passionens tolk och hade sitt egentliga område
i sådana roller som
Macbeth, Hamlet, Lear,
men framför alla
Othello, Jago, Shylock och
Rikard III. Sin största makt öfver publiken
utöfvade han kanske i
Sir Giles Overreachs roll
(i Massingers ”A new way to pay old debts”). —
K. är hjälten i A. Dumas d. ä:s drama ”Kean,
ou désordre et génie” (1836; ”Edmond Kean”,
1840); inom svenska litteraturen är hans person
införd i L. Dietrichsons drama ”En arbetare”
(1872). Jfr biografier öfver K. af Hawkins (2 bd,
1869) och Molloy (2 bd, 1888; ny uppl. 1897). —
2.
Charles John K., den föregåendes
son, engelsk skådespelare, f. 1811, d. 1868
i London, uppfostrades vid Eton college och
debuterade 1827 på Drury-lane-teatern, men
gjorde ej lycka, hvarför han under de följande
11 åren mest uppträdde i landsortsstäder
och (1830—33) i Amerika. Han vann där stort
anseende, hvilket befästes äfven i London, då
han 1838 åter uppträdde på Drury-lane-teatern
och med stor berömmelse gaf
Hamlet. K. gifte
sig 1842 med skådespelerskan Ellen Tree (se
Kean 3), gästade Amerika 1846—47, hvarefter
han anställdes vid Haymarket-teatern i London,
och var 1850—59 direktör för Princess theatre,
där han bl. a. framförde en serie af Shaksperes
dramer i en glänsande och historiskt trogen
uppsättning. Efter en konstresa till Australien
och Kalifornien återkom han med bruten hälsa
1866. K. var ingen stor skådespelare, men
nådde, särskildt i roller af andra rangen, en
hög ståndpunkt genom att samvetsgrant uppodla
sina gåfvor. Jfr Coles biografi öfver K. (2 bd,
1860). — 3.
Ellen K., född
Tree, den föregåendes
hustru, engelsk skådespelerska, f. 1805,
d. 1880, var från 1825 anställd vid engelska
skådebanor, gästade Amerika 1836—39 och följde
efter sitt giftermål (1842) sin man på hans
konstresor. Under hans framgångsrika direktörskap
vid Princess theatre var hon en af denna teaters
utmärktaste krafter, i synnerhet när det gällde
att framställa Shaksperes kvinnokaraktärer.
1—3. E. F—t.
Kearney [kā'ni], stad i nordamerikanska staten
Nebraska, vid Platte river. 5,634 inv. (1900).
(J. F. N.)
Kearsley [kī'əṡli], stad i engelska
grefsk. Lancaster, vid Irwell, strax vid
Farnworth. 9,218 inv. (1901). Tillverkning af
papper och bomullsvaror; järnverk och kolgrufvor.
(J. F. N.)
<img l>
Keats [kī'ts],
John, engelsk skald, f. 1795 i
London, d. 1821 i Rom. Sedan han fått en smula
klassisk uppfostran vid skolan i Enfield, blef
han lärling hos en kirurg i Edmonton, men han
lämnade snart medicinen för poesien. Sedan han
gjort bekantskap med den 12 år äldre skalden och
prosaisten Leigh Hunt, som då utgaf tidskriften
”The examiner”, blef han af denne uppmanad att
i samma organ publicera några af sina dikter,
och 1817 lät han
trycka en del af dem, tillegnade hans vittre
beskyddare. 1818 utkom
Endymion, a poetic
romance, en dikt full af skönheter, ehuru
äfven behäftad med svaga sidor, men i alla
fall obestridligt vittnande om en märkvärdig
poetisk förmåga. Emellertid underkastades den,
då den utkom, en så sträng kritik af W. Gifford
i den af honom utgifna ”Quarterly review”,
att K. fullkomligt krossades däraf; ja den
historien troddes verkligen af mången och sattes
i omlopp äfven i tryck (t. ex. af lord Byron i
11:e sången af ”Don Juan”), att K. verkligen
dött i förtid genom följderna af denna hårda
kritik. K. var i hög grad svag och sjuklig;
en smygande lungsot tärde på hans lifstråd,
hvartill kom ett häftigt och brusande sinne,
som än mera nedsatte krafterna. Han utgaf 1820
en ny bok, innehållande
Lamia, Isabella, The
eve of St. Agnes, Hyperion (utg. som fragment)
samt en del mindre dikter (
Ode to a nightingale,
Ode to a grecian urn, Ode to autumn m. fl.),
hvilka alla ansågos fullt realisera det löfte om
utomordentlig poetisk förmåga, som tydligen visat
sig i föregående publikationer. — K. var en högt
begåfvad poetisk natur, med glödande fantasi,
som gaf gestalt åt allt, hvad den berörde och
uppfattade. Men dels var han till sitt väsen
för vulkanisk, dels till sin uppfostran för
litet utvecklad och bildad för att alstra
något harmoniskt och fulländadt, klart och
begripligt. Han var en mystisk skald, besläktad
med Shelley och nyromantikerna, ehuru han helst
ingöt sina romantiska utbrott i klassiska eller
mytologiska personligheter. I alla händelser står
han i litteraturhistorien som ett märkvärdigt
fragment af en skald, full af glöd och lif,
om ock i mycket ofattlig och dunkel. — En
fullständig och kritisk uppl. af K:s arbeten
utgafs 1883 af Forman (2:a uppl. 1900). —
Hans bref utgåfvos af Colvin (
Letters to his
family and friends, 1891) och fullständigt
af Forman (1897). Litt.: Houghton, ”Life,
letters and literary remains of J. K.” (1848;
ny uppl. 1867), arbeten af Colvin (1887), Hoops
(1895), W. A. Read (1897), Eichhoff (1901)
samt L. Wolff, ”J. K.” (1910) och ”An essay on
Keats’s treatment of the heroic rhythm and
blank verse” (s. å.). Jfr äfven upplagan af
1883 af hans samlade arbeten med W. T. Arnolds
utmärkta inledning.
C. R. N. (J. M.)
Kebar [kē-], flod. Se
Chabur.
Kebbi [ke'-], 1.
Majo K., biflod till Binue.
Kebbi [ke'-], stad i Gando i västra Sudan vid
Gubbi-n-Sokoto, en biflod från v. till Niger,
47 km. v. om staden Gando och nära ruinerna
af den förr blomstrande, 1806 af fulbe
förstörda staden Birni-n-Kebbi. Omkr. 9,000
inv. — Den gamla haúsastaten K. eröfrades
1806 af fulbe, men har dock behållit en viss
själfständighet och regeras af en vasallkonung.
(J. F. N.)
Keble [kībl],
John, engelsk präst, tillhörande
episkopalkyrkan, andlig skald, f. 1792, d. 1866
som kyrkoherde i Hursley (Hampshire), en af
de mest betydande männen i Englands religiösa
historia under 19:e årh. Han tillhörde på
1820-talet Oriel college i Oxford, som var det
första hemmet för den nyvaknande högkyrkliga
väckelsen i England, och han blef genom sin djupa
fromhet och ädla karaktär denna rörelses förste
ledare. 1827 kom första ansatsen, då K. utgaf
den andliga diktsamlingen
The Christian year,
en samling lyriska poem
