Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kermadecöarna - Kerman - Kermanschah - Kermes - Kermesbär - Kermeskorn - Kermes mineralis - Kermine - Kermis - Kern, Filip - Kern, Johann Konrad - Kern, Jan Hendrik Kaspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenad med Nya Zeeland, består af 4 små vulkaniska
öar, tills. 33 kvkm. Endast Raoul l. Sunday
island är bebodd (5 pers. 1906). Ö. om öarna
går en mycket djup ränna, det s. k. K.- djupet,
hvars maximum är 9,427 m., och som en tid
ansågs för den djupaste sänkan i världshafvet.
J.F.N.
Kerman [kermân], provins och stad. Se Kirman.
Kermanschah [ker-], stad. Se Kirmanschahan.
Kermes [ker-], farm. Se Kermeskorn.
Kermesbär [ker-], Alkermes, bot., tekn., kallas
de torkade, bärlika frukterna af Phytolacca
decandra L. (fam. Phytolaccaceae), en storvuxen
ört, som växer vild i Nord-Amerikas medelvarma
trakter och odlas i södra Europa. Bären
innehålla en vackert röd saft, som nyttjas
till färgning af vin och konditorivaror –
hvilket är alldeles olämpligt, då växten
är giftig – samt till att färga ylle och
silke violett. Drogen har pröfvats äfven som
läkemedel, men ej vunnit någon betydelse.
O.T.S. (G.L-m. C.G.S.)
Kermeskorn [ker-], Grana Kermes l. Gr. Chermes,
farm., kallas de torkade, äggstinna honorna
af en sköldlus, Coccus l. Chermes Ilicis L.,
hvilken lefver på bladen och kvistarna af Quercus
coccifera L., en ekart, som tillhör de grekiska
öarna, Spanien och södra Frankrike. De insamlade
honorna öfvergjutas med ättika och torkas i
solen samt erhålla först därunder sin brunröda
färg. Kermeskornen äro stora som små ärter,
rundade eller något sammanfallna, glänsande, vid
den forna fästepunkten naflade, inuti ihåliga
och mer eller mindre fyllda af en pulverformig
röd massa. Af insektens ben och öfriga delar
äro knappt några rester synliga. Kermeskornen ge
ett högrödt pulver, och de användas uteslutande
till färgning af tyg. Se Färg, sp. 271-272.
O.T.S.*
Kermes mineralis [ker-]. Se Mineralkermes.
Kermine [ker-], stad i norra Buchara, vid
Tränskaspiska järnvägen, mellan Buchara och
Samarkand, nära floden Serafsjan. 16,000 inv.
J.F.N.
Kermis [ker-; holl., ty. kirmes l. kirmse,
af kirchmesse, kyrkmässa], benämning på
årsmarknaderna i de flamska och holländska
städerna. – I konsthistorien betecknar
ordet en framställning af det lustiga,
öfver måttan uppsluppna folklif, som vid
dylika tillfällen utvecklades. Till de mest
berömda bland sådana stycken hör Rubens’
"Kermis" i Louvregalleriet i Paris. Se en
framställning i fig. till art. Brueghel 1.
Upk.*
Kern [kern], Filip, från Meissen (födelse-
och dödsår ej kända), omtalas först 1567 som
bardskärare eller fältskär vid Sala grufva. 1570
var han anställd hos Johan III och vann sedan
dennes synnerliga förtroende, kallas stundom
hans kammartjänare och användes som både
läkare och byggmästare. Messenius berättar,
att det var han, som tillredde det gift, hvilket
skall ha ändat Erik XIV:s dagar. Många voro de
byggnadsföretag, vid hvilka han brukades. Så
ingrep han ej sällan i ledningen af arbetena på
Stockholms slott och fick 1578 öfverinseende
öfver byggnadsarbetena vid Uppsala och Västerås’
slott. Som befallningsman på Uppsala slott och
gård, hvartill han synes ha förordnats 1578,
begick han många våldsamheter och ådrog sig
hertig Karls ovilja. I slutet af 1590 satt han
fängslad i
Stockholm, anklagad för oredlighet och
maktmissbruk, men frigafs inom kort. 1597 befann
han sig bland Sigismunds anhängare på Åbo slott,
efter hvars intagande han enligt vittnesbörd
af samma år blef svårt misshandlad af hertig
Karl.
Fr.W. L.W:sonM.
Kern [kern], Johann Konrad, schweizisk statsman,
f. 1808, d. 1888 i Zürich, blef 1831 advokat
i sin födelsebygd, Thurgau, invaldes 1832 i
dess stora råd, hvars ordf. han blef 1837, och
hade 1833-48 plats i kantonernas gemensamma
representation (tagsatzung). Vid denna tid
knöt han bekantskap med prins Louis Napoleon
(sedermera kejsar Napoleon III), som 1831-36
vistades på slottet Arenenberg i Thurgau,
och försvarade efter prinsens misslyckade
upprorsförsök i Strassburg (1836) energiskt
asylrätten mot franska regeringens hotfulla
kraf på hans utlämnande; prinsens frivilliga
afresa (1838) gjorde slut på tvisten. När de
katolska kantonerna slöto sig tillsammans (till
Sonderbund) för upprätthållande af kantonernas
själfständighet och för katolska lärans skydd,
beslöt tagsatzung nov. 1847, till stor del
genom K:s bedrifvande, att med kraftiga medel
bjuda Sonderbund spetsen. K. var ock medlem i
den kommission, som utarbetade Edsförbundets
författning af 12 sept. 1848. K. utnämndes
1850 till president i Schweiz’ högsta domstol,
fick sedan plats i nationalrepresentationen
(först i nationalrat och sedermera i ständerat)
samt bidrog (1854) väsentligt till beslutet om
upprättande af Zürichs polytekniska skola. När
krig hotade utbryta mellan Schweiz och Preussen
till följd af upproret i Neuchâtel, 3 sept. 1856,
afgick K. – hvilken förut flera gånger
användts i viktiga diplomatiska uppdrag – som
utomordentligt sändebud till Paris och lyckades
förmå Napoleon III till medling. 1857-83 var han
Edsförbundets envoyé hos franska regeringen. Ett
försök af K. att (febr. 1871) beveka Bismarck
till lindring i de Thiers meddelade tyska
förslagen till fredsvillkor afvisades af
Bismarck med stor skärpa. K. utgaf 1887
memoarverket Souvenirs politiques 1833 à 1883
(tysk uppl. s. å.). Jfr biografi af Kesselring
(1888).
(V.S-g.)
Kern [ke’rn], Jan Hendrik Kaspar, holländsk
orientalist, språkforskare, f. 6 april 1833 på
Java, studerade 1850-55 i Utrecht och Leiden,
där han publicerade bl. a. en gradualafh. om den
grekiska historieskrifningen rörande perserna,
och åhörde 1855 i Berlin föreläsningar af
indologen Weber och germanisten J. Grimm. Sedan
han 1857 börjat medarbeta i den i Petersburg
utgifna stora sanskritordboken och några år varit
lärare i grekiska vid Atheneum i Maastricht,
egnade han sig i London åt studiet af de
fornindiska handskrifterna i British museum och
beklädde 1863-65 anglo-sanskritprofessuren i
Benares i Brittiska Indien. 1865 tillträdde han
den då nyinrättade professuren i sanskrit och
jämförande språkvetenskap i Leiden och verkade
där till 1903. K:s betydelse faller förnäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
