af Ajantakedjorna och genomflytes af Tapti samt producerar i dalarna bomull, spannmål, hirs och oljeväxter. Hufvudstad är Dhulia, vid Panjhra, en biflod till Tapti. 24,726 inv. (1901). J. F. N. Khandwa [kā'ndωā], stad i distriktet Nimar, divisionen. Narbada, Centralprovinserna, Indien, 110 km., s. ö. om Indore. 19,401 inv. (1901). Det är en gammal stad med jaina- och andra tempel och är en viktig järnvägsknut vid hufvudlinjen af Great Indian peninsular-banan. Bomullsexport. Khanedan-i-Ali-Osman (kejserliga osmanska husorden). Se Ordnar. Khanpur [kānpō'ə]. Se Cawnpur. Kharbin, stad. Se Charbin. Kharia, en folkstam. Se Kolh. Kharkov, guvernement och stad. Se Charkov. Kharosti l. Kharostri, namn på en skriftart, som nyttjades i nordvästra Indien, Afganistan och n. därom belägna iranska områden samt i Turkestan från omkr. 500 f. Kr. till omkr. 500 e. Kr. Den skrifves från höger till vänster och är tydligen härledd ur den arameiska skriften, som, känd i Persien under Akemeniderna, genom förmedling af detta land, kom till nordvästra Indien redan på 600-talet f. Kr. och där användes, urspr. väl endast som kommersiell skrift, jämte den tidigare införda, äfvenledes ur ett semitiskt alfabet härledda brahmi (tipi), som är den ojämförligt mest spridda skriftarten i Indien och hvarur alla senare indiska alfabet äro härledda. Redan tidigt användes dock kharosti i nordvästra Indien på inskrifter och mynt, de senare präglade företrädesvis inom välden, som voro arftagare till de grekiska väldena i Baktrien och Indien och härstammade från tiden omkr. 200 f. Kr. till 300 e. Kr. Af inskrifter äro de mest berömda de s. k. Açokainskrifterna (omkr. 250—220 f. Kr.), af hvilka finnas två versioner i kharosti-skrift från Shähbäzgarhi och Manschra (båda i närheten af Peshawar). I Öst-Turkestan har tid efter annan i de ur sanden framgräfda ruinerna af en del orter och städer, som i århundradena e. Kr. blomstrat med rik buddistisk kultur, funnits en del dokument, innehållande företrädesvis buddistiska texter samt tilldels skrifna äfven i kharosti. Så upptäckte franske resanden Dutreuil de Rhins (som mördades i Tibet) 1892 några blad af björkbark, innehållande fragment af den buddistiska skriften ”Dhammapada” (lagens ord) skrifven med kharosti. Dylika skriftmonument äro sedan funna af Steinska expeditionen till Chotan m. fl. ställen i södra delen af Öst-Turkestan och af de preussiska expeditionerna under Grünwedel och v. le Coq till Turfan i norra delen af samma land under loppet af 1903—07. Namnets härledning är osäker. Jfr bl. a. Senart, ”Notes d’épigraphie indienne” (i ”Journal asiatique”, 1888 ff.) samt om Dutreuil de Rhins’ manuskript (ibid. 1897), Bühler, ”On the origin of Kharosti” (i ”Wiener zeitschrift für die kunde des Morgenlandes”, bd 9) samt ”On the origin of the Brahma alphabet” (2:a uppl. 1898) och ”Indische paläographie” (i ”Grundriss der indo-arischen philologie”), K. F. Johansson, ”Der dialekt der sogenannten Shahbazgarhi-redaktion der 14 edikte des königs Açoka" (1893), ”De indiska inskrifterna” (i ”Heimdals småskrifter”, n:o 56), och uppsatser af Pischel (i ”Sitzungsberichte der k. preussischen akademie der wissenschaften”, 1903—04). K. F. J. Kharput (Charpert, Charput), hufvudstad i turkiska vilajetet Mamuret ul-Aziz, i turkiska Armenien, 10 km. s. om Eufrats södra källflod Murad Su. 35,000 inv. K. är en af de viktigare handelsstäderna i Asiatiska Turkiet och exporterar särskildt opium, hudar och bomull. I K. finnas en märkvärdig gammal kyrka samt ett jakobitkloster med dyrbara bibelhandskrifter. På en höjd ö. om staden ligger en borg, där Joscelin, grefve af Edessa, och Balduin II sutto fångna. Amerikanska missionärer ega i K. en högre skola, ett teol. seminarium samt goss- och flickskolor. J. F. N. Kharthli, Khartwell, inhemska namn på Georgien (se d. o.) och dess folk. Kharthweli. Se Kharthli. Khartum, stad. Se Kartum. Khas, folk. Se Gurkha 1. Khas-Des. Se Himalayafolk. Khasi (Kasi, Kasia, Khassia, Khassee) l. Khasi-djintia, ett i mellersta Assam mellan Brahmaputradalen i n. och regeringsdistriktet Silhet i s. bosatt indiskt folk, som själf kallar sig kyi och i språkligt-etnografiskt i hänseende står lika isoleradt såväl från de urspr. ariske assamiterna som från de talrika inom Assam bosatta, men till den stora tibetisk-burmanska folkgruppen hörande stammarna. Inom sitt bergiga land bibehålla khasi ännu, liksom sina grannar af nyssnämnda grupp (garo i v. och naga-stammarna i ö.), sitt politiska och religiösa oberoende. De uppgå till ett antal af omkr. 200,000, hvaraf största delen naturdyrkare, de öfrige hinduer, kristna och muhammedaner, och bilda flera små, sinsemellan oafhängiga republiker; den östra delen (5,594 kvkm., utgörande drygt en tredjedel af hela området) regeras dock af den i Shillong residerande brittiske chief commissioner. Deras i lingvistiskt hänseende intressanta språk, som delar sig i sex skilda dialekter, tillhör visserligen den s. k. enstafviga språkfamiljen, men står icke i något sammanhang med andra dithörande språk (siamesiska, kinesiska o. a.). Det eger ingen litteratur och ingen särskild skrift. Nya testamentet finnes i tre öfversättningar, tryckta i Serampore och Calcutta (2 med latinska och 1 med bengaliska typer). Jfr Schott, ”Über die cassiasprache im nordöstlichen Indien” (1859), E. Kuhn, ”Beiträge zur sprachenkunde Hinterindiens” (i ”Sitzungsberichte der bayerischen akademie der wissenschaften”, 1889). Grammatiker af Gabelentz (i ”Abhandlungen der Sächsischen gesellschaft der wissenschaften”, 1858, med ordbok) och Roberts (1891; i Grierson, ”Linguistic survey of India”, II). H. A. (K. F. J.) Khasi and Jaintia hills [kā'si ən dʃa͡i'ntiə hi'lṡ], distrikt i brittisk-indiska prov. Östra Bengalen och Assam. 15,646 kvkm. 198,989 inv. (1901). Det upptager centralplatån mellan Brahmaputras och Surmas dalar, med mycket brant stupning mot s. Bergen äro klädda af präktiga skogar. Nederbörden är synnerligen stor, men mycket växlande på olika orter och under olika år (se Cherra Punji). Landet har outtömliga lager af kalksten samt äfven något stenkol och järnmalm. Khasi hills bebos af khasi (se d. o.). Jaintia var ett litet hindufurstendöme, som England tog 1835 och hvars invånare, panar l. santeng, tillhöra en helt annan stam än khasi. J. F. N. Khasi-djintia, en folkstam. Se Khasi.