afsöndradt för sig själft. Därtill kommer, att K. på sin landgräns är omgifvet af öknar eller väldiga berg. Omkr. hälften af denna cirkel utgöres af kusten. — Arealen af K. (de 18 provinserna, utom Schön-djing) beräknades af Strelbitsky till 3,953,597 kvkm., af Trognitz till 3,989,350 kvkm., af H. Wagner till 3,970,100 kvkm. samt af Perthes’ geografiska institut (enligt Almanach de Gotha) till 3,877,000 kvkm. De 18 provinserna äro: i Nord-Kina: Tschi-li (Pet-schi-li), Schan-tung, Schan-si, Schen-si och Kan-su; i Mellan-Kina: Kiang-su, Ngan-hwéi, Ho-nan, Hu-pe och Sz’-tschwan, samt i Syd-Kina: Tsche-kiang, Fu-kien, Kiang-si, Hu-nan, Kwei-tschóu, Jün-nan, Kwang-si och Kwang-tung. Folkmängden är mycket växlande: från 68,7 mill. (Sz’-tschwan) till 5,1 mill. (Kwang-si), likaså arealen: från 461,000 kvkm. (Sz’-tschwan) till 912,000 (Tsche-kiang). Om den olika folktätheten se nedan sp. 31. Ytbeskaffenhet och bevattning. Från Kwen-lun går en rad berg genom mellersta K., bildande vattendelare mellan Hwang-ho och Jang-tse-kiang och en viktig klimatgräns mellan norra och södra K. De bruka sammanfattas under namnet Tsin-ling-schan och kallas af kineserna äfven Pe-ling (de norra bergen). De äro svåra att komma öfver, ehuru de ingenstädes nå snögränsen; deras högsta topp är 3,350 m. En gång synes hafvet ha gått fram till deras östra fot, men de stora flodernas aflagringar ha bildat den stora slätt, som nu skiljer dem från hafvet. Dessa berg dela K. i två mycket olika delar, Nord-K. och Syd-K. I Nord-K. kan man särskilja två regioner, den stora slätten i ö., innefattande 445,000 kvkm. (= Sveriges areal), hvilken omfattar äfven Jang-tse-kiangs delta och är täckt af Hwang-hos och Jang-tse-kiangs aflagringar, samt berglandet i v. Detta är deladt i flera områden. Längst i n. v. ligger Nan-schan, skildt från Kan-sus och Schen-sis platåer genom en sänka på Lan-tschóus meridan, hvilken utgör återstoden af en af de många vikarna i Han-hai, det asiatiska medelhafvet under tertiärtiden, hvilken vik sträckte sig längs den nuv. floden Tan-hos dal ända till foten af Kwen-lun. De nämnda platåerna ha en höjd af 1,300—1,800 m. ö. h. och äro delvis rika på stenkol. Ännu större stenkolslager hysa Schan-sis och Tschi-lis berg, hvilka ha en nord-sydlig riktning och terrassformigt sänka sig till kustslätten. Som en isolerad ö höjer sig från denna Schan-tungs bergland i ö. Norra K:s platåer och berg äro täckta af väldiga lösslager (den s. k. gula jorden; jfr Löss) af ända till 600 m. djup; äfven norra delen af stora slätten är ett gult lösslandskap. Lössjorden består af sand, lera och kolsyrad kalk och är genomdragen af fina rör, som uppkommit af växtrötter och uppsuga vatten som en svamp. Därför klyfver sig lössjorden vertikalt och bildar vid flodstränderna alldeles tvärbranta väggar. Den fyller dalarna mellan bergen och nivellerar därigenom landet, som får mjuka former. Berggrunden är vanligen paleozoisk; blott Schan-tung och en del af Schan-si ha urberg. Den viktigaste floden är Hwang-ho (se d. o.) med den stora bifloden Wei-ho; längre mot n. utflyter bl. a. Lwan-ho i Gula hafvet och s. om Hwang-ho den betydliga Hwai-ho, som upprinner i Tsin-lings sydöstra fortsättning Hwai-jang-schan samt genomströmmar den stora kinesiska slätten. -- Syd-K. är mycket mer bergigt och högre än det norra samt starkt veckadt. Dess västligaste del, Sz'-tschwan, är i sin västra del ett vildt alpland, fylldt af de från n. till s. gående Jün-ling-bergen med toppar på öfver 5,000 m. höjd. S. om Jang-tse-kiang genomdrages K. af en stor mängd parallella, från s. v. till n. ö. strykande bergskedjor, som bestå af gnejs, urkalk, sibiriska och devoniska skiffrar och sandsten; däröfver ligga jurabildningar och röd sandsten, sannolikt af trias-ålder, som ofta kröna bergens högsta delar och genom sina sönderklufna former förläna landskapet en pittoresk karaktär. Dalarna mellan bergen äro instörtningsbäcken, ofta täckta af röd sandsten eller röd lera. Den största är Sz’-tschwans ”röda bäcken” n. v. om Jang-tse-kiang, en vid, fruktbar slätt, i hvilken såväl Jang-tse-kiang som dess biflod Kia-ling gräft sig djupt ned. Af de många bergen s. om Jang-tse-kiang är Nan-ling (l. Nan-schan, ”södra berget”) mest bekant. I Syd-K. förekomma icke lössbildningar, men däremot har laterit en stor utbredning där. Hufvudfloden är Jang-tse-kiang (se d. o.), som upptager vattnet från landets största sjöar Tung-ting, Po-jang, Tai Hung-tsö, Pau-jing och Ta-tsun, hvilka utom de båda första mata den stora Kejsarkanalen. I det sydligaste K. flyter den stora Si-kiang. Kusten har en längd af 5,570 km. och är s. om Jang-tse-kiangs mynning rik på mestadels korta vikar och små öar. En större vik är Hang-tschóu-viken s. om Jang-tse-kiang; äfven Kantonviken är ansenlig. Bland öarna är endast Hainan (se d. o.) stor. (Formosa hör numera till Japan.) N. om Jang-tse-kiang, där den stora alluvialslätten når fram till hafvet, saknas både vikar och öar, och kusten är alldeles flack. Ett undantag gör dock den bergfyllda halfön Schan-tung, som har en sönderskuren kust med bl. a. Kiau-tschóu-viken och Miau-tau-öarna i Tschi-li-sundet (mellan Schan-tung och Liau-tung-halfön), som förenar Gula hafvets yttre del med Tschi-li-viken, hvars kust liknar kusten s. om Schan-tung. I n. bildar denna vik Liau-tung-viken, mellan prov. Tschi-li och halfön Liau-tung. Klimatet. K. ligger mellan årsisotermerna 5° och 23° C. Oaktadt sitt läge mellan Athos, Menorcas och Coimbras breddgrad, 40°, och det tropiska bältet har det ett jämförelsevis kallt klimat. Medeltemperaturen i England och Belgien, 10°, är densamma som Pekings, Schang-hais medeltemperatur är ungefär lika med Marseilles och Genuas, och 20-gradsisotermen, som går genom södra K:s kust, går genom Peloponnesos, Sicilien och Andalusien. Men medeltemperaturen för året ger ej en sann bild af klimatet; man måste taga i betraktande äfven ytterligheterna af köld och värme. I detta afseende kan man säga, att K. är på samma gång nordligare och sydligare än Europa, med större värme om sommaren och större köld om vintern. Januari månads isotermer variera på olika orter mellan — 18° och + 17°, d. v. s. motsvara dem, som gå genom Spetsbergen och Kanarieöarna, under det att juliisotermerna ligga mellan 25° och 29°, temperaturer, som motsvara Central-Afrikas. Medan Peking i årsmedium har 11,7° och under den varmaste månaden, juli, 26°, har det i jan. — 4,7°; för Schang-hai äro de motsvarande siffrorna 15°, 27° och 2° samt för