af grundläggarna af tidskriften ”La jeune Belgique”, som han redigerade en tid. Senare har han varit redaktör för ”L’étoile beige”. K. tillhör den belgiska parnassien-skolan och är särskildt känd som en af sonettens mästare. Af hans verk må nämnas Le Scribe (1883), Pierrot lunaire (1884), Hors du siècle (1888—93, definitiv uppl. 1897), Les dernières fêtes (1891) och Héros et pierrots (1898). Kayoten (Koyoten) l. Prärivargen, Canis latrans l. ochropus, zool., hör till fam. hunddjur (Canidæ) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass. Nosen är spetsig, halsen kort och stark, öronen tämligen stora och breda, pälsen rikhårig, färgen ofvan smutsigt gulgrå, på halsens och svansens öfre sida samt längs ryggen mörkare, undertill ljusare. Kroppens längd uppgår till 1 m., svansens till 40 cm. och höjden öfver bogarna till 55 cm. Kayoten är utbredd öfver Nord-Amerika, från Kansas och Nebraska söderut till Guatemala. Den är mycket rofgirig, listig och djärf. Af indianerna hålles den i halftamt tillstånd och användes af dem stundom till dragdjur. C. R. S.* Kayser, Karl Johan Henrik, dansk statistiker, f. 20 dec. 1811 i Köpenhamn, d. 28 aug. 1870, blef 1834 med. kandidat och 1841 med. doktor. 1842 utnämndes han till andre läkare vid barnbördsinrättningen och 1843 vid Frederiks hospital i Köpenhamn; men på samma gång egnade han sig åt statistiska studier (förnämligast rörande själfmord, oäkta börd och kriminella förhållanden) samt blef 1848 professor i statistik vid universitetet. 1852—54 och 1861—64 var K. folketingsman och fyra gånger finansutskottets referent. 1865 måste han till följd af bruten hälsa taga afsked. K:s förnämsta arbete är Om arbejdets ordning, en fremstilling af den politiske ökonomies grundsætninger (1857, 2:a uppl. 1865; ”Om det menskliga arbetet i dess förhållande till ekonomiens grundsatser”, 1868). E. Ebg. Kayser, Heinrich Gustav Johannes, tysk fysiker, f. 1853 i Bingen vid Rhen, 1885 professor vid tekniska högskolan i Hannover och 1894 professor vid universitetet i Bonn, har hufvudsakligen egnat sig åt studiet af spektra och författat bl. a. Handbuch der spektroskopie (bd 1—4, 1900—10; beräknad till 6 bd). Kaysersberg (Kaisersberg), stad i Öfre Elsass, i Vogeserna, vid Weiss, med 2,657 inv. (1905). Riksstad 1293. Där föddes Geiler von Kaisersberg (se denne). Kay-Shuttleworth [ke͡i' ʃa'tlωəth], sir James Phillips, engelsk pedagog, f. 1804, d. 1877, blef 1832 praktiserande läkare i Manchester, skildrade s. å. i en uppmärksammad skrift de eländiga hygieniska villkor, hvarunder bomullsspinneriarbetarna lefde, och anställdes 1835 som fattigvårdskommissarie. Han var 1839—49 sekreterare vid den nyupprättade kommitté inom privy council, som skulle ordna det engelska folkskoleväsendet, och utarbetade som sådan det undervisningssystem, som sedan länge tillämpades vid den engelska folkskoleundervisningen. Vid sin afgång upphöjdes han till baronet. K. utgaf bl. a. Four periods of public education (1862). V. S—g. Kaystros (grek. Κάϋστϱος, nu Karasu l. Kytschyk Menderes), fordom namn på en flod i Mindre Asien, hvilken upprinner på berget Tmolos (Bos Dag) och i västlig riktning genomströmmar det forna Lydien och Jonien, hvarefter den utfaller i Egeiska hafvet n. om Efesos. Dess mellan Tmolos och Messogis-bergen sig utbredande floddal, af de gamle kallad Kaystru Pedion (Kaystrosslätten), utmärkes genom utomordentlig fruktbarhet och bildade en af de stora härvägarna till det inre landet. Denna slätt, på hvilken ännu i dag stora skaror af svanor bruka slå sig ned, är sannolikt den af Homeros (Il. II, 461) omtalade ”asiska ängen” (leimón asios). A. M. A. Kazaker, tatariskt folk. Se Kirgiser. Kazak Luganskij, pseudonym för den ryske författaren V. I. Dalj. Kazan (Kasan). 1. Guvernement i östra Ryssland, begränsadt af Nisjnij-Novgorod, Vjatka, Ufa, Samara och Simbirsk. Areal 63,716 kvkm. 2,592,900 inv. (1908), storryssar, tatarer, tjuvasjer (mest hedningar), tjeremisser samt, i mindre antal, mordviner, votjaker m. fl. Öfver hälften af befolkningen är icke-slavisk. Omkr. 70 proc. äro grek. ortodoxa, 28,8 proc. muhammedaner. Landet genomflytes af Volga och dess bifloder Svijaga, Kazanka, Kama (af hvars bifloder Vjatka bildar östlig gräns) o. a. Till höger om Volga är K. 90—150 m. högt, men vänster om floden en öppen stäpp, i närheten af staden K. dock kuperad. Nästan hela landet hör till permiska systemet; endast längst i s. träder jura i dagen. Af mineral träffas gips och koppar; äfven några mineralkällor finnas. K. hör delvis till ”svarta jordens” område; jordbruk och trädgårdsskötsel äro hufvudnäringarna (råg, hafre, hvete, lin och hampa). Äfven boskapsskötseln är ansenlig (bl. a. 1,2 mill. får), liksom fisket. I närheten af floderna finnas präktiga skogar (35 proc. af ytan). Industrien sysselsätter endast omkr. 10,000 pers. — Det nuv. guv. K. var i början af medeltiden hufvudland i det blomstrande och långt i odling framskridna Stor-Bulgarien (jfr Bolgary, Bulgarer), på hvilket rikes ruiner det mongoliska (tatariska) tsarriket K. grundlades 1438 af Ulu-Machmet. Hans ättlingar fortforo att härska, tills staden K. intogs af Ivan den förskräcklige (1552) och riket förenades med Ryssland. Guv. K. bildades 1708, men omfattade då äfven en stor del af sydöstra Ryssland och fick sitt nuvarande omfång 1781. — 2. Hufvudstad (tjeremiss. Oson) i nämnda guv., ligger 4,5 km. från vänstra Volgastranden samt genomflytes af Volgas biflod Kazanka och fyra andra småfloder. 143,707 inv. (1900), hvaraf omkr. 11 proc. tatarer. Den består af Kreml, den egentliga staden samt förstäderna. Kreml ligger på en höjd i stadens norra del och bildar en aflång, af en mur omgifven fyrkant samt innehåller jämte guvernörens bostad flera kyrkor, bland dem katedralen (grundad 1562), och Bogoroditskij-klostret, uppfördt 1579 för att mottaga den undergörande bilden af ”Guds moder af K.”, hvilken 1821 flyttades till Kazanska kyrkan i Petersburg. Den egentliga staden består af små envåningshus, omgifna af trädgårdar, har omkr. 50 grekisk-ryska kyrkor, ett par kyrkor för de gammaltroende, en luthersk och en rom.-katolsk kyrka, 14 moskéer samt flera kloster. Den bebos mest af ryssar, medan tatarerna hufvudsakligen bo i förstäderna. Af bildningsanstalter eger K. ett universitet (stiftadt 1804), med fyra fakulteter och lärostolar i flera orientaliska språk (”främmande språk och spel intressera mest i K.”), astron. observatorium, botanisk trädgård, en prästakademi (stiftad 1846), veterinärinstitut, flera