Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kenneth, skotska konungar - Kenneth 1. K. Mac Alpin - Kenneth 2. K. II - Kenngott, Gustav Adolf - Kenngottit - Kennicott, Benjamin - Kenning - Kennington - Kenogenes - Kenosha - Kenosis - Kenotafion - Kenotiker - Kenotoxin - Kenoy - Kensal Green - Kensett, John Frederick - Kensington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skoternas och pikternas af honom förenade rike,
Alban, med Scone som residens. Han betraktades i
senare tid som en skotsk motbild till Alfred den
store och firades som den skotska konungaättens
grundläggare. En dotter till honom var gift med
nordmannakonungen Olof Hvite i Dublin. Jfr
Skene, ”Celtic Scotland”. — 2. K. II,
son till Malkolm I, blef skotsk konung 971,
företog flera framgångsrika eröfringståg inåt
Northumberland och uppges ha blifvit mördad
995. — 3. K. III, den föregåendes brorson,
blef konung 997, härjade i Cumberland och
torde ha stupat i ett inbördeskrig omkr. 1005.
V. S—g.
Kenngott [ke’n-], Gustav Adolf, tysk mineralog,
f. 1818, d. 1897, blef 1844 docent i Breslau,
flyttade 1850 till Wien och s. å. till Pressburg
som professor vid denna stads högre realskola,
men återvände 1852 till Wien som kustos-adjunkt
vid hofmineraliekabinettet. 1856 blef han
professor i mineralogi vid polyteknikum i Zürich
samt 1857 tillika ord. professor vid
därvarande universitet. 1872 utsågs han
till direktor för dessa läroanstalters
förenade mineralogiska, geologiska och
paleontologiska samlingar samt var 1875—91
direktor för polyteknikum. K. främjade i
väsentlig mån kristallografiens framsteg.
Af hans särskildt utgifna skrifter må nämnas
Lehrbuch der reinen krystallographie (1846),
Lehrbuch der mineralogie (1851), ett mindre
arbete med samma titel (1857; 4:e uppl. 1876),
Synonymik der krystallographie (1855) och
Uebersichten der resultate mineralogischer
forschungen (omfattande åren 1844—65).
I ”Encyklopädie der naturwissenschaften”
har K. med biträde af A. v. Lasaulx och F.
Rolle skrifvit afd. ”Handwörterbuch der
mineralogie, geologie und paläontologie” (1882).
(A. Hng.)
Kenngottit Haid., miner., detsamma som miargyrit.
Kennicott [ke’nikåt], Benjamin, engelsk
bibelforskare, f. 1718, d. 1783 som kanik vid
Christ church i Oxford, blef banbrytande för
den kritiska behandlingen af gamla testamentets
hebreiska text. Sedan han utgifvit de två
afhandlingarna The state of the printed
hebreic text of the old testament considered
(1753—59), där han med fakta bekämpade
den dittills gängse tron på den hebreiska
textens fullkomliga integritet samt uppvisade
nödvändigheten att i långt vidsträcktare
mån jämföra befintliga manuskript, började
han de långvariga förberedelserna till sitt
stora verk Vetus testamentum hebraicum cum
variis lectionibus (2 foliobd, 1776—80). Trots
motstånd i början lyckades K. för sitt arbete
skaffa sig ett storartadt penningeunderstöd
(10,000 pd st. insamlades). Från olika länder
sammanfördes nu 615 manuskript och 52 tryckta
uppl. af bibeln. Den text, som K. vid tryckningen
följde, var van der Hooghts opunkterade. Olika
läsarter äro angifna nedtill på hvarje sida. Den
samaritanska pentateuken står i parallellkolumner
bredvid den hebreiska. Ett värdefullt tillägg
till K:s bibelverk var de Rossis ”Variæ
lectiones veteris testamenti” (1784—88).
Kenning [ke’n-; isl. kenning]. Se Metafor.
Kennington [ke’niȵtən], stadsdel i södra London,
2 km. från Westminsterbron, hörande till
förvaltningsdistriktet Lambeth. Som
parlamentsvalkrets hade det 1901 78,313 inv.
J. F. N.
Kenogenes [ke-], Kenogenetisk. Se Kainogenes.
Kenosha [kenå͡u’ʃə], stad i nordamerikanska
staten Wisconsin, vid Michigansjön, genom
elektrisk järnväg förenad med Milwaukee (55
km. nordligare). 17,061 inv. (1906). God
hamn, fabriker (möbler och vagnar).
J. F. N.
Kenosis (Kenosisläran), teol. Se Förnedring,
Kristi, samt Kristologi.
Kenotafion [kenota’f-], grek. Se Cenotafium.
Kenotiker (af grek. kenosis, afstånd ifrån),
anhängare af en luthersk teologisk riktning
under 1600-talet. Under det att den lutherska
teologien var enig däri, att Kristi mänskliga
natur äfven under förnedringens tillstånd vore
i besittning af de gudomliga egenskaperna —
allmakt, allestädesnärvaro o. s. v. —, var
man af olika meningar om, huru Kristus skulle
ha brukat dessa senare. Giessenteologerna
lärde i anslutning till M. Chemnitz, att
Kristus fullkomligt afstått från deras bruk
(däraf namnet kenotiker), teologerna i Tübingen
däremot, att han begagnat dem, ehuru på ett
fördoldt sätt (i anledning hvaraf anhängaren
af denna åsikt kallades kryptiker, af
grek. krypsis, fördöljande). ”Decisio saxonica”
af 1624 afgjorde striden till kenotikernas
förmån, men uteslöt dock uttryckligen tanken
på ett fördöljande blott för hvad som rörde
det öfversteprästerliga ämbetet. Striden visar,
till hvilka komplikationer de förutsättningar,
på hvilka man byggde, kunde leda, äfvensom
svårigheten att kunna utjämna dessa
metafysiska tankegångar med den historiskt
konkreta Jesusbilden. — Ang. de s. k. moderne
kenotikerna under 1800-talet se Kristologi.
G. A—n.
Kenotoxin [ken-; af grek. kenos, tom, och
toxikon, gift], med., ”trötthetsgiftet”. Se
Trötthet.
Kenoy [känωa’], Fr. van, bildhuggare. Se
Duquesnoy.
Kensal Green [ke’nsəl grī’n], förstad n. v. om
London, med stor kyrkogård, där bl. a. W. Buckle,
Thackeray, John Ross och John Owen äro
begrafna. Som församling 29,159 inv. (1901).
J. F. N.
Kensett [ke’nset], John Frederick, nordamerikansk
målare, f. 1818 i Cheshire (Connecticut),
d. 1872, var först stålgravör, vistades i
Europa 1840—47 och var sedan bosatt i New
York. K:s landskap finnas i de flesta amerikanska
samlingar; ett och annat har äfven gått öfver
till Europa.
(G—g N.)
Kensington [ke’nṡiȵtən], förnäm stadsdel
och förvaltningsområde i västra London, med
Kensington palace, ett gammalt, delvis
af Vilhelm III uppbyggdt kungligt slott (se
fig. 1), i hvilket Vilhelm III, hans gemål,
Maria, drottning Anna och hennes
 |
| Fig. 1. Kensington palace, västra fasaden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
