gemål, prins Georg af Danmark, äfvensom Georg II dogo och drottning Viktoria föddes och uppfostrades. Öster om slottet ligger Kensington gardens, som med den därmed förenade Hyde park bildar den fina världens förnämsta promenadplats i London. I södra delen stod 1851 års världsutställningsbyggnad, sedan flyttad till Sydenham (Kristallpalatset). Söder om parken ligga Royal Albert hall of arts and sciences

Fig. 2. Royal Albert hall i London.

(fig. 2; en kolossal rundbyggnad, som användes till konserter, möten o. s. v., Imperial institute (se d. o.) samt det 1857 öppnade South Kensington museum (officiellt sedan 1899

Fig. 3. South Kensington museum, gårdsfasad.

Victoria and Albert-museum; fig. 3), som innehåller stora samlingar af konstindustriföremål, konstverk från medeltiden och nyare tiden, gipsafgjutningar samt galvanoplastiska efterbildningar af antika och nyare verk, tafvelgalleri, indiskt museum och konstbibliotek, hvarjämte med museet är förenad en konstskola. Vidare märkes British museum of natural history (se d. o.). — K. hade 1901 som ”metropolitan borough” 176,628 inv., som parlamentsvalkrets 173,073. J. F. N. Kensington-stenen [ke'nṡiȵtən-] kallas efter fyndorten en 1889 af en norsk farmare i närheten af Kensington i staten Minnesota påträffad runsten med följande inskrifter: ”Här 10 mäns ve hafven (I) att se. Efter (äro) våra skepp 14 dagars resa från denna ö. År 1362” och ”8 göter och 22 norrmän på upptäcktsfärd från Vinland mycket (långt?) västerut. Vi hade läger vid ett skär en dagsresa norrut från denna sten. Vi voro och fiskade en dag. Efter vi kom hem, fann vi 10 män röda af blod och döde. Av(e) M(aria), frälse från ondo!” Runorna ha delvis annars okända former och äro blandade med bokstäfver, siffrorna äro byggda på romerska talsystemet. Inskriftens språk är modern dansk-norska, hvarför inskriften måste vara förfalskad. O. A. L—r. B—e. Kent [ke'nt]. 1. Angelsaxiskt konungarike, omfattande i det närmaste det nuv. grefsk. K:s område. I K. skedde den första angelsaxiska bosättningen i England, i midten af 450-talet. Där predikades ock först kristendomen bland angelsaxerna, af den hel. Augustinus (597), hvarför det inom K. belägna Canterbury blef öns kristna medelpunkt. 823 införlifvades K. af Egbert med konungariket Wessex. — 2. Grefskap i sydöstligaste hörnet af England, mot s. och v. omgifvet af Sussex och Surrey, mot n. af Thames skildt från Middlesex och Essex samt f. ö. omgifvet af Nordsjön och Kanalen. 4,027 kvkm. 1,348,841 inv. (1901), 335 inv. på 1 kvkm., som förvaltningsområde (utom Canterbury) 3,937 kvkm. och 936,240 inv. Större delen af grefskapet är ett fruktbart, lågkulligt land, med vackra, skogbevuxna dalar. Söder om Thames går ett 10—13 km. bredt bälte, bestående af ett mäktigt lager af den s. k. londonleran, hvilande på kalk. Söder om detta löper norra Downs’ kalkkedja från Surrey österut till Folkestone med en höjd af högst 247 m. och en bredd af 5—20 km. Vid kusten och längs Thames förekomma marskland på längre sträckor. De största floderna äro Thames, Medway, hvars mynning bildar en utmärkt hamn, och Stour. Grand military canal omsluter Romney marsh vid södra kusten. Hufvudsakligen odlas grönsaker, ärter, bönor och humle. Odling af frukt, i synnerhet körsbär och lambertsnötter (Corylus tubulosa), förekommer mycket. Industrien är med undantag af skeppsbyggen obetydlig. Grefskapet är indeladt i 5 lathes (lagsagor) — en för K. egendomlig delning, daterande sig från den angelsaxiska tiden. Hufvudstad Maidstone. — 3. Ort i nordamerikanska staten Ohio, vid Cuyahoga river. 4,541 inv. (1900). Kvarnar, bomulls- och glasfabriker. (J. F. N.) Kent [ke'nt], hertig och earl af, engelsk furste- och adelstitel. Titeln earl af K. gafs 1066 af Vilhelm Eröfraren åt hans broder biskop Odo af Bayeux och fördes 1321—30 af konung Edvard I:s yngste son Edmund (se d. o.); drottning Viktorias fader Edvard August (se Edvard, engelska prinsar, 5) bar 1799—1820 titeln hertig af K. och Strathearn. Earler af Kent förekomma dessutom i släkterna De Burgh, Grey (se d. o.), Holland och Neville; en nu utslocknad gren af huset Grey innehade på 1700-talet titeln hertig af K. Kent [ke'nt], William, engelsk konstnär, f. 1685, d. 1748, begaf sig 1710 till Rom för att utbilda sig till målare. Ehuru han efter sin återkomst till London utnämndes till hofmålare, lär han dock ej ha varit långt kommen i konsten. Om hans medelmåttiga förmåga jämväl som bildhuggare vittnar Shaksperes staty i Westminster abbey. Med större framgång egnade han sig åt arkitekturen och gjorde utkast till ett landthus, Holkham, rätt storartadt, men oharmoniskt, hvaremot den af honom utförda nordfasaden till Treasury buildings i Whitehall hör till den tidens bättre produkter. Mest känd har han dock blifvit såsom den, hvilken man allmänt tillerkänner äran af att ha gifvit upphof till den s. k. engelska trädgårdsstilen. Kent [ke'nt], William Charles Mark,