fl. Den bästa kaviaren kommer från Ryssland, från Kaspiska hafvet; Astrahan är den viktigaste beredningsorten för denna vara. Den allra finaste kaviaren beredes af sterlettens (Acipenser ruthenus) rom, men den kommer sällan i handeln; största delen beredes af rom af Acipenser Güldenstädtii, A. huso och A. stellatus. Kaviaren bör tillverkas, innan rommen ännu är fullt mogen. Lekfärdig rom ger dålig vara. Kaviaren delas efter olika beredningssätt och beskaffenhet i flera sorter. De två hufvudslagen äro kornig l. färsk kaviar och pressad kaviar. Vid beredning rensas först själfva rommen från hinnor och slamsor, som tillhöra äggstockarna. Detta tillgår så, att romkornen rifvas eller arbetas genom trådsiktduk, spänd i fyrkantiga träramar. Därefter behandlas störrommen på skilda sätt, alltefter den olika vara, som man vill åstadkomma. Bereder man kornig kaviar af bättre slag, användes blott omkr. 1/3 kg. finaste salt till 10 kg. af den färska rommen. Sådan kaviar brukar packas i bleckburkar, rymmande ett ryskt funt (0,41 kg.). Denna, den dyraste och mest välsmakande kaviaren, är emellertid föga hållbar samt får vid längre transport sändas i is och sedan hållas i iskällare, om den ej konsumeras inom närmaste dagar. En 2 till 4 gånger hårdare saltad och således hållbarare kornig kaviar packas i kärl af lindträ, innehållande 82 kg., samt sändes vanligen öfver Warschau till Berlin, Wien och andra orter. Pressad kaviar kommer, sedan den arbetats genom den nämnda sikten, i starkare saltlake (26 viktprocent salt), hvari den omröres med årliknande träskoflar. Härvid uppstår ett hvitt, pösande skum, som aflägsnas. När mannen, som profvar, finner rommen lagom bearbetad, får laken rinna af genom silar. Kaviaren lägges därefter i linnepåsar eller i säckar af bastmatta, hvilka behandlas i primitiva pressar. Slutligen packas den pressade kaviaren, hvilken är mest hållbar, i stora, med servettlinne invändigt klädda ekkärl (”servettkaviar”) eller i linnedukspåsar (”säckkaviar” eller ”påskaviar”). Finare sorter af denna senare kaviar ha så pass fast konsistens, att de med skarp knif kunna skäras i helt tunna skifvor. De kunna vara mycket smakliga. Emellertid förekomma ofta förfalskningar. I Astrahanska distriktet tillverkades ett år i slutet af 1890-talet i runda tal 139,000 kg. kaviar af Acipenser huso, 119,000 kg. af A. Güldenstädtii och 81,000 kg. af A. stellatus. Den s. k. Elbekaviaren, eller tyska kaviaren, beredes af rom af vanliga stören (A. sturio), som fiskas vid de nordtyska kusterna. Denna kaviar uppnår icke den ryska i godhet. F. T—m. Kaviar för bönder, något fri öfversättning ur Shaksperes ”Hamlet”, 2:a aktens 2:a scen, i betydelsen: för fina saker för den, som ej förstår att uppskatta dem. Kavicin, farm. Se Piper. Kavirondo [kävirå'ndå͡u], landskap i brittiska Öst-Afrika, vid nordöstra stranden af Victoria Njansa, fruktbart och bebodt af en negerstam, som är besläktad med schilluk, men uppblandad med massai. J. F. N. Kavispråket (af sanskr. kaví, skald), ”diktarspråket”, kallas det på rent litterär väg uppkomna, aldrig talade språk, hvarpå javanernas äldsta litteratur är skrifven. Det uppstod af den anledning, att bramanska och buddistiska invandrare, som (tidigast omkr. 500 e. Kr.) i märklig sämja till Java öfverförde indisk religion och kultur, funno landets eget tungomål, den till en främmande språkstam hörande javanskan, alltför litet utbildadt för att kunna användas till de nya lärornas utbredning och därför måste söka ett annat medel. Det af dem medförda sanskrit var dock med sin utomordentliga formrikedom och sina invecklade regler alltför svårt att någonsin kunna bibringas lärjungarna, och därför skapades ett nytt språk, till största delen bestående af rena sanskritord, hvilka deklinerades och konjugerades som javanska och hvilkas satsfogning skedde med javanska partiklar och efter det javanska språkets lagar. På detta sålunda blott till skrift och läsning afsedda språk författades sedan dels en mängd öfversättningar af berömda sanskritverk, bramanska och buddistiska arbeten, dels ock inhemska poetiska alster. På själfva Java är kavispråket numera bortglömdt, men på den ö. därom belägna ön Bali, hvars inhemska språk, balinesiska, är på det närmaste besläktadt med javanskan, och dit de indiske lärarna och deras lärjungar tidigt öfverförde de nya lärorna och skrifterna, förstås det ännu af lärde och präster, ehuru dessa numera liksom de indiske för sina arbeten begagna det rena sanskrit, och skall för icke så längesedan ännu nyttjats af inhemska diktare. Kavilitteraturen, hvaraf den på Bali befintliga är rikare än den på Java, omfattar 1) sanskritverk med kaviparafraser: alla fyra Veda-samlingarna, dock ej fullständigt, Brahmana Purana och en stor del af Pañcatantra (jfr Indiens språk och litteratur); 2) rena kaviverk: öfversättningar af de stora, af folket såsom heliga skrifter ansedda episka dikterna Ramayana, delar af Mahabharata, flera s. k. castra, vishets- och lefnadsregler, såsom t. ex. Niticastra (utg. af Roorda, 1856), samt slutligen flera efter de sanskritiska originalen efterbildade kavidikter, såsom Bratu Judu (af sanskr. Bharata-yuddha), utg. af Raffles och öfv. af Humboldt i nedan nämnda arbete; Arjuna Vivaha, utg. af R. Friederich med mellanradig öfv. på Balispråket (1850), Jonker, ”En oudjavaansch wetboek” (1885), Cohen Stuart, ”Kavi-oorkonden” (1875), o. a. — Jfr Lassen, ”Indische alterthumskunde” (bd IV), W. v. Humboldt, ”Über die kawisprache” (3 bd, 1836—40). Viktigare moderna arbeten af holländaren Kern, ”Kavi-studien” (1871), bearbetning af grammatiken (i k. Haagska institutets ”Bijdragen”, 1889). Jfr Cust, ”Modern languages of the East Indies” (1878). H. A. (K. F. J.) Kavitet (af lat. cavare, urholka), urholkning, håla, hålighet, fördjupning, tomt rum inuti en solid kropp. Kavitetsdjur, zool. Se Cœlenterata. Kavkas, generalguvernement. Se Kaukasien. Kay, by. Se Züllichau. Kayapo, indianstam. Se Ges. Kayenbergh, Marie Emile Albert, belgisk skald under pseudonymen Albert Giraud, f. 1860 i Louvain, studerade först juridik och var en