skildringar af sydamerikansk skogsnatur. Vidare må nämnas den vackra fesagan The water babies (1863; ”De små flodbarnen, en fésaga”, 1871; ”Flodbarnen”, 1901), Hereward, or the last of the English (1866), med ämne från Vilhelm Eröfrarens dagar och med skildring af vikingalifvet. Sina historiska föreläsningar samlade K. under titeln The roman and the teuton (1864; 2:a uppl. 1875, med företal af Max Müller). K. skref äfven vers. Redan 1848 hade han utgifvit det lyriska dramat The saint’s tragedy, en protest mot verkheligheten, med ämne från den heliga Elisabets af Ungern historia. Hans dikter utkommo 1858 (3:e uppl. 1863). Bland dem är Perseus and Andromeda diktad på de bästa och läsbaraste hexametrar, som det engelska språket har att uppvisa. Jfr Charles K., his letters and memories of his life (utg. 1876 af hans änka) samt Kaufmann, ”C. K. as a Christian socialist” (1892). K:s samlade arbeten utkommo 1879—81, en lyxedition 1901—03. — K:s yngre dotter, Mary St. Leger Harrison, f. 1852, gift 1876 med pastor W. Harrison (d. 1897), är under märket Lucas Malet en af Englands mest bekanta författarinnor. Hon debuterade 1882 med Mrs. Lorimer; bland hennes senare arbeten kunna som de berömdaste nämnas Colonel Enderby’s wife (1885), A counsel of perfection (1888), The wages of sin (1891; ”Syndens lön”, 1900), The carissima (1896), History of sir Richard Calmady (1901), Far horizon (1906) och The score (1909). 1899 öfvergick hon till katolicismen. — 2. Henry K., Charles K:s broder, engelsk romanförfattare, f. 1830, d. 1876, afbröt 1853 sina studier i Oxford och for till Australien, där han stannade i 6 år. Efter sin återkomst arbetade han i tidskrifter och skref romaner. 1870—71 var han redaktör af ”Daily review” i Edinburgh, organet för den skotska frikyrkligheten. Som krigskorrespondent för denna tidskrift bevistade han slaget vid Sedan. K. skref en mängd romaner med underhållande intrig och goda skildringar, i synnerhet af lifvet i Australien. Stilen är dock ofta vårdslösad. Bäst voro de första: The recollections of Geoffry Hamlyn (1859) och Ravenshoe (1861). 1 o. 2. (K. W—g.) Kings Lynn [ki'ȵṡ li'n], Lynn regis, Lynn, stad i engelska grefsk. Norfolk, vid Ouse, som skiljer K. från förstaden West Lynn. 20,288 inv. (1901). K. har en 40 har stor hamn, som lämnar tillträde för fartyg om 4 m. djupgående, liflig handel, särskildt med Östersjön, fiske samt järn- och annan industri. I K. finnas två gamla kyrkor, latinskola (från Henrik VIII:s tid) och museum. 10 km. n. om K. ligger kungl. slottet Sandringham med stor park. J. F. N. Kingsmillöarna [ki'ȵṡmil-]. Se Gilbertöarna. Kings Norton and Northfield [ki'ȵṡ nå̄'tn ən nå̄'thfīld], kommun i engelska grefsk. Worcester, 8 km. s. v. om Birmingham. 57,120 inv. (1901). Pappers- och järnindustri. Inom kommunen ligga chokladfirman Cadbury brothers’ stora fabrik samt mönsterstad Bournville (se Arbetarbostäder, sp. 1310, med fig.). J. F. N. King Sound [ki'ȵ sa͡u'nd], stor vik på nordvästra kusten af Väst-Australien under 17° n. br. och 123° ö. lgd. I viken utmynna floderna Fitzroy och Meda; utanför den ligger Buccaneerarkipelagen. J. F. N. Kingston [ki'ȵṡtən]. 1. (K. upon Hull). Se Hull. — 2. (K. upon Thames) Stad i engelska grefsk. Surrey, 16 km. s. v. om Charing Cross på högra stranden af Thames, öfver hvilken flod en bro leder till det midt emot belägna Hamptonwick. 34,375 inv. (1901). Af offentliga byggnader må nämnas en kyrka från 14:e årh., rådhuset, som hyser åtskilliga konstalster af hög ålder, en asyl för soldatänkor, prinsessan Lovisas hem för flickor och Victoria-hospitalet. Malt- och spannmålshandel. Att döma af en mängd jordfynd (urnor och mynt) var K. fordom en romersk militärstation. Sitt namn (eg. King’s town, ”konungens stad”) erhöll det som residens för de angelsaxiske konungarna, af hvilka 8 där blefvo krönta. — 3. Stad i prov. Ontario, Canada, vid nordöstra hörnet af Ontariosjön, har rymlig, befäst hamn och är stapelplats för de öfre trakternas handel på Montreal. Rideaukanalen förenar K. med Ottawa. Skeppsrederi och ångbåtsfart äro särdeles lifliga; industrien lämnar maskiner och redskap, läder och öl. Staden har ett universitet (Queen’s university, grundlagdt 1847), ett katolskt seminarium och en krigsskola (sedan 1876) samt är säte för en romersk-katolsk biskop. 18,043 inv. (1901). K. anlades 1784 på det ställe, där Fort Frontenac stått, och var 1841—44 hufvudstad i öfre Canada. I närheten ligger Navy-bay, en af starka fästen skyddad örlogshamn med arsenal och varf, där stora krigsskepp byggas för engelska marinen. — 4. Hufvudstad på Jamaica i Västindien och tillika öns viktigaste hamn- och handelsstad samt säte för en anglikansk biskop, är belägen på södra kusten vid Port Royal-viken. Omkr. 50,000 inv. (1901). Staden förstördes af en jordbäfning 14 jan. 1907, men håller på att återuppbyggas. Den bestod förr nästan uteslutande af envåningshus. Hamnen har besvärligt inlopp, men rymmer ända till 1,000 fartyg och skyddas af starka fästen. I s. begränsas den af halfön Pallisadoes, som på sin yttersta spets bär ruinerna af det gamla Port Royal, en gång Englands mest blomstrande stad i Nya världen, belägen nära nuv. Port Royal, hufvudstation för brittiska sjöstyrkan i Västindien. I K. koncentreras nästan all utrikeshandel på Jamaica. Utförseln omfattar socker, rom, kaffe, kryddor och ädla träslag. Klimatet är osundt, och gula febern rasar icke sällan. I närheten Up Park Camp, med kasern och botanisk trädgård. — 5. Stad i nordamerikanska staten New York, anlagd 1663 af holländare på högra stranden af Hudson. Jämte Rondaut en kommun med 24,535 inv. (1900). Vid K. börjar Hudson—Delaware-kanalen. K. har flera högre skolor och mycket stor industri med nära 5,3 mill. doll. i tillverkningsvärde (1900). Liflig sjöfart och ansenlig ångbåtsflotta. — 6. Hufvudstad på ön S:t Vincent. Se Kingstown 2. (J. F. N.) Kingston [ki'ȵṡtən], William Henry Giles, engelsk författare, f. 1814, d. 1880, var först köpman i London, debuterade 1844 som berättare och fann snart sitt rätta område: äventyrsberättelser för pojkar. Han skref inemot 130 sådana böcker, till större delen romantiserade berättelser ur sjölifvet, på en gång spännande, sunda och lärorika, af hvilka ”Äfventyr och skildringar från Indien” (1877) och ”Äfventyr i Afrika af en afrikansk köpman” (1883) äro öfversatta till svenska.