Lexington (statsuniversitet) och Georgetown college (baptistiskt). Enligt den nuv. författningen, af 11 juni 1850, utöfvas den verkställande makten af en för 4 år vald guvernör, hvilken icke kan vara guvernör under 2 på hvarandra följande perioder, och den lagstiftande makten af general assembly, som sammanträder under högst 60 dagar hvarje år i statens hufvudstad, Frankfort, och består af en senat af 38 för 4 år valda medlemmar, af hvilka hälften afgår hvartannat år, samt ett representanthus af 100 medlemmar, valda för 2 år. Röstberättigade äro alla fria medborgare, som uppnått 21 års ålder samt bott 1 år i staten och 6 månader i grefskapet. Till kongressen sänder staten 11 representanter. — Finanserna äro goda. Den taxerade förmögenheten uppgick 1907 till 702 mill. doll., den beräknade ansågs ett par år tidigare vara mer än dubbelt så stor. Hufvudstad är Frankfort, men den största staden är Louisville. — K. var till en början en del af kolonien Virginia och blef 1776 ett särskildt grefskap af denna, kalladt K. De första nybyggena anlades 1769 af Daniel Boone med sällskap från North Carolina. 1786 löste K. bandet med Virginia och upptogs 1792 som särskild stat i unionen. Vid utbrottet af inbördeskriget 1861 var K. en slafstat, men förblef unionen troget och förklarade sig neutralt. Det oaktadt besattes staten af såväl unionens som de konfedererades arméer, och båda dessa rekryterades af invånarna i K. J. F. N. Kentucky kaffeträd [kenta'ki]. Se Gymnocladus. Kenty [ke'n-], stad. Se Kety. Kenyérmezö [kēnje'rmeṡö]. Se Brodfeld. Kenyon [ke'njən], John, engelsk filantrop och författare, f. 1784, d. 1856, författade Rhymed plea for tolerance (1833), Poems (1838) och A day at Tivoli (1849), men är mera bekant genom sin varma och uppoffrande vänskap med Robert och Elizabeth Browning, Lamb, Southey m. fl. och den välgörenhet han utvecklade. Från det klassiska Weimar, som han besökte, lämnade han intressanta personliga minnesbilder. Kenyon [ke'njən], Frederick George, engelsk papyrolog, f. 15 jan. 1863 i London, sedan 1910 chef för British museum, har utgifvit (1890) Aristoteles’ (se denne, sp. 1477) förut endast i obetydliga fragment kända skrift ”Politeia Athenaion” och sedermera flera liknande, mönstergilla upplagor af nyfunna forngrekiska litteraturverk af oskattbart värde, bland dem skalderna Herondas (1891) och Bakchylides (1897). Han har därjämte utgifvit Catalogue of greek papyri in the British museum (3 bd, 1893—1907). Bland hans öfriga större verk förtjäna särskildt framhållas Palaeography of greek papyri (1899), som ännu är det förnämsta sammanfattande arbetet i sitt slag, samt hans synnerligen förtjänstfulla Handbook of the textual criticism of the new testament (1901). K. har dessutom utgifvit flera upplagor af den engelske skalden Robert Brownings dikter. E. N—n. Kenzingen [ke'nts-], stad i badensiska kretsen Freiburg, vid Elz. 2,705 inv. (1905). Realskola. Sandstensbrott, tobaksodling. J. F. N. Keo, vulkan. Se Flores. Keokuk [kī'åkak], stad i nordamerikanska staten Iowa, strax ofvanför Des Moines’ förening med Mississippi och nedom de sista forsar (lower rapids) denna flod gör, hvilka förr hämmade flodfarten, men numera kringgås medelst en 14,5 km. lång kanal. 14,597 inv. (1906). Viktig järnvägsknut. Medicinsk skola, järngjuteri, kvarnar. (J. F. N.) Keops [ke'åps]. Se Cheops. Keos [ke'ås], grek. Κέως, nygrek. Kea, i folkspråket Tsia, en af de cykladiska öarna i Egeiska hafvet, ligger s. ö. om Attika. Ön tillhör nomos Cykladerna. Areal 103 kvkm. 5,019 inv. (1896). Ön var redan i forntiden berömd för sin fruktbarhet och egde fyra städer, af hvilka fornlämningar ännu äro synliga. Från en bland dessa, Iulis, på hvars plats öns enda nuv. stad, Kea, ligger, härstammade de grekiske skalderna Simonides och Bakchylides. A. M. A. Képi [kepī]. Se Käppi. <img l>

Kepler [ke'pler] l. Keppler, Johannes, tysk astronom, fysiker och matematiker, f. 27 dec. 1571 i Weil i Württemberg, d. 15 nov. 1630 i Regensburg. Han tillbragte sin första barndom under ogynnsamma förhållanden; dels var hans kroppskonstitution redan från födelsen mycket svag, dels förde hans föräldrar, hvilkas äktenskap var mindre lyckligt, ett oroligt och kringflackande lif. Fadern var nämligen tidtals anställd i främmande härförares sold, och modern åtföljde sin man, hvarunder sonens uppfostran öfverlämnades åt farfadern. K. blef 1584 lärjunge vid klosterskolan i Adelsberg, flyttades därifrån till skolan i Maulbronn, där hans studier i astronomi och matematik påbörjades, samt blef student i Tübingen 1589. Där åtnjöt han undervisning bl. a. af astronomerna Maestlin och Apian och blef filos. magister 1591. Han ämnade först bli teolog, men den nya coppernikanska läran, i hvilken Maestlin införde honom, samt f. ö. hela hans vetenskapliga läggning drogo honom omotståndligt mot de matematiska vetenskaperna. 1594 blef han professor i matematik och moral vid gymnasiet i Graz, där han sysselsatte sig med specialstudier i matematik och astronomi. På grund af religiösa oroligheter lämnade han dock denna plats och utsågs 1600 af Tycho Brahe till medhjälpare vid de astronomiska arbetena i Prag. Efter Brahes död (1601) blef K. hans efterträdare som kejserlig hofmatematiker; men då han icke lyckades utbekomma den bestämda aflöningen, antog han 1612 en kallelse till Linz som professor vid gymnasiet därstädes. Äfven där förbittrades hans lif af religiösa strider och svåra ekonomiska förhållanden, hvarför han 1626 lämnade Linz och flyttade till Ulm. Emellertid hade den kejserliga skattkammarens skuld till K., hvilken skuld under tidens lopp stigit till 12,000 floriner, genom en egendomlig transaktion öfverflyttats på Wallenstein, och med anledning häraf begaf sig K. till Sagan i Schlesien, Wallensteins dåv. vistelseort. Då emellertid icke heller Wallenstein befanns hågad att betala, beslöt K. att resa till Regensburg för att vid riksdagen därstädes 1630 framställa