ej ega något säkert verkande medel mot kikhostan, visas bäst af den oändliga mängden af anbefallda medel. Avn. Kik-kran. Se Kran. Kikärter, bot. Se Cicer. Kil kallas en af de enkla maskiner, hvilkas verkan grundar sig på det lutande planets egenskaper. Kilen utgöres af en trekantig prisma med en mycket spetsig vinkel. Den indrifves mellan två kroppar eller mellan två delar af samma kropp, så att de alltmer aflägsna sig från hvarandra, i den mån kilen framföres. Drifkraften verkar härvid parallellt med kilens längd på den mot den spetsiga vinkeln stående smala sidan. Ju spetsigare denna vinkel är, dess större tryckning kan nämnda kraft utöfva mot de båda kropparna. — Knifven, mejseln, yxan m. fl. verktyg äro till sitt verkningssätt jämförliga med kilen och kunna betraktas som arter af denna. G. R. D.* Kil. 1. Härad i Värmlands län, ingår i Mellansysslets domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Stora Kil, Frykerud, Öfre Ullerud, Ransäter och Nedre Ullerud. 82,781 har. 17,508 inv. (1909). — 2. Kontrakt i Karlstads stift, omfattar de fem pastoraten Karlstads stads- och landsförsamlingar; Stora Kil och Frykerud; Ulleruds pastorat (som består af socknarna Öfre och Nedre Ullerud samt Ransäter); Grafva och Forshaga kapell; Hammarö. 1,125 kvkm. 44,868 inv. (1909). — 3. Municipalsamhälle inom Stora Kils socken, Värmlands län, vid Nordvästra stambanan, där den skäres af Bergslagernas järnvägar, och genom en 3 km. lång bibana förenadt med Fryksta lastageplats vid Nedre Fryken. 59,5 har. 588 inv. (1909). Taxeringsvärde å hus och tomter 627,000 kr. (1909). Platsen har postkontor och telegramexpedition, apotek, prov.-läkare, bankkontor (afdelningskontor af Värmlands ensk. bank). — 4. Socken i Värmlands län, Kils härad. Se Stora Kil. — 5. Socken i Värmlands län, Visnums härad. Se Visnums-Kil. — 6. Socken i Uppsala län. Se Rasbo-Kil. — 7. Socken i Örebro län, Örebro härad. 14,832 har. 2,016 inv. (1909). K. bildar med Gräfve ett konsist. pastorat i Strängnäs stift, Glanshammars kontrakt. Se J. Wahlfisk, ”Kils kyrka med omgifningar”. Kila, sjöv. Se Kläda. Kila. 1. Socken i Södermanlands län, Jönåkers härad. 16,354 har. 2,093 inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat i Strängnäs stift, Nyköpings västra kontrakt. — 2. Socken i Värmlands län, Näs härad. 16,422 har. 1,901 inv. (1909). K. bildar med Tveta och Svanskog ett konsist. pastorat i Karlstads stift, Gillbergs kontrakt. — 3. Socken i Västmanlands län, Öfver-Tjurbo härad. 13,214 har. 1,779 inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat i Västerås stift, Sala kontrakt. Kilafors, järnvägsstation inom Hanebo socken af Gäfleborgs län vid Norra stambanan, 17 km. s. om Bollnäs, och vid västra stranden af sjön Bergviken. Därifrån utgår den 36 km. långa statsbanan K.—Söderhamn—Stugsund, som öppnades 1886, sedan staten 1885 inköpt, ombyggt och till K. framdragit den sedan 1861 trafikerade smalspåriga järnvägen Bergvik—Söderhamn. Kilanda, socken i Älfsborgs län, Ale härad. 4,342 har. 501 inv. (1909). Annex till Starrkärr, Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt. — Inom socknen, vid K. gård, ligger landtbruksskolan för Älfsborgs läns norra del. Kilauea [kil-], en på sydsluttningen af vulkanen Mauna Loa på ön Hawaii (se d. o. och kartan till Hawaiiöarna) belägen jättestor krater af 5 km. längd och ett par km. bredd, fylld med glödflytande lava. Den utgör sålunda en verklig lavasjö, sådan man ej känner från någon annan vulkan. Vulkanverksamheten yttrar sig på så sätt, att lavan höjer sig och fyller kratern nästan upp till brädden, för att sedan åter sjunka tillbaka eller kanske för en tid alldeles försvinna. E. E. Kilaån. Se Nissan. Kilbarchan [kilbā'chən], stad i skotska grefsk. Renfrew, 8 km. v. om Paisley. 2,886 inv. (1901). Bomulls- och pappersindustri. J. F. N. Kilbenet, anat. Se Hufvudskål, sp. 1222. Kilbirnie [kilbə̄'ni], stad i skotska grefsk. Ayr, vid Garnock, 5 km. n. ö. om Dalry. 4,571 inv. (1901). Linneindustri, repslagerier samt järn- och stålverk. J. F. N. Kilbåge (af ty. kiel, köl), rättare kölbåge, bygnk. Se Båge 4, fig. 14 och 15. Kildare [kildä'ə]. 1. Grefskap i irländska prov. Leinster. 1,693 kvkm. 63,566 inv. (1901), hvaraf 86,3 proc. katoliker, 37 inv. på 1 kvkm. K. hör till det centrala Irlands slättland och har endast få höjder. I norra delen ligger den stora torfmossen Bog of Allen. På västra gränsen rinna floderna Boyne och Barrow; floden Liffey samt Grand och Royal canal gå genom grefskapet. Hufvudnäringar äro jordbruk och boskapsskötsel. Industri nästan saknas. Hufvudstad är Naas. — 2. Fordom hufvudstad i nämnda grefskap, nu en afsigkommen ort med endast 1,576 inv. (1901). K. var under medeltiden ganska betydande, hvarom en mängd ruiner af kyrkor, kloster m. m. bär vittne, och är ännu säte för en katolsk biskop. K. ligger midt på Curragh (se d. o.). (J. F. N.) Kildare [kildä'ə], earl af. Se Fitzgerald. Kilderik (Childerik), namn på tre frankiska konungar. Se Merovingerna. Kilefjorden [kīle-]. 1. Fjord, som något v. om staden Kragerö (Norge) skjuter in i landet. Den upptager den 15 km. långa Kammerfosälfven, som bildar afloppet för Tokevandene i Drangedal. — 2. Insjö i Sætersdalen (Nedenes amt), genomströmmas af Otterån eller Torrisdalsälfven, som rinner upp under Sessnuten. — 3. Arm af Storfjorden i Söndmöre (Norge), märklig genom sina storartade omgifningar. 1—3. O. A. Ö. Kilfotometer. Se Astronomiska instrument, sp. 299. Kil—Fryksdalens järnvägsaktiebolag. Se Kil—Torsby järnväg. Kilhacka, bergsv., en med träskaft försedd hacka, som har blad och spets åt ena (enkel kilhacka) eller båda (dubbel kilhacka) sidor och som har en vikt af 2—3 kg. Den användes fordom allmänt i våra malmgrufvor att löshugga berget efter bränning eller tillmakning. Kilhackan är ännu ett af de viktigaste verktygen för brytning af stenkol och andra lösare fyndigheter, såväl för utförande af förskrämning (se d. o.) som för löshuggning af kol eller malm. K. S—ll. Kilhjul, mek., hjul, hvilka äro afsedda att öfverföra drifkraft från en axel till en annan och äro vid