Kanton 21,3°, 28,2° och 12,6°. I det inre landet är temperaturen högre än vid kusten på samma bredd, äfven under vintern, hvilket beror därpå, att bergen lämna skydd mot de kalla fastlandsvindarna. K. ligger nämligen inom det östasiatiska monsunområdet, hvilket betyder, att nordliga och nordvästliga vindar (kalla och torra) förhärska under vintern, medan sydliga och sydöstliga (våta och varma) vindar blåsa under sommaren. Detta förklarar de stora temperaturamplituderna under de olika årstiderna samt den starka nederbörden under sommaren. Den största nederbörden har södern (Hongkong 2,291 mm.), mot norden blir den mindre (Peking 500—600 mm.) liksom äfven i det inre. Den faller mest i maj—sept. Årstidernas regelbundenhet är en af de orsaker, som mest bidragit till jordbrukets i K. utveckling. Stora katastrofer, såsom öfversvämningar och stundom äfven absolut brist på nederbörd, kunna dock frånrycka befolkningen den väntade skörden; hungersnöd är då en oundviklig följd. Öfversvämningar äro i synnerhet täta på den stora slätten genom Hwang-ho eller Pei-ho. De kinesiska kusttrakterna hemsökas ofta af de svåra hvirfvelvindar (taifuner), som uppträda särskildt vid monsunskiftena, således i mars, april, september och oktober. J. F. N. Växtvärlden. K. är i botaniskt afseende ett öfvergångsland mellan norra och södra Asien. I södra K. växa sockerrör och potatis på samma fält, eken och bamburöret i samma skogar. Invandringen af tropiska växter har underlättats genom de sydkinesiska dalarnas riktning mot s., och först i Tsin-ling-bergen möter en barriär, som spärrar vägen för deras vidare utbredning. Landet n. om detta berg är fattigt på träd, den södra delen rik på sådana; i norra K. äro bergen kala, slätterna bevuxna med hvete, bomull och skidfrukter, i södra delen har vegetationen en subtropisk karaktär, landet är täckt af alltid gröna träd och buskar, har risodling, tekultur, silkesodling och sockerrörfält, medan hvete och skidfrukter träda tillbaka. I de tätast befolkade områdena, särskildt på den stora slätten och vid hela kusten, ha dock skogarna försvunnit, och öfver hufvud taget bestämmes landets växtlighet här af de odlade växterna. I norra K. äro de viktigaste träden den hvitbarkiga granen (Pinus bungeana) och Pinus massonia, som hålles helig af buddisterna, hästkastanjen (Aesculus chinensis), popplar, Paulownia, almar, vide och mullbärsträd, hvilka alla uppträda i små grupper på ängarna, samt de till pappersberedning använda Broussonetia papyrifera och Fatsia papyrifera. På kullarna växa törnbuskar af flera slag. Det nordvästra lösslandet är nästan alldeles kalt. Södra K. är, som nämndt, rikt på alltid gröna buskar, i synnerhet magnolior och kamelior; äfven kamferträdet och andra lagerväxter, alltid gröna ekar, buxbom m. fl. träd äro allmänna. Där växa ock palmer, såsom Trachycarpus excelsa; s. om 30° förekomma trädormbunkar och längst i s. rörpalmen (Calamus rotang). I Jün-nans och Sz’-tschwans berglandskap består skogen af koniferer (5 arter) och flera slag af löfträd. Den allra viktigaste vilda växten är bambu, som växer öfverallt och af kineserna användes på otaliga sätt. Äfven lackträdet (Rhus vernicifera) växer där, och rhododendronarter stiga, delvis som epifyter, ända upp till trädgränsen (3,000—3,500 m.). Ginseng (Panax Ginseng), af kineserna högt skattad som universalläkemedel, växer vild i Mandschuriet och odlas flerstädes. Som en egendomlighet för K. framhålles trädväxternas stora formrikedom framför örtväxterna. Odlade frukter äro granatäpplen, persikor, bananer, drufvor, körsbär, korn, hvete, majs, ärter, bomull, tobak, hvitbetor, bönor, kål, sallat och andra grönsaker och lök samt i dalarna framför allt vallmo (för beredning af opium) samt te och ris, hvilka ge kinesen hans viktigaste dryck och hans viktigaste föda. Tebusken synes ha kommit från Assam och går till Hwang-hos sydligaste lopp, men närmare kusten ej upp till Nanking samt odlas på en areal af 1,1 mill. kvkm. Det bästa teet växer i närheten af kusten mellan 27° och 32° n. br. Det fordrar torr mark och föredrar bergkullar. De berömdaste tebergen äro Pai-lu-lan och Tat-sching l. Tat-schu-ling nära kusten n. ö. om Kanton. Riset åter fordrar stark bevattning och växer därför mest i floddalarna. Dess västra gräns sammanfaller ungefär med tebuskens och silkesfjärilens, men det går i n. upp till Pekings breddgrad och något längre än silkesfjärilen. Ännu större utbredning norr ut har bomullsbusken. Af andra nyttiga växter må nämnas ramie (Boehmeria nivea), sockerröret, flera olje- och fernissträd, galläpplen, kamferträdet (Camphora officinalis) samt rabarber. Från K. härstamma apelsiner (”Kina-äpplen”), som på 1500-talet infördes till Europa, och mandariner, hvilkas odling först i midten af förra årh. kom till Syd-Europa, samt många af våra prydnadsväxter, såsom astern, krysantemum, kamelian, liljor, löjtnantshjärtan, kinesisk nejlika, Pæonia arborea, Perilla, Primula-arter, Rhododendron-arter, flera rosor, stockrosen, vaxblomman, wistarian m. fl. (G. L—m.) Djurvärlden. För att finna kvarlefvor af K:s ursprungliga fauna måste man tränga långt mot v., ty i de östra delarna har den gamla och höga kulturen gjort så godt som slut på densamma. Bland däggdjur, som äro utmärkande för K:s fauna, må här nämnas Rhinopithecus, en apa med egendomligt utvecklad näsa, pandan (Ailurus fulgens), som måhända är besläktad med de amerikanska tvättbjörnarna, tvättbjörnhunden (Nyctereutes procyonoides), en afvikande gräflingsform (Helictis nepalensis), mullvadssläktet Scaptochirus, den från alla öfriga hjortar starkt afvikande Elaphurus davidianus, de hornlösa hjortarna Hydropotes och Elaphodus samt myskhjorten (Moschus). Dessutom lefva vildsvin, tiger, panter, skunkdjur, en gibbon-art o. a. i Kina. Bland fåglar märkas fasanerna, af hvilka guldfasanen (Phasianus pictus) är inskränkt till K. och Korea, samt silfverfasanen (Euplocomus nycthemerus), kungsfasanen (Phasianus reevesi), ringfasanen (Phasianus torquatus) o. a. I sydvästra K. finnas påfåglar. Af andfåglar förekomma många arter. Kormoranen användes vid fiske. Bland de giftiga ormarna märkas Bungarus annularis och glasögonormen (Naja tripudians). Äfven jättesalamandern lefver i K. Vattendragen äro rika på fisk, särskildt karpfiskar, och fisket föder millioner människor. Guldfiskarna ha sitt hemland i K. Af husdjur äro de viktigaste fasaner, pärlhöns, åsnor och bufflar, de sistnämnda för plöjning af risfälten. Hästarna äro af en liten ras; tvåpuckliga kamelen förekommer i v., i synnerhet i prov. Kan-su, och mulåsnor i de nordliga bergiga provinserna. I allmänhet spela