demoner, goda och onda, som han omständligt klassificerar. Bland allt det persiflage, som K. måste lida härför, är Immermanns hån i ”Münchhausen” det bekantaste. Af K:s medicinska arbeten må nämnas Das Wildbad im königreich Würtemberg (1813; 4:e uppl. 1839) och Das fettgift oder die fettsäure und ihre wirkung auf den thierischen organismus (1822). En älskvärd skildring af barna- och ynglingaåren lämnade han i Bilderbuch aus meiner knabenzeit (1849). K:s Ausgewählte poetische werke utgåfvos 1878, Kleksographien 1890. Jfr Marie Niethammer (K:s dotter), ”J. Kerners jugendliebe und mein vaterhaus” (1877), Reinhard, ”J. K. und das Kernerhaus” (2:a uppl. 1886), K. Mayer, ”L. Uhland, seine freunde und zeitgenossen” (1867), du Prel, ”J. K. und die seherin von Prevorst” (1886), T. Kerner (K:s son), ”Das Kernerhaus und seine gäste” (1894) och ”Briefwechsel J. K:s” (1897). (R—n B.) Kerner von Marilaun [ke'rner få'nn], Anton, österrikisk botanist, f. 1831, d. 1898, blef 1854 med. doktor och var sedan 1878 anställd som professor i botanik vid universitetet i Wien samt direktor för detta universitets botaniska trädgård och museum. K. var förtjänstfull växtgeograf och sysselsatte sig mycket med undersökningar om trädgränserna i den österrikisk-ungerska monarkiens bergstrakter. Han var äfven skicklig deskriptiv författare och blombiolog. Bland hans många skrifter märkas Das pflanzenleben der Donauländer (1863), Die abhängigkeit der pflanzengestalt von klima und boden (1869), Schutzmittel der blüten gegen unberufene gäste (1876; 2:a uppl. 1879). Hans förnämsta arbete är Pflanzenleben (1887─91; 2:a uppl. 1896─98). K. blef led. af Vet. soc. i Uppsala 1892. T. K. Keronska glossorna [kerån-], en på alemannisk dialekt alfabetiskt ordnad latinsk-tysk ordbok från 700-talet (eller snarare början af 800-talet), hvilken uppges ha till författare en munk Kero i S:t Gallen. Om denne Kero är ingenting med säkerhet bekant. Kerosen [kerosēn], Kerosin (af grek. keros, vax, vaxljus), handelsnamn på fotogen (se d. o.). Kerosin [ke-]. Se Kerosen. Kéroualle [keroa'll], Louise de, hertiginna af Portsmouth, mätress till engelske konungen Karl II, f. 1649, d. 1734, var dotter till en adelsman i Bretagne, blef hofdam hos Karl II:s syster, Henriette, hertiginna af Orléans, kom med henne till England i samband med afslutandet af fördraget i Dover och blef kort därpå erkänd älskarinna åt Karl II, med hvilken hon 1672 fick en son, Charles Lennox, hertig af Richmond (d. 1723). Hon upphöjdes 1675 till hertiginna af Portsmouth och öfvade i franskt katolskt intresse starkt inflytande på sin kunglige älskare. Till följd af sin franska nationalitet, katolska tro och hejdlösa vinningslystnad var hon ytterst impopulär i England, men lyckades dock till Karl II:s död upprätthålla sin ställning, t. o. m. under den antikatolska folkrörelsen efter upptäckten af den förmenta ”papistiska sammansvärjningen” 1678. Hon lämnade England 1688 och lefde sedan på sina franska gods med en af Ludvig XIV beviljad pension. Jfr Forneron, ”Louise de K., duchesse de Portsmouth” (1886). V. S—g. Kerouan [keroān], stad. Se Kairouan. Kerpe [ker-]. Se Karpathos. Kerr [kə̄' el. kǟ'], John, skotsk fysiker, f. 1824 i Ardrossan, egnade sig först åt teologiska studier och blef 1857 lärare i matematik vid Free church training college for teachers i Glasgow. Han gjorde där grundläggande upptäckter inom elektrooptikens (se d. o.) område. Han fann nämligen 1876, att polariseradt ljus, som reflekteras från polerna af en järnelektromagnet, får sitt polarisationsplan vridet i motsatt led mot den magnetiserande strömmen. Ännu större uppseende väckte hans tre år senare gjorda upptäckt, att isolatorer både i fast (t. ex. glas) och flytande form (t. ex. kolsvafla, terpentin, oljor) bli optiskt dubbelbrytande uti ett kraftigt elektriskt fält. (Se Dubbelbrytning och Polarisation.) Båda dessa företeelser, men särskildt den senare, kallas Kerrs fenomen. S. A─s. Kerrbo, socken. Se Kärrbo. Kerrec [ke'r-], breton. Se Carnac. Kerres [ke'r-], Kerris, Kieris, lapparnas benämning på ackja (se d. o.). Kerria japonica [ke'rria] DC. (fordom kallad Corchorus japonicus Thbg), bot., en vacker buske af fam. Rosaceæ. Den växer vild i Japan och Kina, där bladen användas i medicinen och de sega stjälkfibrerna till väfnader. Blommorna äro gula, i våra trädgårdar oftast dubbla. O. T. S.* Kerrs fenomen, fys. Se Kerr, J. Kerrstorp, socken. Se Kärrstorp. Kerry [ke'ri], grefskap i irländska prov. Munster, omgifvet i v. af hafvet, i n. af Shannons æstuarium, i ö. och s. af grefskapen Limerick och Cork. 4,814 kvkm. 165,726 inv. (1901), 34 inv. på 1 kvkm., af hvilka 96,9 proc. voro katoliker. Endast 49,4 proc. kunde tala iriska. K. är den bergigaste, men tillika den på naturskönhet rikaste delen af Irland. Fjordarna Tralee, Dingle och Kenmare skära djupt in i landet och bilda två bergiga halföar. På den södra af dessa ligga Irlands högsta berg, Macgillicuddy’s reeks, hvilkas högsta topp är Carrantuohill, 1,040 m., och vid hvilkas östra fot ligga de ryktbara Killarneysjöarna. Boskapsskötsel är hufvudnäring. Koppar, järn och bly samt något silfver förekomma. Skiffer utföres från Valentia. Hafs- och kustfisket sysselsätter omkr. 830 båtar och 3,500 pers. Hufvudstad är Tralee. (J. F. N.) Kerryrasen [ke'ri-], ett nötboskapsslag tillhörande grefsk. Kerry och Cork i sydvästra Irland, där den anträffas renast i bergstrakterna. Kerrykon, ”fattigmans ko”, är liten, seg och förnöjsam samt visar utpräglad mjölktyp. Genom förädling af kerryboskap med korthornsblod har man frambringat en särskild ras, Dexter-kerryrasen. Kerryrasen är till färgen helsvart, under det att dexterrasen vanligen är röd. Hvita tecken förekomma hos båda raserna. H. F. Kersantit [ker-] 1. Kersanton, petrogr., en afart af bergarten diorit eller glimmerdiorit, stundom nästan uteslutande bestående af mörk glimmer (biotit) och fältspat (plagioklas), men ofta därjämte innehållande augit och hornblände. Den förekommer i Bretagne, Vogeserna, Odenwald, Schwarzwald och Erzgebirge, merendels som smala gångar. E. E. Kersanton [kersantå̄n], petrogr. Se Kersantit. Kerschensteiner [ke'rʃensta'jner], Georg, tysk matematiker, skolman, f. 1854 i München,