Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keltiska kyrkan - Keltiska språk - Keltsch - Kelung - Kelvin, William - Kelviå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1397
Keltiska kyrkan-Kelvlä
1398
Keltiska kyrkan [ke’K|. Se Iroskotska
kyrkan.
Keltiska språk [kel-] kallas den grupp af
de indoeuropeiska språken, som talats af
de till den keltiska folkfamiljen hörande
folken och stammarna. De tillhöra den västra
halfstammen af de indoeuropeiska språken,
de s. k. cenUm-språken. Man indelar de
keltiska språken vanligen i tre grupper:
1. gaeliska i vidsträckt mening, 2. b r
i t a n n i-ska 1. kymriska i vidsträckt
bemärkelse, hvilka båda kunna sammanfattas
under benämningen de ö-keltiska språken, och
3. galliska 1. fastlandskeltiska. De ö-keltiska
språken (med bretonskan) ha fortlefvat till
närvarande tid, under det de fastlandskeltiska
dialekterna gingo under i och med
romaniseringen, resp. germaniseringen (t.
ex. af belgerna). De romanska språken
ha emellertid under form af lånord bevarat rätt
mycket keltiskt språkmaterial (jfr Thurneysen,
"Keltoromanisches", 1884); och särskildt de
romanska språken i Frankrike torde till
sin allmänna ljudhabitus rönt stark
inverkan af keltiskans ljudbestånd.
Den fastlandskeltiska gruppen torde
bestått af flera dialekter, liksom det
fanns en hel mängd folkstammar, hvilka vi känna
från Caesar och andra klassiska författare.
Språkresterna äro emellertid för sparsamma
för att tillåta ett någorlunda säkert omdöme. De
äldsta minnesmärkena utgöras af inskrifter
från norra Italien (Schweiz) i nordetruskiskt
alfabet från slutet af 2:a årh. f. Kr.; därnäst
(smärre) inskrifter i grekisk och latinsk skrift
från kejsartiden; öfrigt material, namn och
glossor, hos främmande skriftställare. Allt
detta material är samladt af A.Holder,
"Altceltischer sprachschatz", I (1896), II
(1904) och III, l (1907). Jfr äfven J. Rhys,
"The celtic inscriptions of France and Italy"
(i "Proceedings of the British academy" II,
1907), Danielsson, "Zu den venetischcn und
lepontischen inschriften" (i "Skrifter
utg. af K. humanistiska vet. samf. i Uppsala",
XII, l, 1909). Hela keltiska språkområdet
behandlas i: Lluyd, "Archaeologia
britannica" (1707), Zeuss, "Grammatica
celtica" (2:a uppl., utg. af Ebel,
1871), Pedersen, "Vergleichende grammatik
der keltischcn sprachen", I (1908-09),
Stokes, "Urkeltischer sprachschatz" (Fick,
"Ver-gleichendes wörterbuch der indogermanischen
sprachen", II, 1894). Lexikografiska bidrag i
Stokes och K. Meyer "Archiv fur celtische
lexicographie", I-III (1898-1907). Tidskrifter:
"Revue celtique" (sedan 1870) och "Zeitschrift
fur celtische philolo-gie" (sedan 1897). -
En öfvcrsiktlig – om ock nu något föråldrad
- framställning af de keltiska språken lämnar
Windisch i Ersch och Grubers "Real-encyklopädie",
2:a sekt., XXXV (1884). K. F. J.
Keltsch [keltj], stad i Mährcn,
vid Juchina. 2,449 inv. (1900).
J. F- N.
Kelung [ke-] 1. K i l u n g, hamnstad på
norra kusten af japanska ön Formosa, vid en
rymlig vik. öns bästa hamn och jämte den 30
km. västligare liggande Tamsui den enda i norra
Formosa, som begagnas af fartyg i utländsk
trafik. - Omkr. 12,000 inv. De gamla spanska
befästningarna vid inloppet ha restaurerats och
förbättrats af japanerna. J. F. N.
Kelvin [kelvin], William, lord, engelsk fysiker,
hette, innan han 1892 kreerades till lord,
Thom-s o n, f. 26 juni 1824 i Belfast, d. 17
dec. 1907 i London. Han var professor i fysik
vid Glasgows uni-
versitet alltsedan 1846 och president i Royal
socicty 1890-95. K. var en af de förste, som
uppskattade Sadi Carnots arbete om värmemaskiner,
i hvilket den mekaniska värmeteoriens andra
hufvudsats uttalas, och använde denna i sitt
första betydande verk Dynamical tlieory of
heat och Ön a universal tendency in nature to
dissipation of energy (1852). Han blef därigenom
en bland den mekaniska värmeteoriens främste
målsmän. Han utförde en massa undersökningar
till denna teoris bekräftelse och inom
elektricitets-läran. Dessa äro samlade i arbetena
Re-print of papers (1872) och Mathematical and
physical papers (1882-90). Han konstruerade
äfven ett stort antal elektriska mätinstrument,
särskildt absoluta elektrometrar (se d. o.),
vattenkol-lektorer för bestämmande af elektrisk
potential, modifikation af spegelgal vanometern,
apparater för teleerafering å undervattenskablar,
strömvåg (se Elektriska mätinstrument, sp. 294-
295) och ångat" en metod för mätande af små
elektriska motstånd medelst den s. k. Thomsonska
dubbelbryggan (se Elektriska mätningar,
sp. 302). Han upptäckte den s. k. Thomson
ef fekt en, d. v. s. befintligheten af en
potentialdifferens mellan varma och kalla delar
i en metall. Äfven inom kapillaritetsteorien,
hydro-dynamiken, särskildt läran om hvirflars
rörelse och vågrörelse, samt optiken och
radiologien författade han arbeten af stort
värde. Han utförde vidare många beräkningar
ang. molekylernas storlek samt inom den kosmiska
fysiken, såsom om jordens ålder, om transport
af lefvande väsen genom rymden, om solens värme
o. s. v. Under sina sista år ansågs K. som den
förnämste då lefvande fysikern. Tillsammans
med P. G. Tait utgaf han den stora Treatise ön
natnral philosophy (1866). Han gjorde äfven
ett stort antal praktiska uppfinningar, som
inbragte honom en storartad förmögenhet. Såsom
lord var han sedan 1892 medlem af engelska
öfverhusét och var synnerligen verksam för
metersystemets införande i det brittiska
väldet. K:s flesta af-handlingar äro tryckta i
"Cambridge and Dublin mathematical journal",
"Proceedings of the Royal society" i London
och i Edinburgh, "Reports of the British
association" och "Philosophical magazine". För
sina vetenskapliga arbeten erhöll K. en mängd
belöningar, såsom medlemskap af nästan alla
akademier och lärda sällskap, hedersdoktorstitlar
vid många universitet, ett stort antal lärda pris
m. m. Efter nedläggningen af den transatlantiska
kabeln, hvarom K. inlagt stor förtjänst,
adlades han (1866) och vardt hedersborgare
i Glasgow. Sedan 1851 var han led. af svenska
Vet. akad. och sedan 1852 af Vet. soc. i Uppsala.
s- A~s-
Kelviå [ke’l-; fi. Ktflvtä], kustsocken af
Pedersöre härad och Gamlakarleby domsaga,
Vasa län, Finland. Areal 675 kvkm. Befolkningen
finsk, 3,861 pers. (1908). Med kapellet Ull a va
(areal 97
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
