var han tillika en af Atens rikaste män och ådagalade storartad frikostighet mot sina landsmän. Fullföljandet af kriget mot perserna och alla grekiska städers befrielse från persiskt öfvervälde betraktade K. som sin lefnads uppgift. Af denna orsak var han angelägen att bibehålla ett fredligt förhållande till Sparta, liksom han äfven f. ö., på grund af sina aristokratiska tänkesätt, hörde till det lacedemoniskt sinnade partiet i Aten. I detta hänseende motarbetades han ifrigt af det demokratiska partiets ledare, Perikles och Efialtes, hvilka slutligen (461) genom den s. k. ostracismen lyckades genomdrifva hans landsförvisning på tio år. Efter det för Aten olyckliga slaget vid Tanagra (457) blef dock K., på Perikles’ egen inrådan, återkallad och lyckades slutligen (451) åvägabringa ett femårigt stillestånd med lacedemonierna. På hans tillstyrkan öppnades ånyo fientligheterna mot Persien, och han afsändes med en betydlig flotta till Cypern, där han dog under belägringen af Kition (449). 2. Grekisk myntgravör, som lefde på Sicilien i Syrakusa under Dionysios (4:e årh. f. Kr.). Ett af den tidens och hela den grekiska antikens bästa mynt, som på framsidan visar källnymfen Arethusas hufvud, omgifvet af delfiner, bär på den nedersta af dessa namnet Kimon. På baksidan ses ett fyrspann, som just är nära att vinna seger. 1. A. M. A. 2. C. R. N.* Kimono [ki-], japanskt klädesplagg för män och kvinnor. Se bd XII, sp. 1268 och pl. II—III vid sp. 1284. Kimpatu [ki'm-], hufvudort i Katanga. Kimpesch [ki'm-], stad. Se Campeche 2. Kimpulung [kim-]. 1. (Rum. Câmpulung) Hufvudstad i rumänska förvaltningsområdet (judeţ) Muscel, vid foten af Transsylvanska alperna och vid vägen öfver Törzburg-passet till Siebenbürgen. 13,033 inv. (1900). Stapelplats för varor från Ungern och Siebenbürgen. — 2. Stad i Bukovina, 650 m. ö. h., i en skogrik bergdal vid Moldava. 8,028 inv. (1900). Träindustri, kalkbrännerier. 1—2. J. F. N. Kimrök (ty. kienruss), ett af fint fördeladt kol bestående svart färgämne, som man framställer genom att vid otillräckligt lufttillträde förbränna tjära, hartser o. d., hvarvid det sot, som uppstår, samlas i därtill afsedda rum och sedan genom glödgning i tillslutna kärl befrias från vidbrända oljor m. m. Kimrök har stor användning som svart målarfärg, vid beredning af tryckfärg (s. k. boktryckarsvärta) o. s. v. Det finaste slaget af kimrök erhålles genom förbränning af vissa oljor och nyttjas till beredning af tusch (se d. o.). Den vanliga i handeln förekommande kimröken är stundom ej annat än finpulveriserade björkkol. S. J—n. Kimstad, socken i Östergötlands län, Memmings härad. 6,766 har. 1,595 inv. (1909). K. utgör ett till egaren af Löfstad patronellt pastorat i Linköpings stift, Norrköpings kontrakt. Kimstad-Norrköpings järnväg. Se Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags järnvägar. Kimura [ki-], Hisashi, japansk astronom, geodet, professor och direktor för observatoriet i Mizusawa i Japan, berömd för sina undersökningar öfver polhöjdsvariationerna. Han upptäckte 1902 det märkvärdiga, efter honom uppkallade Kimurafenomenet, som består af en periodisk förändring i polhöjderna (med en period af ett år), oberoende af longituden. Denna uppseendeväckande upptäckt har gifvit anledning till ett flertal undersökningar i syfte att finna en förklaring till fenomenet. Någon fullt tillfredsställande sådan är ännu ej funnen. Sannolikt måste man i alla händelser anta, att jordens tyngdpunkt är underkastad en periodisk förskjutning utefter jordaxeln med en period på ett år (se Polhöjd). B—d. Kimurafenomenet. Se Kimura, H. Kin [statsspråkets uttal: djin], urgammalt kinesiskt citterinstrument, hvars 5—25 strängar äro tvinnade af silkestråd. A. L.* Kin [statsspråkets uttal: djin], vikt. Se Catty. Kina, urgammal kulturstat i östra Asien, denna världsdels folkrikaste och näst Asiatiska Ryssland största rike. Namnet K. är en utländsk benämning (se Kathay) och användes af kineserna endast i modernt tidningsspråk under formen Dji-na. Den latinska benämningen Seres, Serica (”sidenland”) kommer af ser (koreanska sir), siden. Själfva kalla kineserna vanligen sitt land Tschungkwo (statsspråkets uttal: Djoung-guå; ”Midtens rike”). Ett annat gammalt namn är Tien-hsia (”under himmelen”, oriktigt återgifvet med ”Himmelska riket”). Efter mandschuernas eröfring af K. heter det officiellt äfven Tatsing-kwo (”det stora och rena riket”; eller kanske Tsings, ”de renes” rike, efter den nuv. dynastien Tsing); en folklig benämning på landet är Ssü-hai (”de fyra hafven”), synonymt med universum; andra namn äro Schi-pa-schöng (Si-pa-sang, ”de 18 provinserna”), Huá-kwo (utt. hua-guå; ”blommornas rike”). Sig själfva kalla kineserna Han-renn (”Hans söner”); i de södra provinserna förekommer äfven namnet Tsang-renn (”Tsangs söner”). Han och Tsang äro namn på två gamla dynastier. Äfven förekommer namnet Li-min (”rasen med det svarta håret”). Ett enhetligt, öfverallt brukligt namn på land och folk finnes således icke; olika namn ha förekommit under olika tider, ett begagnas fortfarande i en trakt, ett annat i en annan. På samma sätt ha andra namn ändrats under olika tider och dynastier. Det finnes ingen flod, intet berg, som har samma namn i hela sin utsträckning; ingen stad har bibehållit sitt ursprungliga namn från dynasti till dynasti. Läge, storlek och beståndsdelar. Det kinesiska väldet omfattar utom det egentliga K. biländerna Mandschuriet, Mongoliet, Öst-Turkestan (Hsin-djiang, Sin-djiang) och Tibet (se dessa ord) och har inalles en areal af 11,138,880 kvkm. med omkr. 433 mill. inv. samt sträcker sig mellan 18° och 53° 30′ n. br. och mellan 73° 40′ och 135° ö. lgd. Det är sålunda större än hela Europa. Af detta välde upptager det egentliga K., som ensamt behandlas i denna artikel, den sydöstra delen, mellan 18° och 44° n. br. samt mellan 98° och 122° 30′ ö. lgd, eller, om Mandschuriets sydligaste provins Schön-djing räknas till K., såsom ofta sker, till 125° ö. lgd. Dess norra gräns ligger alltså på samma breddgrad som södra Frankrike (Avignon), den södra (sydkusten af Hainan) når nära Timbuktus breddgrad. Utsträckningen från n. till s. är omkr. 2,200 km. och från ö. till v. ungefär lika stor. Landets form är nästan cirkelrund, hvilket innebär, att dess gränser äro de minsta möjliga: en fördel för försvaret och en fördel för ett land, som önskar lefva