Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kilskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bel-šarru-usur, "Bel, skydda fursten";
Sanherib: Sin-ahe-irba, "Sin ökar bröderna").
Man kan lätt förstå, att kilskriftsuttolkarnas
undransvärda rön länge skulle upptagas med
afgjord misstro. Lyckligtvis ha de dock från flera
oväntade håll vunnit en mer än tillfyllestgörande
bekräftelse. Redan under kilskriftstudiets äldsta
tid läste Champollion på en alabastervas i ett
franskt museum en hieroglyfkartusch, som han uttydde
K-š-h-a-r-š-a (Xerxes). Öfver denna voro inristade
några kilskriftsord, af hvilka det första alldeles
öfverensstämde med Xerxes’ namn på den af Grotefend
tydda persepolitanska inskriften; de öfriga återgåfvo
samma grupps motsvarigheter i det nysusiska och
det babyloniska alfabetet. På en i Venezia förvarad
vas läste man Artaxerxes i samma fyra skriftarter. I
Ninive har man hittat små lertaflor med texter, som
återgifva samma innehåll i assyriska och feniciska
bokstäfver, och äfven där ha assyriologernas
tolkningar bestått profvet. Ytterligare intyg bjudas
däraf, att det uttolkade babylonisk-assyriska
språket fullkomligt fogar sig in i en förut känd
språkgrupps organism samt att fakta, som äro oss
bekanta från bibeln och forntida historiska skrifter,
på ett märkvärdigt sätt styrkas och fullständigas
af kilskriftsurkundernas berättelser. För att
pröfva den assyriologiska vetenskapens halt sände
The asiatic society i London 1857 afskrifter af en
å 4 lerprismor från Kal’a Šergat, det gamla Aššur,
funnen, identisk text till kilskriftsforskningens fyra
förnämsta dåvarande målsmän: Rawlinson, Hincks, Fox
Talbot och Oppert, utan att någon af dem visste af de
andres uppdrag. En månad därefter hade de insändt sina
tolkningar, hvilka i allt väsentligt sammanstämde. –
I det af Layard upptäckta kungl. biblioteket
i Ninive påträffades en mängd teckenförklarande
tabeller, syllabarier, som babylonierna och
assyrierna själfva funnit nödigt upprätta öfver
sitt inkrånglade alfabet. Undersökningen af dessa
oskattbara syllabarier har besannat och gifvit fasthet
åt många förut uppställda hypoteser samt naturligtvis
gifvit ökad hjälp vid tolkningen. – Babyloniernas och
assyriernas skrift dröjde kvar på ett äldre skede och
var icke inrättad med tillbörlig hänsyn till språkets
fonetiska utvecklingsgrad. Sumerernas gåtlika
tungomål, hvilket i en senare tid fullständigt
öfverflyglades af de underkufvande semiternas
(babyloniskan och dess norra dialekt, assyriskan),
hade betjänat sig af en i hög grad ideografisk
skrift. Men när semiterna upptogo denna skrift,
hvilken hade betecknat saken, ej ljudet, gjorde de
det missgreppet att låta tecknen gälla som uttryck
för både ljudet och saken, hvilket blef källan till
deras skrifts stora lyten. – Den babylonisk-assyriska
skriften har icke alltid nyttjat de kilformiga tecken,
som sedan blefvo karakteristiska för densamma och
gifvit den dess namn bland de nyare folken. Den
hade ursprungligen varit en bildskrift, använd af
de ickesemitiske urinvånarna, redan innan dessa
(kanske från högländerna i Elam) vandrade åt v. till
Babyloniens slätter. I tidens lopp bibehöllos endast
ytterlinjerna af de ursprungliga afbildningarna efter
föremål, och skrifmaterialet förorsakade, att kurvorna
blefvo vinklar och räta linjer. Slutligen blefvo alla
dessa räta linjer kilformiga, när man uteslutande
begagnade trekantiga stift. Tecknens form undergick
f. ö. äfven efteråt flera växlingar, syftande
till förenkling genom bortkastande af
öfverflödiga kilar. Så skiljer man inom de
babyloniska kilinskrifterna på den gammalbabyloniska
Hammurabiskriften, kassitskriften, nybabyloniska och
senare utvecklade persiska kilskriftstecken. Inom
den assyriska skriften finnes en liknande serie af
utvecklingsformer. De arkaiska formerna nyttjades för
högtidlighetens skull ofta på senare minnesstoder,
palatsväggar o. d. – I många fall kan man följa
tecknens utveckling ur bildskrift. Så hade det
babylonisk-assyriska ideogrammet för "hus", [tecken], förut
den lineära gestalten [tecken], ideogrammet för
"hand", senare vanligen tecknadt [tecken], hade
tidigare den fullständigare formen [tecken], ur ett
äldre, lineärt [tecken], uppenbarligen bilden för en
knuten hand med framsträckt tumme. Denna urtida
bildskrifts förvandling till en stafvelseskrift
påbörjades redan af sumererna, hvilkas språk gaf
en osökt anledning därtill, i det att förlusten af
slutljuden hade reducerat en stor del af ordförrådet
till enstafviga ord. – Sättet, hvarpå de fornpersiska
skriftecknen framgått ur den i Babylon gängse
stilarten, har enligt Opperts åsikt varit följande:
man utvalde en af de betydelser ett babyloniskt
skriftecken kunde ha, öfversatte det på persiska
och tog det persiska ordets begynnelseljud; detta
(vokal- eller konsonant-)ljud fick tecknet sedan
betyda. Enligt en af Deecke och Sayce framställd
åsikt äro de persiska tecknen uppkomna blott genom
direkt förenkling af likljudande babyloniska.
E. F-t. (D. M.)
Kilinskriftssamlingar, resultaten
af de omfattande och ännu pågående gräfningarna
i Eufrat- och Tigrisdalen (se Babylonien),
finnas förnämligast i British museum (London),
University museum (Philadelphia), Louvre (Paris),
Königliche museen (Berlin) och turkiska statens
museum i Konstantinopel. British museum eger det
intressanta och värdefulla Aššurbaniapalbiblioteket
(se Aššur-bani-apal). Philadelphiamuseet eger
större delen af de till ett hundratusental uppgående
kilskriftstaflorna, som Pennsylvania-universitetets
expeditioner uppgräft i den gamla babyloniska
tempelstaden Nippur (se Babylonien). Denna
samling är enastående och oöfverträffad. Under
det att Aššurbaniapalbiblioteket innehåller
afskrifter af gamla babyloniska dokument, finner
man i Philadelphiasamlingen gamla babyloniska
originaltaflor, äfven sådana, som en gång i
tiden blifvit afskrifna af Aššur-bani-apals
skrifvare. Liksom British museum under de två sista
årtiondena på grund af Aššurbaniapalbiblioteket varit
den förnämsta dragningskraften, kommer hädanefter
Philadelphia, i den mån dess kilskriftsskatter
hinna ordnas och göras tillgängliga, att blifva en
vallfartsort för kilskriftsforskare. I Paris förvaras
de i det nuv. Telloh uppgräfda inskrifterna, i Berlin
inskrifter från Babylon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
