salmedigtning” (II, 1847), A. C. L. Heiberg, ”Th. K.” (1852), och K. Petersen, ”Th. K. og hans samtid” (1887). C. R.* King-of-arms [ki’ȵ əv ā’mṡ]. Se King-at-arms. King’s bench [ki'ȵṡ be'nʃ], ”konungens bänk”, gammal engelsk öfverdomstol, numera (sedan 1873) en afdelning inom Supreme court of judicature (se därom Court). The king’s bench (när en drottning regerar: The queen’s bench) division består af lordöfverdomaren (the lord chief justice of England) och 14 andra domare (justices), den förre med 8,000 pd st., de senare med hvar och en 5,000 pd st. i årlig lön. Den utöfvar dels själfständig rättskipning, dels domsrätt i dit från lägre domstolar vädjade mål af rätt växlande art. (V. S—g.) King’s book [ki'ȵṡ bu'k]. Se Episkopalkyrkan, sp. 711. King’s boys [ki'ȵṡ bå͡i'ṡ], eng., ”kungens gossar”. Se Eton, sp. 999. Kingscord [ki'ȵṡkå̄d] l. Corduroy (af fr. corde du roi), en art randig bomullssammet. Ränderna äro upphöjda, liksom skulle en snodd (fr. corde) ligga inuti hvar och en af dem. Tyget är mycket starkt och användes numera hufvudsakligen till arbetarkläder, som äro utsatta för stark slitning. G. A. W. King’s council [ki'ȵṡ ka͡u'nsil], ”konungens råd”, benämndes understundom i England den gamla rådsförsamlingen Privy council (se d. o.). King’s counsel [ki'ȵṡ ka͡u'nsl], ”konungens sakförare”, förkortadt K. C. Se Counsel. King’s county [ki'ȵṡ ka͡unti], ”Konungens grefskap”, grefskap i det inre af irländska prov. Leinster. 1,999 kvkm. 60,187 inv. (1901), 30 inv. på 1 kvkm. En stor del af grefskapet utgöres af berg och torfmossar (de senare tillhörande den s. k. Bog of Allen, som sträcker sig genom hela K.). God åkerjord finnes endast vid flodstränderna. Jordbruk är dock, jämte boskapsskötsel, hufvudnäring. Grand canal går genom K. från ö. till v. och Shannon på västra gränsen. Hufvudstad är Tullamore. — K. jämte det sydligare Queen’s county hette förr Glenmallery, men fick 1557 sitt nuv. namn efter Filip II af Spanien, drottning Marias gemål, samtidigt med att Queen’s county uppkallades till drottningens ära. (J. F. N.) Kingsford [ki'ȵṡfəd], William, kanadensisk historieskrifvare, f. 23 dec. 1819 i London, d. 28 sept. 1898, tog vid 17 års ålder värfning som husar, kom 1837 med sitt regemente till Canada, erhöll 1840 afsked som sergeant och fick 1841 anställning som landtmätare i Montreal. En tid utgaf K. en tidning i Montreal, verkade som ingenjör vid järnvägsbyggnader och kanalanläggningar, blef 1855 stadsingenjör i Toronto samt 1872 statens hamningenjör vid de stora sjöarna och S:t Lawrence-floden, från hvilket ämbete han vid ministerskiftet 1879 af partipolitiska skäl aflägsnades. K. egnade sig sedan åt omfattande forskningar för sitt för Canadas historia grundläggande sakrika verk History of Canada (10 bd, 1887—98; går till 1841). Flera kanadensiska universitet gjorde honom till hedersdoktor. V. S—g. King’s german legion [ki'ȵṡ dʃə̄mən li'dʃən]. Se Engelsk-tyska legionen. King’s inn [ki'ȵṡ i'n]. Se Inns of court. King’s island [ki'ȵṡ a͡ilənd], en till Tasmanien hörande ö i västra inloppet till Bass-sundet. 1,123 kvkm. Med undantag af östsidan omgifves den af farliga ref. På senare tider har en liflig utvandring dit från Australien egt rum. J. F. N. <img l>

Kingsley [ki'ȵṡli]. 1. Charles K., engelsk romanförfattare och filantrop, f. 12 juni 1819, d. 23 jan. 1875 i Eversley, studerade vid universitetet i Cambridge, blef 1844 kyrkoherde i Eversley i grefsk. Hampshire, var därjämte 1860—69 professor i nyare historien vid universitetet i Cambridge, blef domherre 1869 i Chester och 1873 i Westminster och tjänstgjorde äfven som hofkaplan hos drottningen samt prinsen af Wales. 1874 höll han föreläsningar i Amerika. K. slöt sig tidigt till den liberala kyrkan (”broad church”). Han hyste lidelsefull sympati för tidens demokratiska och sociala rörelser, men ville förädla dem genom handlingskraftig kristendom. För att förbättra arbetsklassens lefnadsvillkor deltog han i inrättandet af yrkesskolor, bildade understödsföreningar, höll föreläsningskurser och verkade oförtrutet i pressen. K. tillhörde den flock unga ädelsinnade män, som, med predikanten J. F. D. Maurice i spetsen, uppträdde som apostlar för den ”kristna socialismen”. Efter chartismens (se d. o.) nederlag, 1848, gjorde sig dessa till målsmän för de arbetande klasserna. För sin ifver fick K. vedernamnet ”chartistpastorn”. 11 juli 1851 höll han inför de till världsutställningen i London samlade arbetarna sin märkliga predikan The message of the church to working men. Under signaturen Parson Lot lämnade han en mängd karakteristiska bidrag till ”The Christian socialist” och ”Politics for the people”. För att sprida sina idéer äfven bland de högre klasserna skref K. samtidigt skönlitterära arbeten. Stort uppseende väckte hans första roman, Alton Locke, tailor and poet: an autobiography (1849, 2:a uppl. 1875), som med 1848 års händelser till bakgrund ger en skakande skildring af striden mellan arbetsgifvare och arbetstagare samt kastar skarpt ljus öfver det moderna samhällets lyten och förvillelser. Samma förbättringssyften fullföljde K. i romanen Yeast, a problem (1849), så ock i skriften Application of associative principles on agriculture (1851), som ej saknar sin märklighet. 1852 utkom Phaeton, or loose thoughts on loose thinkers. Den kulturhistoriska romanen Hypatia, or new foes with an old face (1853, 2:a uppl. 1856; ”Hypatia, eller nu som fordom”, 1855, 3:e uppl. 1890), en af sin tids mest lästa romaner, ger en lifsvarm, med finaste konstnärlighet utförd bild af den bortdöende antikens strid med kristendomen. Som ädel representant för den förra står den hjältemodiga neoplatonska tänkerskan; boken har icke varit utan inflytande på Rydbergs ”Siste athenaren”. Lika stort värde har Westward ho! (1855, 9:e uppl. 1873; ”Vesterut! eller riddaren Sir Amyas Leighs resor och äfventyr under drottning Elisabeths regering”, 1856), särskildt berömd för sina med verklig intuition gjorda