omkretsen försedda med spår af kilformig tvärskärning (se Friktionshjul, fig. 2). Vanligen brukas flera sådana med hvarandra parallella spår på samma hjul. Mellan spåren kvarstående delar af det ena hjulet ingripa i motsvarande spår i det andra. Stundom nyttjar man endast ett kilformigt spår längs det ena hjulets omkrets och en däremot passande form hos det andra hjulets ring. I de flesta fall begagnas kilhjul med parallella axlar, men äfven koniska kilhjul förekomma. Kilhjul användas vid många tillfällen för tekniska behof, t. ex. för uppfordringsverk vid grufvor, vid centrifugalpumpar m. m. G. R. D.* Kilia [ki'-], astron., en af småplaneterna. Kilia [ki'-; ry. Kilija]. 1. Donaus nordligaste, 111 km. långa mynningsarm (se Donau, sp. 709), bildar, enligt Berlinkongressens beslut (1878), gräns mellan Rumänien och Ryssland (Bessarabien). — 2. Stad, befäst, på norra stranden af floden K., i Bessarabien. 11,703 inv. (1897). Flodhamn och liflig handel. Staden intogs af ryssarna 1790 och bombarderades af engelsk-franska flottan i juli 1854. 1 o. 2. (J. F. N.) Kilian den helige, iro-skotsk missionär, var en af de förste, som predikade kristendomen i sydvästra Tyskland (Franken). Han uppträdde i nejden af Würzburg och skall ha döpt Frankens hertig Gosbert. Dennes gemål skall ha låtit döda K. och hans två följeslagare, Coloman och Totnan, omkr. 690. K:s åminnelsedag är 8 juli. Se Iro-skotska kyrkan. P. F.* Kilian [ki-], Eugen, tysk regissör, f. 1862 i Karlsruhe, egnade sig efter filologiska och historiska studier åt teatern, var 1891—1905 anställd som dramaturg och regissör vid hofteatern i Karlsruhe och är sedan 1908 regissör vid hofteatern i München. K. har författat grundliga teaterhistoriska arbeten öfver hofteatern i Karlsruhe (1893), Goethes Faust (1907) och Schillers Wallenstein (1908) m. m. K:s scenbearbetningar af klassiska dramer åtnjuta stort förtroende. Kiliark l. Chiliark (af grek. chilioi, tusen, och archos, anförare), anförare för en kiliarki (chiliarki), en i Aten före det macedonska herraväldet af en fyle (skrå) uppsatt trupp (1,000 man eller mera). I macedonska falangen var en kiliarki lika med en fjärdedel af falangen eller 1,024 tungt väpnade män. (Jfr Falang.) C. O. N. Kiliarki. Se Kiliark. Kiliasm l. Chiliasm (af grek. chilioi, tusen), det tusenåriga riket. All kiliasms gemensamma grundtanke är föreställningen om ett på jorden inträdande förberedande fulländningstillstånd genom omedelbart ingripande af den upphöjde Kristus. Olika uppfattningar kunna sedan ega rum med afseende på detta jordisk-himmelska rikes begynnelsetid, varaktighet samt graden af dess fulländning i förhållande till det definitiva himmelska gudsriket. Kiliasmen möter än i mildare former, i betydelsen af en kyrkans sista seger- och blomstringstid, än med mer utprägladt öfvernaturliga drag, hufvudsakligen med stöd af Uppb. 20. — I kiliasmens historia kan man urskilja tre perioder. Under de första kristna århundradena utgjorde den en hufvudbeståndsdel af den kyrkliga tron, tills småningom stora omhvälfningar i stämnings- och tankelifvet drefvo den bort från det kyrkligt legitimerade till det heretiska området. Af reformationens ledande män afvisades kiliasmen, men vann i stället så mycket större betydelse för de s. k. svärmeriktningarna. Slutligen har den sedan midten af 1700-talet, främst genom pietismens förmedling, uppleft en renässans och i olika former vunnit betydelse för vida kretsar. G. A—n. Kiliast, teol., anhängare af kiliasmen (se d. o.). Kilija. Se Kilia. Kilikra. Se Cilicien. Kilima-ndjaro [ki-; på suahelispråket ”den onde andens berg”], det högsta berget i Afrika, ligger strax innanför Tyska Öst-Afrikas nordöstra gräns under 3° 6′ s. br. och 37° 23′ ö. lgd och höjer sig som en isolerad vulkanisk bergmassa på en mot ö. löpande tvärspricka från den östafrikanska grafsänkan.

Kilima-ndjaro, sedt norrifrån. T. v. toppen Mvensi; t. h. den isbetäckta toppen Kibo.

Det består (se fig.) af två kupolformiga, genom en 4,650 m. hög och 10 km. lång sadel skilda toppar, en högre västlig, Kibo, och en något lägre östlig, Mvensi (Kimavensi). Den förra bestegs första gången af H. Meyer 6 okt. 1889, och dess höjd beräknades af honom (barometriskt) till 6,010 m. En engelsk-tysk gränskommission, som 1904—06 uppmätte dessa trakter, fann genom trigonometriska mätningar dess höjd vara endast 5,893 m. (± 2 m.). Mvensi, som har synnerligen branta väggar, har ingen lyckats bestiga. Dess höjd uppgafs af Meyer till 5,355 m., men af nyssnämnda gränskommission till 5,152 m. (± 1 m.). Kibo har en 2 km. vid, ända till 200 m. djup krater, hvars inre vägg är på södra sidan nästan alldeles kal ned till kraterbottnen, men den norra sidan är betäckt med is, som genom en klyfta träder ut i en väldig glaciärström. På yttersidan är kraterranden betäckt af en ismantel, som är smal på nordsidan, men på den södra sträcker sig ned till 5,570 m. och på västra sidan når ned ända till 4,900 m. Spår af en äldre mycket mer omfattande nedisning äro tydligt utpräglade. — Berget bär en tät vegetation upp till 4,500 m.; i de nedre delarna, där nederbörden är ringa, består densamma mest af taggbärande växter, akasior och kandelabereuphorbior m. fl., eller ren stäppvegetation, men mellan 1,300 m. och 3,000 m. är den rent tropisk. Ofvan 3,000 m. höjd försvinner urskogen, och ett gräsland uppträder, som i sin ordning vid 4,500 m. efterträdes af kala stenbäddar och lavafält med sträckor af lös sand. Upp till 1,800 m. höjd bor bantufolket va-dschagga. — K. upptäcktes af missionärerna