till mera än 1 mill. man, men den visade sig kraftlös mot Japan 1894—95 och mot boxarna och de förenade europeiska makterna 1899 och 1900, hvilket tvang kinesiska regeringen att fr. o. m. 1902 upprätta en helt ny armé, hvilken f. n. har en styrka af nära 200,000 man, och vid hvars sida tills vidare kunna komma återstoder af den gamla. Högsta myndigheten öfver hela krigsmakten utöfvas af riksrådet och krigsministeriet, hvilket, fullständigt ombildadt 1907, utgöres af två hufvudafdelningar och tio mindre afdelningar jämte en generalstabskommitté med fem afdelningar och en marinkommitté med sex afdelningar, hvarförutom provinsmyndigheterna utgöra en förmedlande länk mellan ministeriet och trupperna. — Armén skall uppgå till 36 divisioner, fördelade på de olika provinserna, 6 i Tschi-li; 11 divisioner voro uppsatta i början af 1907. Divisionen utgör en fullständig enhet och innesluter 4 infanteriregementen, i 2 brigader, hvarje regemente på 3 bataljoner om 4 kompanier, 1 kavalleriregemente på 12 skvadroner (eg. halfskvadroner), 1 artilleriregemente med 6 fält- och 3 bergsbatterier, alla med 6 kanoner, 1 sappör- och 1 trängbataljon, båda på 4 kompanier. Alla trupper numreras i följd genom hela armén i samma ordning som divisionerna. På krigsfot skall en division räkna 17,500 man med och 3,000 utan vapen. Man räknar på att för hvarje division kunna uppsätta en reservdivision och en reservbrigad, båda med infanteriregementen på 2 bataljoner, förutom depåtrupper. Armén indelas i stående hären och reserven af första och andra uppbåden. — Rekryteringen sker tills vidare genom värfning, som besörjes af särskilda tjänstemän inom de lokala förvaltningarna, dock ämnar man snarast möjligt öfvergå till allmän värnplikt. Tjänstetiden är 10 år, hvaraf 3 år i tjänstgöring, 3 år i första och 4 år i andra uppbådets reserv. Manskapet i reserven åtnjuter en viss aflöning och undergår kontroll hvarje månad; det inkallas till tjänstgöring under fyra veckor årligen i första, hvartannat år i andra uppbådet. — Underofficerare utbildas bland de bäste af manskapet, hvilka efter fem månaders tjänstgöring särskiljas från de öfrige. Officerare erhållas af unga män, som ha att genomgå följande utbildning: treårig kurs vid en kadettkår (en i hvarje provins), tvåårig kurs i en militär mellanskola (fyra sådana skola upprättas), fyra månaders tjänst vid trupp, 1 1/2 års kurs vid krigsskolan i Peking, 1 1/2 års trupptjänst som fänrik (underofficer) samt officersexamen vid krigsskolan. Vidare befordran sker efter tre års oförvitlig tjänst i hvarje grad. För tillfället måste man dock nöja sig med en kortare krigsskolekurs, hvadan officerarnas allmänna bildning är ganska låg. En krigsakademi skall inrättas i Peking. — Beväpningen är f. n. mycket brokig, men sedan gevärs- och kanonverkstäder blifvit anlagda i närheten af Peking, komma dessa förhållanden att ändras. Tillverkning har egt rum af tyska mausergevär af 1888 års typ, men dessa synas ha fått vika för en inhemsk gevärstyp liknande den japanska. Vid artilleriet har man bestämt sig för 7,5 cm. kaliber, men försöken med olika kanontyper äro icke afslutade. — Beklädnaden är af europeiskt snitt med mössa (om sommaren halmhatt), jacka, byxor, gula låga stöflar och kappa. Truppslagen åtskiljas genom färgen på axelklaffarna, regementena genom på vänstra axelklaffen anbragt nummer. Utrustningen är vanlig europeisk, men ganska tung. — Remonteringen sker genom uppköp af hästar, företrädesvis i Mongoliet, och för kavalleriet äfven från de stora kejserliga stuterierna. De inhemska hästarna äro små och starka, men egna sig mindre för kavalleritjänsten, hvarför särskilda stuterier äro under anläggning. För trängen begagnas jämväl mulåsnor och kameler. — För utbildningen ha nya bestämmelser utgifvits, och den befinner sig i raskt uppåtgående, hvarvid kinesens goda soldategenskaper i rikt mått göra sig gällande. Befälet, särskildt det högre, är väl ännu otillfredsställande, men bättring häri gör sig märkbar. C. O. N. Flottan har efter K:s senaste krig med Japan, då den till större delen tillintetgjordes eller eröfrades, varit mycket försummad. F. n. (1910) utgöres den af 4 (eller 6) någorlunda tidsenliga pansardäckskryssare (2,950—4,300 ton), 3 torpedkryssare, 10 kanonbåtar och 7 torpedbåtar. Planer för en utveckling af flottan lära föreligga. Till hufvudstation utsågs 1910 Tschi-kiang. H. W—l. K:s fasta försvar. I äldre tider utgjordes K:s fasta försvar af murar, dels vid gränserna (jfr Kinesiska muren), dels kring de viktigaste städerna. De flesta af dessa murar finnas ännu i behåll, men sakna numera egentligt militärt värde. Den 13 m. höga och upptill ända till 11 m. breda muren kring Peking kunde sålunda under boxarupproret 1900 ej hindra skyddstrupperna att 14 och 15 aug. intaga denna stad; men å andra sidan kan dock omnämnas, att ryska trupper under sista kriget vid flera tillfällen befäste sig å sådana murar, såsom å Kin-tschóus norra, god utsikt öfver anfallsfältet (slaget vid Nan-schan) erbjudande mur, hvars öfre krenelerade bröstvärn delvis nedrefs och ersattes med jord och sandsäckar. I nyare tid ha visserligen åtskilliga mer och mindre moderna befästningar anlagts i K.; men sedan Port Arthur och Wei-hai-wei kommit i främmande händer, eger K. ingen enda operationsfästning, ty som sådan kan ingalunda Tien-tsin med sina arsenaler och sitt pagodfort betecknas, utan samtliga nya befästningar kunna, liksom de förutvarande, anses vara spärrbefästningar. Fleras af dessa skenbart egendomliga placering är beroende på, att hittills hvar och en vicekonung ombesörjt såväl det rörliga som det fasta försvaret af sin provins och därför anlagt gränsfästen för hindrandet af ett krigs eller upprors öfverförande till denna. Först 15 juli 1909 har föreskrifvits upprättandet af en till Peking förlagd central krigsförvaltning för hela riket. K:s nuv. modernare befästningar kunna lämpligen delas i 3 hufvudgrupper: norra K:s befästningar, Jang-tse-befästningarna och södra K:s befästningar. Till den första hufvudgruppen höra Schan-hai-kwans befästningar, 5 fort, å kustlandet i gränsen mellan Mandschuriet och prov. Tschi-li med uppgift att skydda Tien-tsin—Mukden-banan och den parallellt med denna gående landsvägen samt att hindra landsättning af trupper; Pei-tang-forten, 2 st., 20 km. n. om Pei-hos mynning och för försvar af hamnen Pei-tang och inloppet till floden med samma namn; dessa fort synas emellertid numera vara desarmerade; Taku-forten, som 1900 voro 4 st. jämte flera strandbatterier vid och i närheten af Pei-hos mynning, då de 17 juli bombarderades och intogos af de europeiska