Rebmann och Krapf 1848 och bestegs till 4,236 m. af v. d. Decken 1861 och 1862, af New 1871 till snögränsen. 1906 besöktes K. af en svensk expedition under prof. Yngve Sjöstedt, och dess vetenskapliga resultat ha bearbetats af flera fackmän i ett stort vetenskapligt verk. Litt.: v. d. Decken, ”Reisen in Ost-Afrika” (1869—79), H. Meyer, ”Der K.” (1900), Volkens, ”Der K.” (1897), Widenmann, ”Die K.-bevölkerung” (Ergänz.-heft 129 till ”Petermanns mitteilungen”, 1899), och F. Jäger, ”Mitteilungen aus den deutschen schutzgebieten” (1909). Om de nya höjdmätningarna se ”Geographical journal” 1907 och Behrens, ”The most reliable values of the hights of the central african lakes and mountains” (s. å.). J. F. N. Kilimane [ki-]. Se Quelimane. Kiliński [kilīn-], Jan, polsk patriot, f. 1760, d. 1819, uppfostrades i skomakaryrket, flyttade från provinsen Posen till Warschau, där han blef medlem af Kościuszkos provisoriska nationalregering. Då preussarna 1794 belägrade Warschau, deltog K. som öfverste kraftigt i försvaret. Efter stadens eröfring af ryssarna fördes han jämte Kościuszko och Niemcewicz till fängelse i Petersburg, där han skref vers och memoarer. Då han blef fri, slog han sig åter ned i Warschau som skomakare. Poetiskt har hans namn förhärligats af W. Pol i dikten ”Historya szewca Jana Kilińskiego" (1843). Efter honom ha uppkallats den största stadsparken i Lemberg och en gata i Warschau. A—d J. Kiljander [kil-]. 1. Karl Mårten K., finsk öfversättare, f. 1817 i Kaavi, Kuopio län, d. 1879, blef 1838 student i Helsingfors, 1842 prästvigd och 1866 kyrkoherde i Nilsiä samt var 1870—73 och från 1876 till sin död assessor vid domkapitlet i Kuopio. K. var en känslofull och poetisk natur, hvilken redan som gymnasist i Borgå hänfördes af sin lärare J. L. Runebergs undervisning och dikter. Han öfversatte till finska Stagnelius' ”Martyrerna” (1848) och Nicanders ”Runesvärdet” (1855). Hans mest betydelsefulla arbeten äro dock öfversättningarna af Runebergs tre stora dikter: ”Nadeschda” (1860), ”Kung Fjalar” (1876) samt den efter hans död utgifna mästerliga öfversättningen af ”Kungarne på Salamis” (1880). K. promoverades till filos. hedersdoktor vid Uppsala universitets 400-års jubelfest 1877. — 2. Karl Johan Robert K., den föregåendes son, finsk lustspelsförfattare, f. 15 aug. 1848 i Lapinlaks, Savolaks, ingick 1871 vid postverket och är sedan 1888 expeditör vid Jyväskylä postkontor. K. har (från 1881) författat en hel rad lustspel, de flesta i en akt, utmärkta genom humor, under hvilken en lindrig samhällssatir understundom skymtar fram. Hans första stycken skrefvos på svenska, de öfriga på finska. K:s komedier återkomma ofta på särskildt landsortsteatrarnas program. 1. O. G.* 2. T. C. Kilkee [ki'lkī], hafsbadort i irländska grefsk. Clare, vid Moorebay af Atlantiska hafvet. 1,556 inv. (1891). J. F. N. Kilkenny [kilke'ni]. 1. Grefskap i södra Irland, prov. Leinster, ligger mellan floderna Barrows och Suirs nedre lopp samt genomflytes af den förras biflod Nore. 2,072 kvkm. 79,159 inv. (1901). 1841 hade K. 202,746 inv. Landet är till största delen bergigt, i hög grad bördigt och rikare på stenkol än något annat grefskap i Irland. — 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Nore, är säte för en protestantisk och en katolsk biskop (af Ossory) samt består af den egentliga staden l. Englishtown (omkring ett på en klippa vid floden liggande, markisen af Ormonde tillhörigt slott) och Irishtown, hvilka fordom voro två skilda städer. I den sistnämnda stadsdelen ligger den stora katedralen. 10,609 inv. (1901). Den omgifvande trakten är rik på ruiner af kyrkor, kloster, borgar samt på andra fornlämningar. (J. F. N.) Kilkenny-stadgan [kilke'ni]. Se Irland, sp. 859. <img l>

Kilkoppel, skogsv., ett bomsmide, bestående af två kilformiga järnsprintar förenade med en liten kätting (se fig.). Kilkopplet, som är ett af våra allmännast förekommande tillfälliga flottningssmiden, användes för att fasthålla två stockar i en flottled vid hvarandra. Sprintärna slås in i resp. stockändar, som genom kopplet sålunda hållas tillhopa. Kilkopplets fördelar ligga i den lätthet, hvarmed man kan fästa eller lossa detsamma. W. E—n. Killala [kilā'lə l. ki'ləlā], hamnstad i irländska grefsk. Mayo (Connaught), vid en stor vik af Atlantiska hafvet. Omkr. 600 inv. Säte för en katolsk biskop och förr äfven för en protestantisk. Det protestantiska stiftet är nu sammanslaget med Tuam. (J. F. N.) Killaloe [kiləlō'], stad i irländska grefsk. Clare (Munster), vid Shannons utlopp ur Lough Derg. 885 inv. (1901). Säte för en katolsk och en protestantisk biskop. Stort lax- och forellfiske. K. var förr konungariket Munsters hufvudstad. (J. F. N.) Killarney [kilā'ni], stad i irländska prov. Munster, grefsk. Kerry, 2 km. ö. om Lough Leane. 5,656 inv. (1901). K. är bekant genom de för sin naturskönhet af turister mycket besökta och af skalderna besjungna tre Killarney-sjöarna, af hvilka den öfre (Upper lake, 174 har) är omgifven af branta klippor och medelst en smal kanal (Long range) sammanhänger med Muckross l. Torc lake (275 har), vid foten af det 538 m. höga Torc mount, hvilket genom en smal landtunga är skildt från den största och nordligaste sjön, Lough Leane (2,080 har). Den sistnämnda är rik på öar. Genom Laune ha sjöarna aflopp till Dingle bay. Den ofvannämnda Long range är ryktbar för sitt eko. (J. F. N.) Kille, vanliga namnet i Sverige på cambio (kamfio), liksom på två af de 42 kort, hvarmed det spelas (det högtidliga namnet är Harlekin). Flera andra af korten, t. ex. Kucku, Kavall, Värdshus, Blaren, bära särskilda namn och ha inga motsvarigheter i den vanliga kortleken. Killiecrankie [kilikrä'ȵki], pass i Grampianbergen i skotska grefsk. Perth, vid Tays biflod Tummel, bekant genom den seger, som de jakobitiske högskottarna under Graham of Claverhouse där vunno öfver Vilhelm III:s trupper under Mackay 27 juli 1689. (J. F. N.) Killing (eg. kidling, dim. af det föråldrade kid), get-unge. Se Getsläktet. Killingeholmen, i Korpo ström i åländska skärgården. I april 1808 hade ryssarna å K. uppkastat en skans, som 28 maj förstördes af manskap från svenska skärgårdsflottan. L. W:son M.