- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1431-1432

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keppel - Keppi - Keppler - Ker, skotsk släkt - Ker, John Bellenden - Kerabau - Kerahes - Kerai - Keraiterna - Kerak - Keramik - Keragyrit - Kerasos - Keraterpeton - Keratin - Keratitis - Keratoser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1431

Keppi-Keratoser

1432

blef 1778 "admiral of the blue". K. tillhörde
inom politiken Rockinghams vänner och var
som oppositionellt sinnad illa anskrifven hos
engelska flottans högste chef, lord Sandwich,
hvilket anses ha föran-ledl krigsrättsförfarandet
emot honom efter sjöstriderna med fransmännen
utanför Brest i juli 1778. Han blef i febr. 1779
frikänd af krigsrätten och var 1782-83 första
amiralitctsråd. - Brorsons son till honom var
amiralen sir Henry K., f. 14 juni 1809, d. 17
jan. 1904, hvilken inträdde i marinens tjänst
redan 1822, 1837 blef kapten, 1857 konteramiral,
1869 amiral och 1875 "admiral of the fleet". Han
utmärkte sig som korvettkapten 1842 under
kriget mot Kina och undertryckte 1842-43 i
förbindelse med rajah Brooke af Sarawak under
många äfventyr röfvarväsendet på Borneo och
i angränsande farvatten. 1854-55 deltog han
som fartygsbefäl-hafvare i Krimkriget först i
Östersjön och sedan utanför Sevastopol. Han
utmärkte sig 1857 för öfver-dådig tapperhet
under striderna vid Kanton mot kineserna samt
belönades s. å. med kn i ght värdighet. K. var
sedan eskaderbefälhafvare i olika farvatten till
1869, då han lämnade den aktiva sjötjänsten. Sin
verksamhet på Borneo skildrade han i Expedition
to Borneo (1847), och han utgaf 1899 själf
biografien A sailor’s life under four sovereigns.
V. S-g.

Keppi [ke’p-], krigsv. Se Käpp i.

Keppjer. Se K e p l e r.

[ka’], : [ka’],

Ker [ka’], John Bellenden, engelsk botanist,
f. omkr. 1765, d. 1842, var först officer vid
lifgardet och skref sedan flera botaniska verk,
bl. a. Iridearum genera, samt var den förste
utgifvåren af "Botanical register" (1812).

Kerabau [ke-J, Bos 1. Bubalus kerabau, zool.,
en på de malajiska öarna förekommande af art
af fastlandets buffel (Bos bubalus), som föga
skiljer sig från denna. Vilda kerabaus finnas
ej längre, men väl förvildade. Som husdjur
användes den på samma sätt som buffeln.
L-e.

Kerahés, stad. Se C a r h a i x.

Kerai [ke’-]. Se Japan, sp. 1486.

Keraiterna [ke-]. SeKaldeiska kristna, sp. 596.

Kerak [ke-], i äldre historisk litteratur ofta
Kräk, hufvudstad i ett turkiskt sandjak i
Syrien, vid Wadi el-K., som utmynnar i Döda
hafvet, ligger 20 km. ö. om detta, 1,026
m. ö. h. Omkr. 20,000 inv., hvaraf omkr. V*
grekiska kristna. Church missionary society har
där en station och läkare, rom. katolikerna
en kyrka och ett litet kloster. Staden är
omgifven af en mur och har utanför denna i
s. en väl bevarad borg, isolerad genom en i
berget sprängd graf, ett intressant prof på en
medeltids-borg. De ursprungliga ingångarna voro
två slingrande, i klippan sprängda passager,
men nu ha bräscher gjorts i murarna, som
före Ibrahim paschas bombardering 1840 voro
i oskadadt skick. - K. var en af moabiternas
hufvudstäder och omnämnes i den bibliska
historien under namnen Kir-Moab, Kir-Heres,
Kir-Hareset och (efter exilen) K. Senare var
det ärkebiskopssäte. Spår finnas af bysantinsk,
romersk och äldre besittning, men murarna äro
ett verk af korsfararna och deras efterträdare,
ejubiderna och mamluksultanerna i Egypten,
och K. var en af de starka fästningar, som
behärskade de viktiga karavanvägarna från Egypten
och Arabien till Da-

maskus. Gång på gång angripet,
intogs K. 1188 af Saladin. Sedan 1893
har det en stark turkisk garnison.
(J. F. N.)

Keramik (af grek. kefram,os, krukmakarlera)
är den numera allmänt antagna benämningen på
lergodstillverkningen i hela dess omfattning
från tegelbränningen upp till den finaste
porslins-fabrikationen. Ordet nyttjas äfven
för att beteckna såväl framställningen af
denna tillverknings historia söm de genom
tillverkningen fram-bragta alstren. De keramiska
tillverkningarna kunna efter godsets hårdhet,
dess genomskinlighet och glasyrens beskaffenhet
delas i vissa hufvudgrupper. Bland de många
olika indelningarna torde den allmännast följda
vara den af A. Brongniart i "Traité des arts
cérarniques" uppställda, nämligen 1) lergods
med porös ogenomskinlig massa, 2) lergods med
hårdbränd (sintrad) ogenomskinlig massa och
3) lergods med hårdbränd halfgenomskinlig
massa. Till den första gruppen höra de
tegellik-nande grofva tillverkningarna
oglaseradt lergods (terrakotla), de antika
vaserna, det simpla glaserade krukmakar godset
och den emaljerade fajansen; till andra gruppen
hänföras den s. k. fina fajansen och stengodset,
till den tredje de olika arterna af porslin. Se
vidstående färgplansch samt Fajans, Glasyr,
Kakel, Porslin, Stengods, Terrakotta och V as. -
Betydliga keramiska samlingar ha under 1800-talet
bildats i de flesta länder. Samtidigt har äfven
uppstått en högst ansenlig Kcramisk Litteratur,
hvars arbeten kunna räknas i hundratal och som
är riktad på att, såvidt möjligt, skildra hvarje
särskild fabrikations, t. o. m. hvarje särskild
fabriks historia. Inom den svenska litteraturen
på detta område märkas G. H. Stråles utförliga
arbeten öfver de gamla svenska fabrikerna
Eörstrand och Marieberg (1879 och 1880) samt den
af G. Upmark och L. Looström utgifna beskrifvande
förteckningen öfver de keramiska föremålen
i Karl XV:s konstslö j dsam-ling (1883).’
Upk-*

Kerargyrit [ker-; af grek. kefras, horn, och
argy’-rion, silfver], miner. Se Hornsilfver.

Kerasos [ke’-], grek., handelsstad. Se Cera-sus.

Kerate’rpeton [ke-] Huxley, paleont.,
ödlelik-nande, omkr. 20 cm. lång amfibie
i karbonaflagringar i Böhmen, Irland och
Nord-Amerika. A. Hng.

Keratin [ke-; af grek. kefras, horn],
fysiol. kem., hornämne, huvudbeståndsdelen
i horn, naglar, fjädrar, hår, ylle
och epidermis. Det tillhör den grupp af
ägghviteämnen, som kallas albumoider eller
albuminoider, och torde alltefter det ämne,
hvarifrån det härstammar, ega något olika
sammansättning. Karakteristisk för keratinhaltiga
organ är deras höga svafvelhalt (2-5
proc.). Enligt undersökningar af K. A. H. Mörner
förekommer i horn och människohår allt svafvel
i form af cystin, oxidationsprodukten af
a-amino-/?-sulfhydropropionsyra. Keratin
är en amorf substans, olöslig i vatten
och alkohol; löses af vatten vid 150-200°
och af alkalilut vid vanlig temperatur.
H. E.

Keratitis [keratltis; af grek. kerras, horn],
med., inflammation i ögats hornhinna. Se
ögonsjukdomar.

Keratoser [ker-; af grek. kefras, horn], med.,
gemensamt namn för alla på en abnorm utveckling
af epidermis och hornartade väfnader beroende
hud-

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free