Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerner, Justinus Andreas Christian - Kerner von Marilaun, Anton - Keronska glossorna - Kerosen - Kerosin - Kéroualle, Louise de - Kerouan - Kerpe - Kerr, John - Kerrbo - Kerrec - Kerres - Kerria japonica - Kerrs fenomen - Kerrstorp - Kerry - Kerryrasen - Kersantit - Kersanton - Kerschensteiner, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demoner, goda och onda, som han omständligt klassificerar.
Bland allt det persiflage, som K. måste
lida härför, är Immermanns hån i ”Münchhausen”
det bekantaste. Af K:s medicinska arbeten må
nämnas Das Wildbad im königreich Würtemberg
(1813; 4:e uppl. 1839) och Das fettgift oder die
fettsäure und ihre wirkung auf den thierischen
organismus (1822). En älskvärd skildring af barna-
och ynglingaåren lämnade han i Bilderbuch aus meiner
knabenzeit (1849). K:s Ausgewählte poetische werke
utgåfvos 1878, Kleksographien 1890. Jfr Marie
Niethammer (K:s dotter), ”J. Kerners jugendliebe
und mein vaterhaus” (1877), Reinhard, ”J. K. und
das Kernerhaus” (2:a uppl. 1886), K. Mayer, ”L.
Uhland, seine freunde und zeitgenossen” (1867),
du Prel, ”J. K. und die seherin von Prevorst”
(1886), T. Kerner (K:s son), ”Das Kernerhaus und
seine gäste” (1894) och ”Briefwechsel J. K:s” (1897).
(R—n B.)
Kerner von Marilaun [ke’rner få’nn], Anton,
österrikisk botanist, f. 1831, d. 1898, blef 1854
med. doktor och var sedan 1878 anställd som professor
i botanik vid universitetet i Wien samt direktor
för detta universitets botaniska trädgård och
museum. K. var förtjänstfull växtgeograf och
sysselsatte sig mycket med undersökningar om
trädgränserna i den österrikisk-ungerska monarkiens
bergstrakter. Han var äfven skicklig deskriptiv författare
och blombiolog. Bland hans många skrifter märkas
Das pflanzenleben der Donauländer (1863), Die
abhängigkeit der pflanzengestalt von klima und boden
(1869), Schutzmittel der blüten gegen unberufene
gäste (1876; 2:a uppl. 1879). Hans förnämsta
arbete är Pflanzenleben (1887─91; 2:a uppl.
1896─98). K. blef led. af Vet. soc. i Uppsala 1892.
T. K.
Keronska glossorna [kerån-], en på alemannisk
dialekt alfabetiskt ordnad latinsk-tysk ordbok från
700-talet (eller snarare början af 800-talet), hvilken
uppges ha till författare en munk Kero i S:t
Gallen. Om denne Kero är ingenting med säkerhet
bekant.
Kerosen [kerosēn], Kerosin (af grek. keros,
vax, vaxljus), handelsnamn på fotogen (se d. o.).
Kerosin [ke-]. Se Kerosen.
Kéroualle [keroa’ll], Louise de, hertiginna af
Portsmouth, mätress till engelske konungen
Karl II, f. 1649, d. 1734, var dotter till en adelsman
i Bretagne, blef hofdam hos Karl II:s syster,
Henriette, hertiginna af Orléans, kom med henne
till England i samband med afslutandet af fördraget
i Dover och blef kort därpå erkänd älskarinna åt
Karl II, med hvilken hon 1672 fick en son,
Charles Lennox, hertig af Richmond
(d. 1723). Hon upphöjdes 1675 till hertiginna af
Portsmouth och öfvade i franskt katolskt intresse
starkt inflytande på sin kunglige älskare. Till följd
af sin franska nationalitet, katolska tro och hejdlösa
vinningslystnad var hon ytterst impopulär i England,
men lyckades dock till Karl II:s död upprätthålla
sin ställning, t. o. m. under den antikatolska
folkrörelsen efter upptäckten af den förmenta
”papistiska sammansvärjningen” 1678. Hon
lämnade England 1688 och lefde sedan på sina
franska gods med en af Ludvig XIV beviljad
pension. Jfr Forneron, ”Louise de K., duchesse
de Portsmouth” (1886).
V. S—g.
Kerouan [keroān], stad. Se Kairouan.
Kerpe [ker-]. Se Karpathos.
Kerr [kə̄’ el. kǟ’], John, skotsk fysiker, f. 1824
i Ardrossan, egnade sig först åt teologiska studier
och blef 1857 lärare i matematik vid Free church
training college for teachers i Glasgow. Han gjorde
där grundläggande upptäckter inom elektrooptikens
(se d. o.) område. Han fann nämligen 1876, att
polariseradt ljus, som reflekteras från polerna af en
järnelektromagnet, får sitt polarisationsplan vridet i
motsatt led mot den magnetiserande strömmen. Ännu
större uppseende väckte hans tre år senare gjorda
upptäckt, att isolatorer både i fast (t. ex. glas)
och flytande form (t. ex. kolsvafla, terpentin, oljor)
bli optiskt dubbelbrytande uti ett kraftigt elektriskt
fält. (Se Dubbelbrytning och Polarisation.)
Båda dessa företeelser, men särskildt den
senare, kallas Kerrs fenomen.
S. A─s.
Kerrbo, socken. Se Kärrbo.
Kerrec [ke’r-], breton. Se Carnac.
Kerres [ke’r-], Kerris, Kieris, lapparnas
benämning på ackja (se d. o.).
Kerria japonica [ke’rria] DC. (fordom kallad
Corchorus japonicus Thbg), bot., en vacker buske
af fam. Rosaceæ. Den växer vild i Japan och Kina,
där bladen användas i medicinen och de sega stjälkfibrerna
till väfnader. Blommorna äro gula, i våra
trädgårdar oftast dubbla.
O. T. S.*
Kerrs fenomen, fys. Se Kerr, J.
Kerrstorp, socken. Se Kärrstorp.
Kerry [ke’ri], grefskap i irländska prov. Munster,
omgifvet i v. af hafvet, i n. af Shannons æstuarium,
i ö. och s. af grefskapen Limerick och Cork. 4,814
kvkm. 165,726 inv. (1901), 34 inv. på 1 kvkm., af
hvilka 96,9 proc. voro katoliker. Endast 49,4 proc.
kunde tala iriska. K. är den bergigaste, men tillika
den på naturskönhet rikaste delen af Irland. Fjordarna
Tralee, Dingle och Kenmare skära djupt in i
landet och bilda två bergiga halföar. På den södra
af dessa ligga Irlands högsta berg, Macgillicuddy’s
reeks, hvilkas högsta topp är Carrantuohill, 1,040
m., och vid hvilkas östra fot ligga de ryktbara
Killarneysjöarna. Boskapsskötsel är hufvudnäring.
Koppar, järn och bly samt något silfver förekomma.
Skiffer utföres från Valentia. Hafs- och kustfisket
sysselsätter omkr. 830 båtar och 3,500 pers.
Hufvudstad är Tralee.
(J. F. N.)
Kerryrasen [ke’ri-], ett nötboskapsslag
tillhörande grefsk. Kerry och Cork i sydvästra Irland, där
den anträffas renast i bergstrakterna. Kerrykon,
”fattigmans ko”, är liten, seg och förnöjsam samt
visar utpräglad mjölktyp. Genom förädling af
kerryboskap med korthornsblod har man frambringat en
särskild ras, Dexter-kerryrasen. Kerryrasen
är till färgen helsvart, under det att dexterrasen
vanligen är röd. Hvita tecken förekomma hos
båda raserna.
H. F.
Kersantit [ker-] 1. Kersanton, petrogr., en
afart af bergarten diorit eller glimmerdiorit,
stundom nästan uteslutande bestående af mörk glimmer
(biotit) och fältspat (plagioklas), men ofta därjämte
innehållande augit och hornblände. Den förekommer
i Bretagne, Vogeserna, Odenwald, Schwarzwald
och Erzgebirge, merendels som smala gångar.
E. E.
Kersanton [kersantå̄n], petrogr. Se Kersantit.
Kerschensteiner [ke’rʃensta’jner], Georg, tysk
matematiker, skolman, f. 1854 i München,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
