Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keltiska kyrkan - Keltiska språk - Keltsch - Kelung - Kelvin, William - Kelviå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Keltiska kyrkan [ke’l-]. Se Iroskotska
kyrkan.
Keltiska språk [kel-] kallas den grupp af
de indoeuropeiska språken, som talats af
de till den keltiska folkfamiljen hörande
folken och stammarna. De tillhöra den västra
halfstammen af de indoeuropeiska språken,
de s. k. centum-språken. Man indelar de
keltiska språken vanligen i tre grupper:
1. gaeliska i vidsträckt mening,
2. britanniska l. kymriska i vidsträckt
bemärkelse, hvilka båda kunna sammanfattas
under benämningen de ö-keltiska språken, och
3. galliska 1. fastlandskeltiska. De ö-keltiska
språken (med bretonskan) ha fortlefvat till
närvarande tid, under det de fastlandskeltiska
dialekterna gingo under i och med
romaniseringen, resp. germaniseringen
(t. ex. af belgerna). De romanska språken
ha emellertid under form af lånord bevarat rätt
mycket keltiskt språkmaterial (jfr Thurneysen,
”Keltoromanisches”, 1884); och särskildt de
romanska språken i Frankrike torde till
sin allmänna ljudhabitus rönt stark
inverkan af keltiskans ljudbestånd.
Den fastlandskeltiska gruppen torde
bestått af flera dialekter, liksom det
fanns en hel mängd folkstammar, hvilka vi känna
från Caesar och andra klassiska författare.
Språkresterna äro emellertid för sparsamma
för att tillåta ett någorlunda säkert omdöme. De
äldsta minnesmärkena utgöras af inskrifter
från norra Italien (Schweiz) i nordetruskiskt
alfabet från slutet af 2:a årh. f. Kr.; därnäst
(smärre) inskrifter i grekisk och latinsk skrift
från kejsartiden; öfrigt material, namn och
glossor, hos främmande skriftställare. Allt
detta material är samladt af A. Holder,
”Altceltischer sprachschatz”, I (1896), II
(1904) och III, 1 (1907). Jfr äfven J. Rhŷs,
”The celtic inscriptions of France and Italy”
(i ”Proceedings of the British academy” II,
1907), Danielsson, ”Zu den venetischen und
lepontischen inschriften” (i ”Skrifter
utg. af K. humanistiska vet. samf. i Uppsala”,
XII, 1, 1909). Hela keltiska språkområdet
behandlas i: Lluyd, ”Archæologia
britannica” (1707), Zeuss, ”Grammatica
celtica” (2:a uppl., utg. af Ebel,
1871), Pedersen, ”Vergleichende grammatik
der keltischen sprachen”, I (1908—09),
Stokes, ”Urkeltischer sprachschatz” (Fick,
”Vergleichendes wörterbuch der indogermanischen
sprachen”, II, 1894). Lexikografiska bidrag i
Stokes och K. Meyer ”Archiv für celtische
lexicographie”, I—III (1898—1907). Tidskrifter:
”Revue celtique” (sedan 1870) och ”Zeitschrift
für celtische philologie” (sedan 1897). —
En öfversiktlig — om ock nu något föråldrad —
framställning af de keltiska språken lämnar
Windisch i Ersch och Grubers ”Realencyklopädie”,
2:a sekt., XXXV (1884).
K. F. J.
Keltsch [ke’ltʃ], stad i Mähren,
vid Juchina. 2,449 inv. (1900).
J. F. N.
Kelung [kē-] l. Kilung, hamnstad på
norra kusten af japanska ön Formosa, vid en
rymlig vik. Öns bästa hamn och jämte den 30
km. västligare liggande Tamsui den enda i norra
Formosa, som begagnas af fartyg i utländsk
trafik. — Omkr. 12,000 inv. De gamla spanska
befästningarna vid inloppet ha restaurerats och
förbättrats af japanerna.
J. F. N.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
