Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kierkegaard. 2. Sören Aabye K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föräldrarna voro af fattig allmogesläkt från de
jylländska hedarna. Hans fader skall en gång vid
12 års ålder som försummad och illa behandlad
vallpojke gått upp på en kulle och "förbannat
Gud", en handling, hvars minne tyngde som en
dödssynd på den allvarlige mannen och kastade en
skugga äfven öfver sonens lif. Yid dennes födelse
var modern 45 och fadern 57 år gammal; han var då
en ansedd och förmögen köpman, som uppfostrade
sina söner i stränghet och gudsfruktan, för
öfrigt en fantasirik och beläst man med stor
begåfning, men tryckt af ett tungsinne, som
sönerna ärfde och som fick ytterligare näring
af den stränga uppfostran.
K., som var född "i det galna krisår, då så
mången annan falsk sedel sattes i omlopp", var
enligt sin egen utsago sedan barnsben späd,
gänglig och svag, i saknad af nästan hvarje
betingelse för att äfven kroppsligt kunna gälla
för en hel människa, jämförd med andra; han var
tungsint och själssjuk, men egde stor klokhet
("antagligen för att jag ändå icke skulle
vara alldeles värnlös") och var i fråga om
själsförmögenheter och ekonomiska förhållanden
synnerligen gynnad. Han gick ut i lifvet med en
"nästan dumdristigt stolt hållning", öfvertygad
om, att man kan hvad man vill, och med en känsla
af att andligt vara allas öfverman. Innerst
var han dock "eländigast af alla", han kunde
öfvervinna allt utom det tungsinne, som han
knappt en dag var fri ifrån och som växte, ju mer
själf medveten han vardt och lärde rätt förstå de
kroppsliga brister, den "påle i köttet", som han
så ofta häntyder på i sina anteckningar. Genom
sin öfverlägsna begåfning, sin förmåga att
förställa sig och få skrattarna på sin sida,
försvarade han sig mot de hånfulle och robuste
kamraterna i Borgerdydskolen, där man blott
lärde sig "att lyda, att tiga vid den blodigaste
orätt och att skrifva latin". Ensam i sitt hem,
gick han äfven ensam bland sina kamrater. 1830
vardt han student, tog året därpå "anden eksamen"
och började efter faderns önskan studera till
präst, ehuru till en början resultatlöst. Väl
respekterade K. sin faders tunga kristendom och
delade hans vördnad för Mynsters predikningar,
men hans personliga intressen voro filosofiskt
estetiska studier - det var hegelska filosofiens
glanstid i Danmark - och börjande publicistisk
verksamhet. För dagspolitiken och de efter
julirevolutionen följande frihetsrörelserna
saknade han allt förstående, genomkonservativ
och intelligensaristokrat som han var. K:s
första bok, Af en endnu levendes papirer
(1838), berör, i ett tungt och knutigt språk,
som icke varslar om den blifvande geniale
och bländande stilisten, åtskilliga samtida
intellektuella frågor, men vänder sig egentligen
mot H. K. Andersen och den af honom (t. ex. i
"Kun en spillemand") gifna framställningen af det
lidande, sentimentala snillet. Snillet jämrar ej,
utan går som ett åskväder mot vinden, säger K.
Efter faderns död fick K:s kristna tro ökad
styrka; hvad han då erfor om faderns fattiga
ungdomslif och våldsamma religiösa brytningar
verkade på honom som en fruktansvärd jordbäfning;
nu kände han, hvad han tidigt grubblat öfver,
att det i hvarje släktled finns två eller tre
människor, som offras för de andra, i det de
begagnas till att genom ohyggliga lidanden
uppdaga hvad som blott kommer andra till godo;
hans lif borde vara ett sådant offer, borde
riktigast användas till botgörelse. 1840 tog han
teol. ämbetsexamen och 1841 magistergraden med en
afhandling Om begrebet ironi, med stadigt hensyn
til Socrates. Där finns både kraft och flykt
öfver stilen och den förkärlek för indirekta
meddelanden (den sokratiska metoden), som präglar
hans mesta författarskap. Den tjuguåttaårige
magistern stod väl rustad att träda in i lifvet
som vetenskapsman och praktisk teolog. Men
samtidigt hade han upplefvat det "faktum",
som satt hela hans själslif i våldsammaste
rörelse och hotat att spränga sönder honom,
men som gjorde honom till författare, till
religiös skriftställare och skald. Hösten 1840
förlofvade sig K. med en ung, lifsglad flicka af
god familj, "lätt som en fågel och djärf som en
tanke var hon". Han älskade henne högt, men snart
kommo tviflet och själf plågeriet öfver honom:
skulle hon kunna förstå och han töras låta henne
dela hans tungsinnes tystnad? Vågade han med
sin själsbeskaffenhet binda en ung kvinna vid
sig? Skulle han öfver hufvud åtrå äktenskapet,
han, som "pålen i köttet" skulle hindra att
"realisera det allmänna"? Han ansåg som sin plikt
att upplösa förbindelsen; för att skydda henne
utmanade han det allmänna skvallret. Förtviflad
och ’utpinad, nervös och söndergrubblad, for
han hösten 1841 till Berlin för att studera och,
framför allt, komma i själsjämvikt igen.
Därmed frigjordes den väldiga bundna energien i
K:s sinne. Han hade aldrig varit ung, nu vardt
han skald, hvilket är en andra ungdom, säger
han själf. Det skaldiska måste bli uttömdt,
d. v. s. han måste dikta sig lös från det
upplefvade genom att smälta om lif i konst. Men
på samma gång kunde den religiösa grundådran
i hans själ ej täppas till. Följden vardt ett
öfverväldigande dubbelförfattarskap 1843-45,
dels en religiös serie af 18 "uppbyggliga tal",
utgifna under hans eget namn, tillegnade hans
faders minne och riktade till "den ensamme, den
enskilde, som jag kallar min läsare" (redan här
uppställer K. personlighetskrafvet och krafvet på
det absoluta i religiös mening), dels samtidigt
en estetisk och filosofisk-religiös alstring,
som hör till danska litteraturens allra yppersta
verk både innehållsligt och formellt: Enten
- eller, et livsfragment, udgivct af Victor
Eremita; Frygt og bceven, dialektisk lyrik af
Johannes de Silentio; Gentagelsen, et forsög i
den eksperimenterende psychologi af Constantin
Constantius; Philosophiske smuler eller en smule
philosophi af Johannes Climacus; Begrebet angst,
en simpel psychologisk paapegende overvejelse af
det dogmatiske problem om arvesynden af Vigilius
Hafniensis; Forord af Nicolaus Notabene; Stadier
paa livets vej, udgivne af Hilarius bogbinder
och Afsluttende uvidenskabelig efterskrift af
Johannes Climacus (från febr. 1846), som är
denna series sista arbete. Hufvudskrifterna äro
"Enten - eller" och "Stadier". Enten - eller
("antingen –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
