statsmedel, finnas i Skara, Kalmar, Halmstad, Västerås (upprättade 1877), Örebro (upprättad 1878, statsunderstödd sedan 1882), Jönköping och Härnösand (upprättade 1883, statsanslag 1883) samt Visby (upprättad 1898, statsanslag 1900). Motsvarande verksamhet utöfvas äfven af den Kemiskt växt-biologiska anstalten i Luleå. Därjämte finnas flera af hushållningssällskap och stadssamhällen upprättade kemiska stationer, som icke åtnjuta statsunderstöd. Statsanslaget utgår till hvarje af de först nämnda anstalterna med 6,000 kronor, hvarjämte de erhålla växlande understöd af hushållningssällskap och, i några fall, landsting, hvilka skola tillhandahålla stationerna lämplig lokal. Statsunderstödd kemisk station skall enligt af K. M:t utfärdadt reglemente af 18 maj 1888 stå under tillsyn af en styrelse, utsedd af bidragsgifvande hushållningssällskap och landsting, samt skötas af en föreståndare och en assistent, utsedda af styrelsen, sedan Landtbruksstyrelsen godkänt deras kompetens. Sistnämnda myndighet fastställer taxa för analysafgifter vid stationen. Stationernas uppgift är att främja jordbruk och näringar genom meddelande af upplysningar och råd samt medelst undersökning af ämnen, hvilka äro af betydelse för dessa handteringar. Deras verksamhet består hufvudsakligen i kemisk och, i förekommande fall, mikroskopisk undersökning af konstgödselmedel, fodervaror, jordarter, lifs- och njutningsmedel, vatten samt tapeter och tyg (arsenikprof), hvilka inlämnas till undersökning. Därjämte utföra de äfven egna vetenskapliga forskningar; så har särskildt varit fallet vid stationen i Kalmar, hvars föreståndare, A. Atterberg, utfört betydelsefulla vetenskapliga undersökningar rörande korn- och hafresorters samt jordarters klassifikation m. m. För kontrollanalysers utförande gäller af Landtbruksstyrelsen 7 juni 1900 utfärdad instruktion. Med flertalet af stationerna är frökontrollanstalt (se Frökontroll) förenad. H. J. Dft. Kemiska strålar. Se Fotokemi, Fotometer, sp. 1012, och Kemiskt spektrum. Kemiska sällskapet i Stockholm har till ändamål att diskutera vid sina sammanträden vetenskapliga spörsmål och att befordra vetenskapliga intressen inom kemiens område. Sällskapet, som antog sitt nuv. namn 1908, bildades 1907 ur Kemistföreningen vid Stockholms högskola, hvilken hade omfattat endast kemister tillhörande nämnda högskola som lärare eller lärjungar. Sällskapet sammanträder 16 gånger om året vid Stockholms högskola, där äfven dess bibliotek förvaras. H. E. Kemiska tecken. Se Atomvikt. Kemisk ekvivalent. Se Ekvivalent, sp. 143. Kemisk fotometer, fot. Se Fotometer 2. Kemisk frändskap, kem. Se Affinitet. Kemisk industri. Se Kemisk teknologi. Kemisk kraft, kem. Se Affinitet. Jfr Valfrändskap. Kemisk process kallas hvarje förlopp, vid hvilket nya ämnen bildas, således sönderdelningar, då af ett ämne två eller flera nya ämnen uppstå, isomeriska förvandlingar l. isomerisation, då ett ämne genom förändring af atomernas läge i molekylen ger upphof till ett nytt, lika sammansatt, men af andra egenskaper utmärkt ämne, dubbel dekomposition, då två ämnen byta beståndsdelar, substitution, då vissa ämnen ersätta någon eller några beståndsdelar i en förening, och föreningar, då två eller flera olika ämnen förenas till nya ämnen. P. T. C.* Kemisk teknologi är läran om de tekniska förfaranden, som afse att öfverföra råämnen till nyttiga produkter genom operationer af öfvervägande kemisk art. En skarp gräns mellan kemisk och mekanisk teknologi kan icke uppdragas; pedagogiska synpunkter och faktiska förhållanden inom den industriella utvecklingen ha emellertid gett en viss häfd åt den kemiska teknologiens omfattning, åtminstone som läroämne och föremål för undervisning. I enlighet härmed räknas hit behandlingen af i hufvudsak följande ämnens industriella teknik: brännmaterialier (värmealstring, köldteknik), vatten för tekniska och hygieniska ändamål, svafvel och svafvelsyra, koksalt och soda, kalisalter, salpeter och salpetersyra, klor, elektrolys, alun och lerjord, gödselmedel, sprängämnen, kalk, murbruk och cement, glas, tegel och lervaror, torrdestillationsprodukter (lysgas, koks, stenkolstjära, ammoniak, petroleum, paraffin, träkol m. m.), fettämnen (såpa, ljus m. m.), kolhydrater (socker, stärkelse, cellulosa m. m.), jäsningsprodukter (vin, öl, sprit), färger och färgämnen (färgning, blekning, appretur, tygtryckning), läder och lim. Den kemiska teknologien i egentlig mening är ännu ej 100 år gammal. Tidigare arbetade de kemiska industrierna rent empiriskt efter gamla rön och recept. Tillgodogörandet af den vetenskapliga kemiens resultat har emellertid medfört en fullständig omhvälfning härutinnan. I nutidens kemiska fabriksindustri har den praktiska tillämpningen af teorien burit en mera direkt och påtaglig frukt än kanske på något annat tekniskt område. Den organiska färgindustrien, den moderna sprängämnestillverkningen och framställningen af kväfveföreningar ur luften kunna anföras som lysande exempel härpå. Af stor betydelse för den kemiska teknologien är apparattekniken. Anordningar för krossning, pressning, afdunstning och destillation, ugnar, eldfasta och syrefasta materialier m. m. kunna inom många kemiska industrier spela en viktigare roll och erbjuda mycket större svårigheter vid fabrikationen än de egentliga kemiska förloppen. Se Elektrokemisk industri och Kemi. G. H—r. Kemiskt elddon, Döbereinerska elddonet. Se Elddon. Kemisk tidskrift, Svensk, kemisk facktidskrift, organ för Kemistsamfundet i Stockholm, kemiska sektionerna i Uppsala och Lund samt Kemiska sällskapet i Stockholm, utkommer i 8 häften årligen och innehåller originalmeddelanden och referat öfver kemiska undersökningar, protokoll öfver de ofvannämnda kemiska föreningarnas sammanträden, litteraturanmälningar, statistiska uppgifter o. d. Tidskriften började att utkomma februari 1889 som fortsättning af en äldre tidskrift Kemiska notiser. Dess förste redaktör var K. Sondén; sedan 1893 redigeras den af Å. G. Ekstrand. H. E. Kemisk trämassa. Se Cellulosa, sp. 1405. Kemiskt spektrum, fys., benämndes ofta förr den del af spektrum, som innehåller de mest brytbara strålarna, nämligen de violetta och de i spektrum utanför dessa liggande osynliga ultravioletta. Benämningen syftar på dessa strålars jämförelsevis stora förmåga att utöfva vissa kemiska verkningar. Jfr Fotokemi. R. R.*