Khassia, folk. Se
Gurkha 1.
Khat, bot. Se
Catha edulis.
Khata, zool. Se
Stäpphönsen.
Khatib, imamtitel. Se
Châtib.
Khatira, sjöv., arabisk båt, bruklig å Röda
hafvets kuster, försedd med en något
framåtlutande mast och en snedt sittande rå
med latinsegel.
L. H.*
Khatmandu. Se
Katmandu.
Khatri, samhällsklass. Se
Indien, sp. 510.
Khaya Juss.,
bot., växtsläkte af
fam.
Meliacæ. Arterna, som växa i tropiska
Afrika, äro höga träd med hård, rödbrun ved
och pardelade blad. Af
K. senegalensis Juss.,
ett af de största och vackraste träden i Gambia,
Sierra Leone och på kapverdiska halfön, erhålles
gambia-mahogny, som liknar äkta mahogny, men
har en djupare rödbrun färg; det användes i
möbelsnickeriet och till finare träarbeten.
G. L—m.
Khediv, egyptisk härskartitel. Se
Kediv.
Khelat. Se
Kelat.
Khereddin. Se
Khair-ed-din.
Kheri [kerī'], distrikt i brittiska Indien,
divisionen Lucknow i United provinces. 7,679
kvkm. 905,138 inv. (1901). Hufvudstad
Lakhimpur,
omkr. 8,000 inv.
Kherson. Se
Cherson.
Khevenhüller, von, gammal österrikisk
adelssläkt, enligt familjetraditionen i 11:e
årh. inkommen från Franken till Kärnten. En
gren af ätten (K.
-Metsch) innehar sedan
1763 riksfurstlig värdighet. Jfr Czerwenka, ”Die
Khevenhüller” (1867). — 1.
Franz Christoph v. K.,
grefve af
Frankenburg, historieskrifvare, f. 21
febr. 1588 i Klagenfurt, d. 30 juni 1650 vid Wien
som kejserlig konferens- och statsminister,
var 1617—31 kejserligt sändebud i Spanien
och åvägabragte 1646 upphäfvandet af Bajerns
vapenstillestånd med Sverige. K. skref det
viktiga historiska verket
Annales ferdinandei
(9 bd, 1640—46; 2:a, fullst. uppl., 12 bd,
1721—26). Jfr Wolf, ”Geschichtliche bilder
aus österreich”, bd I (1878). (Om hans broder,
svenske friherren
Paul Khevenhüller, se d. o.) —
<img l>2.
Ludwig Andreas v. K., grefve af
Frankenburg,
den föregåendes sonson, österrikisk fältmarskalk,
f. 30 nov. 1683 i Linz, d. 26
jan. 1744 i Wien, erhöll sin krigarbildning i
spanska tronföljdskriget, under prins Eugen
af Savojen, kämpade under denne 1716—17
som öfverste ärofullt mot turkarna, blef
generalmajor 1723, fältmarskalk-löjtnant 1733,
kavalleri-general 1735 och förde 1734—35 under
polska successionskriget två gånger öfverbefälet
i Italien. 1737 blef han fältmarskalk och
deltog turkiska kriget s. å. Under österrikiska
tronföljdskriget satte han Wien i försvarsskick,
inbröt 1742 i Bajern och var under Karl af
Lothringen ledaren af Bajerns eröfring 1743,
men lyckades ej öfvergå Rhen. — K. skref
Reglement und ordnung der kaiserlichen infanterie
(1737) och
Kurzer begriff aller militärischen
operationen (1756; fr. öfv. 1771). Jfr biografi
af Thürheim (1878).
2. G. W—k.
Khevenhüller, Paul, friherre, riksråd,
f. 23 april 1593 på Wernberg i Kärnten,
d. 9 dec. 1655 på Stockholms slott, broder
till historieskrifvaren Franz Christoph
v. K. (se föreg. art.
Khevenhüller 1), blef
kejsar Ferdinand II:s råd och borggrefve
i Klagenfurt, men måste 1629 till följd af
kejsarens onåd — K. var protestant — lämna
dennes maktområde och af sina egodelar sälja
hvad som icke redan var konfiskeradt. 1630
återfinnes han i Gustaf II Adolfs omgifning och
var 1632 öfverste för ett kavalleriregemente i
svensk sold. 1636 reste han till Sverige för
att utverka betalning för ett par ansenliga
penningförsträckningar, som han under konungens
lifstid lämnat åt svenska kronan. Man gaf
honom godsen Julita, Äs, Fågelsta och Forsby
i Södermanland. K. bosatte sig på Julita samt
skref sig till detta gods, då han 1647, efter
att två år förut ha blifvit naturaliserad svensk
adelsman, upphöjdes i friherrlig värdighet. Han
blef 1648 hofmarskalk hos änkedrottning Maria
Eleonora, fick sig anförtrodt ståthållarskapet
på Wollin och befordrades på den militära banan
till generalmajor. 1653 utnämndes han till
riksråd och blef tillika generalguvernör öfver
änkedrottningens lifgeding. I sitt förhållande
till underhafvande och skattebönder sökte K.,
likasom många andra inflyttade främlingar,
tillämpa sitt hemlands sedvänjor, och klagomål
fördes öfver hans våldsamma förfarande. K:s
ätt utdog 1662 med hans son Bartolomeus. —
Jfr Czerwenka, ”Die Khevenhüller” (1867).
G. V. G.*
Khilji-dynastien. Se
Indien, sp. 525.
Khingan, bergskedja. Se
Chingan.
Khiva, kanat och stad i Turkestan. Se
Chiva.
Khlesl, Melchior. Se
Klesl.
Khmer, ett ord, hvarmed de infödde i Kambodja
(och södra Siam) beteckna sig själfva och sitt
land. Se
Kambodja.
Khnopff, Fernand, belgisk målare och
bildhuggare, f. 1858 i trakten af Bruxelles,
växte upp i Brugge, studerade först juridik,
sedan konst i Bruxelles under Mellery och
i Paris, påverkades mest af G. Moreau och
Burne-Jones. K., som är bosatt i Bruxelles,
är en af de mest framstående bland de
