af ett infernaliskt oväsen från oppositionen och blef t. o. m. skadad i ansiktet af mot honom slungade hvarjehanda tillhyggen. Valen, som höllos i juni, gåfvo emellertid ministären K. en öfverväldigande majoritet, och det af honom och grefve Tisza ledda nya regeringspartiet, ”det nationella arbetspartiet”, sträfvar med framgång att sätta sakligt arbete i stället för de bullrande nationalistiska demonstrationer och obstruktionsupptåg, på hvilka ungerska parlamentet de senaste åren förslösat sin mesta tid. K:s verksamhet i Kroatien skildras i ”Graf Khuen-Héderváry und seine zeit” (1903). V. S—g. Khulna [kō'lnā]. 1. Distrikt i Presidency division i Bengalen, Indien. 5,379 kvkm. 1,253,043 inv. (1901). Sockertillverkning af dadlar. — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, 175 km. ö. om Calcutta. 10,426 inv. (1901). Khus-khus. Se Vetiveria-rot. Khutbe, muhammedansk predikan. Se Chútbe. Khyberpasset. Se Khaibarpasset. Khyeng, nomadstam i Burma. Se Hiou. Kiaby, socken i Kristianstads län, Villands härad. 3,817 har. 975 inv. (1909). Annex till Ifö, Lunds stift, Villands kontrakt. Kiachta [kiā-], stad i östra Sibirien, guv. Transbaikalien, vid K., en biflod till Selenga, och strax vid kinesiska gränsen, bestämdes i fördraget i Nertjinsk (1689) som den enda ryska gränshandelsplatsen, midt emot hvilken och endast några hundra steg därifrån kineserna uppbyggde staden Maimatschin. Till 1727 var handeln mellan K. och Kina ett regeringens monopol; men från denna tid var den öppen äfven för enskilda köpmän och växte sedan beständigt till 1860, då rättigheten till varuutbyte utsträcktes till hela rysk-kinesiska gränsen, i enlighet med fördraget i Peking (1860). Sedan dess har såväl den stora marknaden i dec. som K:s hela handel betydligt aftagit. Tills. med fästningen Troitskosavsk och det omkr. 20 km. aflägsna Ust-K. (den öfre, egentliga staden) bildar K. ett stadssamhälle, med omkr. 5,000 inv. (J. F. N.) Kiája [ki-], vanligt turkiskt uttal och (jämte kehaja) vulgär skrifform för det korrektare ketchuda l. kedchuda (persiskt lånord, eg. ”husfader”, af ked, hus, och chuda, herre), föreståndare, prefekt, agent o. d. — Kiája beji (se Bej) var förr officiell titel dels på sekundchefen öfver janitscharerna, dels på en storvesirens representant, som ungefär motsvarade en civilminister. H. A.* Kia-kiang [kiā-kiāng], annat namn för floden Kan-kiang. Se Jang-tse-kiang, sp. 1241. Kialing [ki-], biflod till Jang-tse-kiang (se d. o.). Kiallmark, George, engelsk musiker af svensk härkomst, f. 1781, d. 1835, son till en till England öfverflyttad svensk, John K., hvilken uppges ha varit officer i svenska flottan, gjorde sig i London ett namn som musiklärare och kompositör (särskildt åt musikförläggaren Chappell) och tonsatte bl. a. den ännu populära sången Maid of Athens. — Hans son George Frederick K., f. 1804, d. 1887, biträdde från 1818 fadern som musiklärare, idkade i Frankrike grundliga musikstudier och omtalas som framstående tolkare af Chopin. Från 1842 förestod han i London en högt ansedd pianoskola och stod i förbindelse med tidens mest bemärkta pianister från Clementi till Rubinstein. Kiama [kiā'mə], hamnstad i Nya Syd-Wales (Australien), medelst järnbana förbunden med Sydney. 1,773 inv. (1901). K. ligger i ett rikt koldistrikt. J. F. N. Kiamil pascha [ki-], turkisk statsman, f. på 1820-talet på Cypern, förvärfvade en ganska omfattande europeisk bildning, bl. a. under en längre tids vistelse i London, samt visade både som hög administrativ ämbetsman och politiker utpräglad sympati för den engelska orientpolitiken. Han var första gången storvesir 1885—93 och sökte därunder med växlande framgång häfda en moderat frisinnad politik gentemot sultan Abd-ul-Hamids växande reaktionära godtycke och gunstlingssystem. Hans storvesirstid utmärktes af relativt lugn på det utrikespolitiska området och stark påverkan på Höga Porten från brittiska ambassaden i Konstantinopel. Genom sultanens öppet visade onåd föranledd att begära afsked, kallades K. i okt. 1895 ånyo till storvesir midt under den kris de armeniska oroligheterna framkallat. Han lyckades få slut på de armeniska massakrerna och utverkade sultanens bifall till ett af stormakterna gilladt reformdekret för de armeniska provinserna, men han råkade omedelbart därefter i en olöslig konflikt med sultanen om sammansättningen af den kontrollkommission, som skulle leda och öfvervaka de bebådade reformernas genomförande. Intriger vid hofvet påskyndade K:s fall; en irade af 6 nov. s. å. afskedade honom från storvesirsämbctet och utsåg honom i stället till ståthållare i Aleppo, hvilken post han dock genom stormaktsambassadörernas förmedling fick utbyta mot ståthållarskapet i Smyrna. Efter några års energisk administrativ verksamhet där blef K. afsatt och nödgades för att rädda lifvet taga sin tillflykt till engelska generalkonsulatet. Genom utländsk bemedling erhöll K. tillåtelse att begifva sig till sin hembygd, Cypern, och han lefde mestadels där som privatman, till dess han kort efter den ungturkiska statshvälfningen i juli 1908 kallades att som storvesir efterträda den redan efter ett par veckors ämbetstid störtade Said pascha (6 aug.). K:s stora anseende bland stormakternas diplomater bidrog att utåt stärka den nya regimen, och han förmådde äfven till en tid att trots sin höga ålder modererande bibehålla ledningen af det brådstörtade nya reformverket, dock under ständigt växande slitningar med de i hemliga kommittéer med regeringens makt konkurrerande ungturkiske reformifrarna. I den bosniska frågan ingick han i dec. en finansiellt för Turkiet relativt förmånlig separatuppgörelse med Österrike-Ungern, erkännande den i okt skedda annekteringen af Bosnien och Hercegovina, samt fick i jan. 1909 i ett formligt förtroendevotum det nya parlamentets gillande af regeringens politik. Då emellertid K. sökte utrensa de ungturkiske ledarnas förtroendemän ur sin ministär och gjorde min af att inslå på en själfständig och personlig politik, fick han efter stormiga debatter i parlamentet ett skarpt formuleradt misstroendevotum 13 febr. och afskedades 14 febr., efterträdd af sin mera pålitligt reformvänlige inrikesminister Hilmi pascha. Vid det misslyckade försöket till reaktionär statshvälfning i april s. å. (se Turkiet, historia) erbjöds K. ånyo storvesirsämbetet, men han afböjde den farliga posten; hans förbindelser med upphofsmännen till reaktionsförsöket blefvo ej med säkerhet utredda, och efter