Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 1493-1494 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kielviken, vik af Östersjön - Kienmayerska amalgamet, kem. Se Amalgam, sp. 755 - Kien-olja. Se Tjära - Kienstycken. Se Darrugn och Kinstycken - Kienzl, Wilhelm - Kiepert. 1. Heinrich K. - Kiepert. 2. Richard K. - Kieris, lapp. Se Ackja - Kierkegaard. 1. Peter Kristian K. - Kierkegaard. 2. Sören Aabye K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan Schleswig och Holstein, intränger 18
km. djupt i landet och består af en yttre
del, som vid Friedrichsort afsmalnar till
ett endast 1,200 m. bredt sund, med hvilket
den inre delen, den egentliga Kielhamnen,
den bästa på hela tyska Östersjökusten, tager
sin början. Denna inre del är 10 km. lång,
högst 3,000 m. bred och på sitt bredaste
ställe 12–16 m., vid Kiel 8–10 m. djup. På
västra sidan inmynnar Nord–Östersjökanalen
(se d. o.), som sätter K. i förbindelse med
Nordsjön, på den östra ån Schwentine. K. är
krigshamn och station för tyska Östersjöflottan
och lämpar sig ock synnerligen väl därför genom
den lätthet, hvarmed den kan försvaras (se Kiel).

(^{J. F. N.})

Kienmayerska amalgamet [kin-], kem. Se Amalgam, sp. 755.

Kien-olja [kin-]. Se Tjära.

Kienstycken [kin-]. Se Darrugn och Kinstycken.

Kienzl [kintsl], Wilhelm, österrikisk
tonsättare och musikskriftställare, f. 1857
i Öfre Österrike, idkade universitets- och
musikstudier i Graz, Prag, Leipzig och Wien,
blef filos. doktor och vistades 1879–80 hos
Richard Wagner i Baireuth. K. verkade 1883–93
som kapellmästare i Amsterdam, Krefeld, Graz,
Hamburg och vid Münchens hofopera, hvarefter
han bosatte sig i Graz. Som tonsättare har han
haft framgång hufvudsakligen med operor, till
hvilka han själf skrifvit äfven libretterna. I
de första,
Urvasi (1886) och
Heilmar der narr (1892),
röjdes starka intryck af Wagners musik. K:s opera
Der evangelimann (1895; "Evangelimannen", uppf. i Stockholm 1905)
har genom sitt rörande ämne och folkligt tilltalande
tonspråk vunnit ovanligt stor spridning. Vidare
följde "tragi-komedien"
Don Quichote (1898) och
Knecht Rupprechts werkstatt (1907).
Läsvärda äro K:s samlade musikuppsatser
Miscellen (1886),
Aus kunst und leben (1904) och
Im konzert (1908)
samt hans varmt och inträngande skrifna biografi
Richard Wagner (1904; 7:e uppl. 1908).

^{E. F–t.}

Kiepert [kip-]. 1. Heinrich K., tysk geograf,
kartograf, f. 31 juli 1818 i Berlin, d. där
21 april 1899, grundlade sitt anseende som
kartritare genom den under K. Ritters

medverkan bearbetade
Atlas von Hellas und den hellenischen kolonien (1840–46, 24 blad; ny uppl. 1871).
Senare studerade han i synnerhet Mindre Asien,
hvars västra delar voro målet för flera studieresor
(1841–42, 1870, 1886 och 1888), och utgaf
Karte von Kleinasien (1843–45, 6 blad),
som vann det största erkännande och jämte hans
Karte des Osmanischen reichs in Asien (1844, 2 blad; ny uppl. 1869)
bildar grundvalen för Mindre Asiens geografi.
Nybearbetningar af den förra äro
Nouvelle carte générale des provinces asiatiques de l’Empire Ottoman (1884) och
Spezialkarte vom westlichen Kleinasien (1892, 17 blad),
af den senare

Carte générale de l’Empire Ottoman (s. å.).
1845–52 hade K. den tekniska ledningen af geografiska
institutet i Weimar, utnämndes 1859 till e. o. och
1874 till ord. professor i geografi vid universitetet
i Berlin samt erhöll 1865 tillika anställning vid
statistiska byrån därstädes. Af K:s öfriga
kartografiska arbeten förtjäna särskildt nämnas
Neuer handatlas über alle teile der erde (1857–61, 45 blad; 3:e uppl. 1893 ff.),
Atlas antiquus (många uppl.),
som vunnit ofantligt stor spridning,
Wandkarte von Palästina (1857, 8 blad; nyaste bearb. 1893),
vidare specialkartor öfver olika delar af jorden,
väggkartor och kartböcker för skolbruk till gamla
och nyare geografien samt jordglober. 1894 började
utgifningen af hans
Formæ orbis antiqui,
en stor atlas till gamla tidens historia (forts.
af sonen). K:s kartor värderas icke blott för sin
stora korrekthet i teckning, utan äfven för stor
noggrannhet i återgifvandet af främmande namn.
Han offentliggjorde äfven flera vetenskapliga
afhandlingar, särskildt rörande den
gammal-orientaliska geografien,
i vet. akad:s i Berlin "Monatsberichte" (han
blef 1853 led. af denna akademi), artiklar i
geografiska tidskrifter samt
Lehrbuch der alten geographie (1877–78) och
Leitfaden der alten geographie (s. å.).

2. Richard K., den föregåendes son, kartritare,
geograf, f. 13 sept. 1846 i Weimar, har dels
deltagit i sin faders arbeten, dels under eget
namn utgifvit ett antal kartor, bl. a. en serie
väggkartor
(Wandschulatlas der länder Europas, 1881 ff., 20 kartor; ny uppl. 1892),
en tysk koloniatlas (1893 ff.),
en karta öfver Tyska Öst-Afrika (15 blad, 1895 ff.) och
1902 ff. en Karte von Kleinasien (24 blad, 1: 400 000),
den största och innehållsrikaste af alla öfver
detta område.

Kieris [kie-], lapp. Se Ackja.

Kierkegaard [ki’rkegår]. 1. Peter Kristian K.,
dansk teolog, biskop, f. 6 juli 1805, d. 24
febr. 1888, blef 1826 teol. kandidat och filos.
doktor i Göttingen samt tog teol. licentiatgrad
1836 i Köpenhamn. Efter flera års föreläsningar
i moralfilosofi och teologi utnämndes han
1842 till kyrkoherde i Pedersborg vid Sorö,
där han blef mycket omtalad som predikant
och visade stor själfständighet gentemot
regeringen genom att vägra tvångsdöpa barn
till baptister. 1850–53 var han medlem af
landstinget och gjorde en viktig insats i dess
förhandlingar tack vare sin vältalighet och
glänsande dialektik. 1856 biskop i Aalborg,
verkade han energiskt på denna post till 1875;
han var sept. 1867–mars 1868 ecklesiastikminister
och sökte genomföra en lag om upprättande af
"valgmenigheder". 1868–70 hade han säte och
stämma i kyrkokommittén. Redan tidigt slöt
K. sig till Grundtvig, och det var närmast han,
som genom sin själfullhet och gedigna lärdom gaf
Grundtvigs "kirkelige anskuelse" den behöfliga
dogmatiska och exegetiska underbyggnaden,
särskildt i en serie af afhandlingar i "Nordisk
tidsskrift for kristelig theologi" (1840–42) och i
Fortsættelser fra Pedersborg (1849–53).
Mot sin yngre broder Sören K:s religiösa uppfattning
stod han däremot bestämdt afvisande. Under sina
sista år hemföll han åt ett växande svårmod. K:s
Samlede værker utgåfvos 1901–03.

2. Sören Aabye K., den föregåendes
broder, Danmarks störste religionsfilosof, föddes
i Köpenhamn 5 maj 1813 och dog där 11 nov. 1855.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>