mestadels indianer (algonkiner och athabasker) samt i n. eskimåer. Hvita finnas blott vid Hudson-bay-kompaniets faktorier och vid Winnipegsjön, där islänningar i senare tider slagit sig ned och grundlagt köpingen Norway house, den viktigaste orten i hela området. Landets styrelse ledes af en viceguvernör, som bor i Winnipeg (Manitoba). J. F. N. Kef [kef] l. El-K., befäst stad i Tunisien, omkr. 150 km. s. v. från staden Tunis. Omkr. 4,000 inv. K. är identiskt med den gamla romerska kolonien Sicca Veneria, som på grund af sin Venus-kult antages ha varit en fenicisk anläggning. Ruiner af den gamla staden finnas. (J. F. N.) Kefa [kē-], de gamle egypternas namn på ön Cypern. Kefalalgi [ke-], lat. cephalalgia (af grek. kefale, hufvud, och algos, smärta), med., hufvudvärk (se d. o.). Kefalas [ke-; grek. Κεφαλᾶς], Konstantinos, en bysantinsk lärd i 10:e årh., som med begagnande af äldre källor verkställde en omfattande, i 15 böcker fördelad, samling (antologi) af grekiska epigram från vidt skilda tider. Denna värderika samling, hvilken en längre tid var försvunnen, men 1606 återfanns i en det pfalziska biblioteket i Heidelberg tillhörande handskrift (”Codex palatinus”) och med anledning däraf brukar benämnas ”Anthologia palatina”, bildar, förstärkt med från annat håll hämtadt material, den af F. Jacobs (1813—17) utgifna ”Anthologia Græca”. A. M. A. Kefalhematom [ke-; af grek. kefale, hufvud, och haimatun, fylla med blod] l. Cefalhematom, patol. Se Hematom. Kefallenia [ke-; it. Cefalonia], näst Korfu den största af Joniska öarna, belägen midt emot Patrasviken och i ö. skild från Ithaka genom det 7 km. breda Viskardo-sundet. Ön är till större delen uppfylld af kalkberg; det högsta, fordom kalladt Ainos (nu Elatovuni, it. Monte nero), når en höjd af 1,620 m. Troligen är det denna ö, som hos Homeros kallas Same l. Samos och betecknas som tillhörande Odysseus’ rike. Under den historiska forntiden bildade den en tetrapolis, d. v. s. var delad mellan fyra sinsemellan oberoende städer: Same, Pale, Krane och Pronnoi, hvilka dock aldrig höjde sig till större betydenhet och tidtals voro underkastade främmande välde. Under peloponnesiska kriget (431—404 f. Kr.) intogs ön af atenarna, men gick snart åter förlorad för dem. Af kejsar Hadrianus skänktes den ånyo till Aten. Från 395 e. Kr. tillhörde den Östromerska kejsardömet, och i sammanhang med upprättandet af Latinska kejsardömet (1204) kom den under Venezias skydd. 1479 eröfrades den af turkarna, men återtogs 1500 af venezianerna, hvilka den sedan tillhörde under nära tre århundraden. Efter den venezianska republikens upplösning (1797) har K. delat samma öden som de öfriga Joniska öarna (se d. o.). F. n. bildar den ett förvaltningsområde, en s. k. nomos, inom konungariket Grekland med en areal af 763 kvkm. 71,235 inv. (1907). K. har ett synnerligen mildt och angenämt klimat, men jordens bördighet är medelmåttig och spannmålsproduktionen ej tillräcklig för behofvet. Däremot odlas ädla trädfrukter med fördel, och bland exportartiklar märkas i synnerhet olja, vin och korinter. Hufvudsakliga näringsfång äro handel och sjöfart, hvartill läget och de förträffliga hamnarna särskildt inbjuda. Hufvudstad är Argostolion (se d. o.), på västra sidan. A. M. A.* Kefalometer [ke-; af grek. kefale, hufvud, och metron, mått], anat., instrument till uppmätning af hufvudets diametrar och omfång. F. B.* Kefalopagi [ke-; af grek. kefale, hufvud, och pageis, sammanfogad], anat., den form af tvillingfosters sammanväxning, då hufvudena äro hopvuxna till ett, men kropparna för öfrigt fria. F. B.* Kefalopoder [ke-], zool. Se Cefalopoder. Kefalos [ke'-], grek. Κέφαλος, lat. Cephalus, grek. myt., en fornattisk heros, son af Hermes och Herse eller af Deion och Diomede, förmäld med den attiske konungen Erechtheus’ dotter Prokris, älskades af Eos (morgonrodnaden, Aurora), hvilken skänkte honom förmågan att ombyta gestalt. Däraf begagnade sig K. för att pröfva sin makas trohet. Då hon ej bestod profvet, föranledde detta äktenskapets upplösning. Makarna försonade sig dock ånyo med hvarandra; men då Prokris svartsjukt bevakade sin makes steg, blef hon under en jakt af våda dödad af hans kastspjut. K. dömdes af areopagen till ständig landsflykt och drog till Tebe, där han deltog i ett fälttåg mot teleboerna. A. M. A. Kefalotlib, obstetr. Se Kefalotrib. Kefalotrib [ke-] l. Kefalotlib (af grek. kefale, hufvud, och tribein, eller thlibein, krossa) l. Kefalotryptor (af grek. thryptein, krossa), obstetr., ett instrument, liknande en grof tång, som nyttjas vid svåra förlossningar till att krossa eller sammanklämma ett förut genom kraniotomi (se d. o.) förminskadt fosterhufvud för att underlätta dess nedförande genom ett trångt bäcken (se Embryotomi). Instrumentet kommer sällan till användning i vårt land, där högre grader af bäckenförträngning äro sällsynta. Bvn. Kefalotrypsi [ke-], obstetr. Se Cefalotrypsi och Embryotomi. Kefalotryptor [ke-], obstetr. Se Kefalotrib. Keferstein [kēfersta'jn], Christian, tysk geolog och mineralog, f. 1784, d. 1866, utgaf bl. a. Geschichte und literatur der geognosie (1840), ännu ett hufvudarbete på detta område, och Mineralogia polyglotta (1849), en sammanställning af mineralnamn från inemot 100 olika språk, samt, med beskrifvande text, kartverket Deutschland, geognostisch-geologisch dargestellt (7 bd; 1821—31), föregånget af en geognostisk öfversiktskarta öfver Tyskland (1821), den första i sitt slag. K. författade äfven etnografiska arbeten, som dock numera äro föråldrade. (A. Hng.) Kefeus [kē-], grek. Κηφεύς, lat. Cepheus, grek. myt., konung i Etiopien, Kassiopeias gemål, fader till Andromeda. Jämte maka och dotter erhöll han en plats bland stjärnbilderna. A. M. A. Keffi [ke'f-], Abd es Senga, stad i Sokoto i Sudan, Nord-Nigeria, vid Kokona, ett nordligt tillflöde till Binue, under 9° n. br. och 8° ö. lgd. Staden är omgifven af en stark stenmur och har omkr. 30,000 inv. (muhammedanska fulbe och haúsa samt hedniska afo). (J. F. N.) Kefir [kē-; antagl. af turk. kef, d. v. s. bättre eller bästa kvalitet], en sprithaltig mjölkdryck, som framställes därigenom, att man låter mjölk jäsa under inverkan af ett särskildt ferment. Detta förekommer som hårda, oregelbundna, gulbruna eller gulgröna, svagt fettglänsande klumpar (af ända till