makternas kanonbåtar, och ha nu enligt bestämmelserna i fredsprotokollet 17 sept. 1901 desarmerats och raserats; och Tschi-fu-forten, 3 batterier, af hvilka ett gammalt, till skydd för den midt på Schan-tung-halföns nordöstra kust liggande viktiga handelsstaden Tschi-fu l. Jentai, i hvilken en af K:s fyra sjökrigsskolor är förlagd. Den andra hufvudgruppens eller Jang-tse-befästningarna afse att skydda denna K:s viktigaste kommunikationsled och utgöras, från flodens mynning räknadt, af följande verk: Wu-sung-forten, 3 st., strax v. om Hwang-pu-flodens inflöde i Jang-tse och med uppgift att spärra denna senare och skydda inloppet till Shang-hai; Fuschan-fortet, omkr. 93 km. uppför floden, med uppgift att skydda staden Tschang-tschóu; Kiang-jin-forten, omkr. 186 km. ofvanför Wu-sung och n. om staden Kiang-jin, bestå af 6 fort och 2 batterier å Hwang-schan-höjderna på södra samt 2 fort och 1 batteri s. om staden Tsing-kiang på norra sidan och anses vara nyckeln till Jang-tse-floden; Tschu-san-(Ta-kiang)forten, 1 kasematteradt jordverk, 1 fort och 8 batterier å ömse sidor om floden dels vid Tschu-san, dels vid Tschu-san-pagoden; Silver-Island-positionen, som utgöres af fort Tu-Tien-Mias, Silver-island-batterierna, Hsiang-schan-forten och Lump-Peak-fortet; Jen-tse-ke-batterierna, å båda flodstränderna, bilda staden Nankings yttre spärrlinje; Nanking-forten, som äro afsedda att omedelbart skydda sistnämnda stad och utgjorts af fem fort, af hvilka två numera sannolikt äro slopade; Wu-hu-fortet i prov. Ngan-hwéi, gammalt och af ringa värde; Ta-tung-fortet, n. om den liknämnda staden, utan fortifikatoriskt värde; Tsung-jang-fortet, som har till uppgift att skydda staden med samma namn; Nganking-forten, 2 st., för provinshufvudstaden Ngankings försvar; Matung-fortet, 1,5 km. från Matung å en omkr. 100 m. hög klippa; Po-jang-forten, 2 st., spärra inloppet till Po-jangsjön och skydda staden Hukóu; Kiu-kiang-batterierna, 3 st., till skydd för staden Kiu-kiang; Split-hill-forten, vid den s. k. Järnporten å gränsen till prov. Hu-pe, bestående af Pwan-Pien-Schan-forten å södra samt Tienkedschin-forten å norra sidan, samtliga fullt moderna; och Wu-tschang-batteriet, ett mindre strandverk till skydd för hufvudstaden Wu-tschang-fu i prov. Hu-pe. Vid Jang-tses öfre lopp synas inga mera betydande befästningar finnas. Södra K:s viktigaste befästningar äro Ting-hai-verken, 2 fort, vid staden Ting-hai å den strategiskt viktiga Tschou-schan-arkipelagens hufvudö; de vid prov. Fu-kiens hufvudstad Fu-tschóu liggande Kimpai-befästningarna, 9 fort och batterier, samt Mingan-befästningarna, 5 fort, Amoys befästningar, 4 fort; Swatow-forten, 2 st., och Kantons befästningar, som utgöras af Bocca-Tigris-verken (Chuen-Pi-, Taikok-tau-, Bower-Point-, Anung-hoi- samt Södra och Norra Wantong-forten) och Whampoa-verken (First-Bar-fort, Moffat-Hill-, Louisa-Mount-, Danes-Island- och Eyres-Point-batterierna samt de 3 mindrevärda Macaoforten). Befästningarnas bestyckning är mycket blandad, från fullt moderna pansarbrytare, mellankalibrar och snabbskjutande pjäser till föråldrade mynningsladdare. En del af de gröfsta kanonerna är tillverkad vid Kiang-nan-arsenalen, s. om Schang-hai. Pjäsernas uppställningssätt varierar likaledes från placering bakom sten- eller betongmurar med embrasyrer till uppställning i pansarkasematter eller bakom sköldar i betongbrunnar. I följd af kinesernas oförmåga att inse betydelsen af en anläggnings vidmakthållande i godt stånd visa många af de under jämförelsevis sen tid anlagda försvarsverken redan tecken till förfall, och få äro de befästningar, som omsorgsfullt underhållas. L. W:son M. Författning och förvaltning. K:s författning är en patriarkalisk despotism. Teoretiskt är den kinesiska staten en stor familj; kejsaren är undersåtarnas ”fader och moder”; allt, hvad han befaller, åtlydes; han kan t. o. m. gifva befallningar åt solen, luften och vattnet: alla genier lyda hans order. Han kallas ”himmelens son” (tien-tse), ”härskaren öfver de fyra hafven” och öfver ”de 10,000 folken” och bär äfven många andra titlar; den vanligaste är Hwang-ti (”höge härskaren”). Hans namn är så heligt, att dess skriftecken icke få användas i andra ord, utan att modifieras. Gentemot honom äro alla undersåtar slafvar, öfver honom står endast schang-ti, den högste guden. Men så enväldig kejsaren än är i teorien, brister det dock mycket i hans envälde i praktiken. I alla provinser finnas gamla sedvanor, som regeringen icke vågar röra vid. Genom den decentralisation, som ingenstädes är så genomförd som i K., där faktiskt blott en absolut myndighet finnes, nämligen familjen, och dess utvidgning, kommunen, få staten och dess högsta myndighet blott en sekundär betydelse för individen. Vidare är K., särskildt i n., mer än något annat land, fylldt af hemliga föreningar; nästan hvarje kines tillhör en sådan. Men ännu har det aldrig lyckats en enda person, icke ens kejsaren, att leda dem alla. Slutligen har enligt både Kong-fu-tse och folkmedvetandet kejsaren icke rätt att afvika från de urgamla, heliga bruken. I detta fall ”är uppror den heligaste bland plikterna”. Till följd af alla dessa förhållanden måste regeringen i hög grad taga hänsyn till den allmänna opinionen. ”Skaffa dig folkets kärlek och du skall vinna riket”, säger ett kinesiskt ordspråk, ”förlora folkets kärlek och du skall förlora riket”. — ”Skenbart enväldig”, säger Colquhoun, ”regerar K:s kejsare icke mer despotiskt än en konstitutionell monark eller presidenten i en republik”. — Den nuvarande dynastien, Ta-tsing (”den stora rena dynastien”), som regerar sedan 1644, är mandschuisk. Kejsaren utser själf sin efterträdare inom den honom närmaste grenen af kejserliga huset; om han icke är kejsarens son, måste han adopteras för att kunna leda kulten af förfäderna. Den utnämndes namn offentliggöres dock sedan 1723 först efter kejsarens död. Hvarje kejsare ger sin regering ett namn (devis), och detta är mer användt, särskildt i utlandet, än hans eget. Den nuv. kejsaren heter t. ex. Pu-yi, men hans regeringstid Hsuan-tung; efter döden får kejsaren, såsom andra kineser, sitt historiska namn. Administrationen är i högsta instans delad på ett flertal råd och ministerier (enl. ett edikt af 6 nov. 1906). Dessa äro kiun-ki-tschu [utt. djiin-dji-; stats-rådet, stora rådet], ett slags kejserligt privatråd, bestående af prinsar och andra stordignitärer, som redigerar lagar och kejserliga edikt samt utfärdar förordningar ang. den civila och militära administrationen; nei-ko (storsekretariatet), af mindre betydelse än det föregående, rådgör om förvaltningens former och biträder kejsaren i förvaltningsärenden; ministerierna för 1) utrikes ärenden (wai-wu-pu); 2) den civila tjänsten