och Aššur m. m., och i Konstantinopel ha under senare åren hopats ännu okända skatter, i synnerhet från de amerikanska utgräfningarna i Nippur. Mindre samlingar finnas f. ö. i Kairo, New York, Rom, Florens, Venezia, m. fl. st. Åtminstone omkr. 200,000 kilskriftstaflor ha sålunda framgräfts, och ändå har väl endast en början blifvit gjord. Litt.: se Kilskriftsspråk. D. M. Kilskriftsspråk, d. v. s. de språk, som använda kilskriften som uttrycksmedel, äro förnämligast sumeriska (se Sumerer) och babylonisk-assyriska. Det senare är ett rent semitiskt språk samt är den äldsta semitiska språkgren man känner till. Språket borde egentligen kallas babyloniska, då det är de semitiske babyloniernas modersmål. Enligt en nyfunnen gammalbabylonisk tafla kallades det semitiska babyloniska språket för akkadiska i motsats till de icke semitiske urinvånarnas språk sumeriskan. Assyrien, ursprungligen en babylonisk koloni, hade i allt tillegnat sig moderlandets språk, kultur och religion. Mellan den egentliga babyloniskan och assyriskan förefinnas därför endast dialektiska olikheter, som t. ex. mellan danska och norska, engelska och amerik.-engelska språken. Babylonisk-assyriska afviker emellertid från andra semitiska språk därigenom, att man läser från vänster till höger, ej från höger till vänster, som t. ex. arabiska och hebreiska. Detta har utan tvifvel sin förklaringsgrund däri, att de barbariske semiterna tillegnade sig ett icke-semitiskt språks skriftecken. Såsom det äldsta kända semitiska språket uppvisar det den minsta grammatikaliska utvecklingen samt företer i allo en ålderdomlig prägel. Under de 2,000 år eller mera, som vi kunna följa språkets utveckling, kunna åtskilliga förändringar i dess byggnad och användning uppvisas, men dessa äro jämförelsevis ringa. Själfva grammatiken är mycket enkel. Svårigheterna vid studiet af detta språk och dess litteratur ligga i skriftecknens mängd (omkr. 700 enkla kilskriftstecken), deras skiftande former, mångfaldiga betydelser, ideografiska skrifsätt samt rikedom på ord och speciella termer. Ett ord kan sålunda betecknas på flerfaldiga sätt. Så kan t. ex. en verbform inna-din betecknas med ett enda ideogram, innadin, eller utskrifvas med stafvelsetecken, t. ex. i-na-din, i-na-di-in, i-na-ad-din, i-na-ad-di-in, i-nad-din, i-nad-di-in, in-na-ad-din, in-na-ad-di-in, in-nad-din, in-nad-di-in, m. fl. Babylonisk-assyriskan är fattig i synnerhet på tempora-beteckningar. Den har egentligen endast två, ett perfektum eller preteritum, som betecknar fullbordad handling och som äfven användes som historiskt tempus, samt ett imperfektum, som betecknar ofullbordad handling och som användes äfven som futurum. Men språket besitter å andra sidan ett för detsamma egendomligt och utmärkande tempus, permansiv, som betecknar egenskap, tillstånd. Det äldre språket, särskildt på Hammurabis tid, har bestämda kasus-ändelser, äfvenså mimmation, men dessa vackla eller bortfalla alldeles under språkets senare skeden. Kilskriftslitteraturen är både mångsidig och rikhaltig. Den omfattar nästan hvarje område för mänskligt själslif samt mänsklig forskning och verksamhet. Det är ej blott den äldsta och egendomligaste, utan också en af de mest intressanta och för nästan hvarje forskningsområde betydelsefullaste litteraturer världshistorien har att uppvisa. Liksom i inre omfattning och gestaltning söker den väl också ännu sin like i historisk omfattning. Man kan sålunda tryggt säga, att den babyloniska litteraturen omfattar en tidrymd af minst 3,000 år. Naturligtvis är det omöjligt att här närmare redogöra för denna litteratur. En särdeles förträfflig populär vetenskaplig framställning finner man i Webers ”Die literatur der babylonier und assyrer” (1907). Vid en hastig öfverblick af innehållet i denna litteratur märker man först den stora mängden litterära alster med religiös prägel. Härtill få räknas epos, myter och legender, såsom skapelseberättelser, syndaflodsberättelse, gudasagor och hjältesagor (se Gilgamešepos). Vidare finnes en mängd ritualföreskrifter rörande tempeltjänsten, för offer, tempel och prästvigningar, heliga handlingar, dagar, sabbat o. s. v., likaledes en mängd föreskrifter och anvisningar rörande religiösa handlingar i mera praktiskt syfte, såsom besvärjelser emot onda andar, botande af sjukdomar o. s. v. Då babyloniernas världsuppfattning var i högsta grad fatalistisk, spelade orakelväsendet en stor roll. Därför finner man en mängd föreskrifter för orakeltydning, förklaring af järtecken samt afgifna orakelsvar. Och så litterära alster, där den rent religiösa känslan finner uttryck, såsom böner, hymner, botpsalmer, hvilka i religiös innerlighet, känslodjup och uttryckssätt kunna ställas vid sidan af de gammaltestamentliga psalmerna. — Det rent historiska materialet uppvisar en för äldre tiders historia enastående rikedom. Det ges intet folk, som åt eftervärlden efterlämnat så fullständiga, noggranna och framför allt varaktiga historiska urkunder. Först märka vi sålunda historiska legender om konungen af Kuta, staden Ereks belägring och konung Sargons födelse. Bland egentliga historiska urkunder intaga konungainskrifterna ett viktigt rum. I dessa på vaser, lercylindrar, prismor, bildstoder, stenplattor o. s. v. inristade inskrifter ge konungarna en utförlig berättelse om sig själfva, sin ätt, sina gudar, sina krig, byggnadsföretag, jakter o. s. v. De äldsta gå tillbaka åtminstone 4000 år f. Kr. Vidare finna vi jämförande historiska data för en viss period, krönikor, kronologiska listor öfver dynastier, enskilda konungar samt ämbetsmän. Äfvenså finnas dokument från babylonisk-assyrisk politik och statsförvaltning, såsom fördrag stater emellan, proklamationer, privilegiebref, ämbetsfullmakter, fribref, lagfartshandlingar, skattelistor o. s. v. — Rättsliga urkunder finnas i mängd. Utom fragment af urgamla lagar ha vi den märkliga och enastående Hammurabis lagsamling (se Hammurabis lagar), som innehåller en fullständig babylonisk lag, äfvenså en ofantlig mängd rättshandlingar eller den praktiska tillämpningen af dessa lagar, såsom stämningar, domstolsprotokoll och utslag, handlingar rörande äktenskap, skilsmässa, arfsangelägenheter, adoption, köp, lån o. s. v. — Tempelförvaltningen, likasom privata näringar och affärsföretag, representeras af utförliga räkenskaper och dokument, såsom arrendekontrakt, aftal, kostnadsförslag, skuldsedlar, kvitton, bankfirmors räkenskaper, inventarieförteckningar, aflöningslistor, rapporter från herdar, jordbruk, väfverier, skeppsfart o. s. v., inkomst- och utgiftslistor, fraktsedlar och bref i mängd. — Som rent vetenskapliga alster kunna betecknas språkliga arbeten, såsom syllabarier