Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinin - Kininferricitrat. Se Järnmedel och Järnpulver. - Kinisarin - Kinizarin. Se Kinisarin. - Kink - Kinkaju, zool. Se Veckelbjörnen. - Kinkel, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
117
Kininferricitrat-Kinkel
118
sig nedsatt syn, stundom t. o. m. blindhet i veckor
och månader, oreda i tankeverksamheten och djup
sömn. Vid svår förgiftning iakttagas höggradig
kraft-nedsättning (kollaps), medvetslöshet, delirier
och konvulsioner, hvartill hjärtverksamhetens
försvagande väsentligt bidrager; dock afstannar i
regel andningen, innan hjärtat förlamas. Dödsdosen
för vuxen person är omkr. 8-10 gr.; dock ha redan
2 gr. i enstaka fall ledt till döden. Flertalet
kininför-giftningar går till hälsa, emedan giftet
vanligen till stor del (omkr. 3/4) raskt förstöres,
hvarjämte det öfriga snart utsöndras genom njurarna. -
Kinin företer lokalt retande verkningar: vissa
arbetare i kininfabriker få genom retning af dammet
hudutslag (eksem). Vid intagning af kininsalt
framträder dettas synnerligen bittra smak, hvaraf
spottflöde förorsakas. Stora doser och långvarig
användning störa ej sällan magens förrättningar,
medföra illamående och kräk-ningar. Vid insprutning
under huden vållar kininsalt lätt bulnad; tillfogas
antipyrin eller urctan, uteblir denna skadliga
lokalverkan. - Vissa individer förete abnorm
känslighet för (idiosynkrasi emot) kinin; somliga
få rödflammigt, kliande "utslag", stundom med feber,
äfvenså svullnad, t. o. m. blödningar i huden; andra
få frossbrytning och feber (utan utslag) i stället för
temperaturnedsättning o. s. v. - Sin största betydelse
som läkemedel har kininet vid behandling af frossa
(se d. o.) och andra malariasjukdomar. Doserna äro
antingen l-2 gr. på en gång eller i tätt upprepade
mindre doser. Oifvet i rätt tid (5-6 timmar före
ett väntadt frossanfall), kan kininet hindra
eller mycket mildra f rysning och feber, och sedan
ytterligare ett eller flera anfall på detta sätt
"kuperats" och kininbehand-lingen fullföljts någon
tid med mindre doser, tills den ansvällda mjälten
dragit sig samman, är vanligen frossan botad. Om en
förekommande (profylaktisk) användning af kininet
se Frossa, sp. 1491. - Som febermedel vid andra än
frossjukdomar användes kinin fortfarande ej sällan,
ehuru dess verkan därvid är endast "symtomatisk",
ej "specifik", i det att medlet blott tillfälligt
undanröjer febern, ej dennas orsak, smittämnet
och dettas giftiga produkter. Anfall af nervvärk
(neuralgi) häfvas ibland af kinin, särskildt
om de återkomma regelbundet; i en del fall bero
sådana neuralgier på frossmitta. För att förstärka
den rogifvande verkan förenas kinin med brom till
brometum chinicum, Äfven kikhosta behandlas stundom
framgångsrikt med kininsalt, hvarvid ej sällan det
föga smakande garfsyrade kininet (tannas chinicus),
euki-nin 1. d. användes. Som medel mot aptitlöshet
och allmän svaghet ha ofta användts små kinindoser
under längre tid tillsammans med järn, t. ex. i
preparaten Citras ferrico-chinicus och PilulcB
fer-ratw cum chinina, äfvensom diverse preparat på
kinabark (se d. o.). Egentligt värde torde kininet
härvid ha blott i sådana fall, då svaghetssymtomen
äro följder af frossa eller annan febersjukdom.
P. T. C. (H. E.) C. G. S.
Kinmferriciträt. Se Järnmedel och Järnpulver.
Kinisarm (Kinizarin, Chinisarin), kem., ett färgämne,
1,4-dioxiantrakinon, framställes på laboratoriet
därigenom, att man upphettar en viktsdel hydrokinon,
fyra dlr ftalsyreanhydrid och 10-20 dlr koncentrerad
svafvelsyra två timmar till
170-200°. Då blandningen hålles i vatten, erhålles
en fällning, som omkristalliserad i isättika ger
stora, orangegula, bladformade kristaller med
195° smältpunkt. Vid fabriksmässig framställning
fås kinisarin genom inverkan af koncentrerad
svafvelsyra och borsyra på antrakinon vid hög
temperatur. Kinisarin är utgångsmaterial för en
serie färger (t. ex. kinisaringrönt), som hör
till den grupp tjär-färger, hvilka härledas ur
kolvätet antracen, en produkt ur stenkolstjära,
E-t N-n.
Kinizarin. Se K in is ar in.
Kink, sjöv. Då en tågända, vare sig genom väta eller
genom felaktig uppskjutning, på något ställe drager
ihop sig och bildar liksom en halfknut, så att den
icke kan löpa fritt genom en blockskifva e. d., kallas
detta en "kink". Genom att vrida tåget i motsatt
riktning mot hindret "slår man ut kin-ken". Kinkar
på harnptross äro merendels ofarliga för trossen;
detta är däremot icke fallet med kinkar på ståltråd
eller ståltrådslina. L- H.*
Kinkaju [kin-], zool. Se Veckelbjörnen,
Kinkel [ki;n-], Gottfried, tysk skald och
konsthistoriker, f. 1815 i Oberkassel nära Bonn,
d. 1882 i Zürich, son af en protestantisk präst,
studerade i sin ungdom teologi i Bonn och Berlin och
föreläste 1836-37 som privatdocent i kyrkohistoria i
Bonn. Efter en vistelse i Italien 1837-38 höll han
mycket besökta föreläsningar i konstens historia,
blef 1840 religionslärare vid gymnasium i Bonn samt
strax därefter hjälppredikant i Köln. Vid samma tid
gjorde han bekantskap med den fem år äldre Johanna
Mathieux (född Mockcl, f. 1810, d. 1858), som sedan
flera år lefvat skild från sin förste man, och i
umgänget med henne fördes han från ortodoxien öfver
till den fria tankens rymd. När han 1843 gifte sig
med henne, väckte detta den teologiska fakultetens
misshag, och därmed var brytningen fullbordad. K. gick
1845 öfver till den filosofiska fakulteten och blef
1846 kallad till e. o. professor i konsthistoria, i
hvilket ämne Bonn, först bland Tysklands universitet,
då fick en lärostol. 1845 utgaf K. första bandet af
det ofullbordade verket Geschichte der bildenden
kiinste lei den christ-lichen völkern, som utkom
samtidigt med Kuglers och Schnaases bekanta verk,
utmärkt för formfulländad framställning och lagom
vidd i anläggningen. Under 1848 års politiska stormar
kastade sig K. in i den revolutionära rörelsen, utgaf
en broschyr: Hanå-werker, rette dich! (1848) och
tidningen "Sparta-cus" samt blef en af hufvudmännen
för socialdemokraterna i Rhenprovinsen. Som deltagare
i det badensiska upproret blef han 1849 häktad och
dömd till lifstids fästning. Han insattes på Spandau
1850, men lyckades i nov. s. å. rymma därifrån. Efter
att ha kommit i säkerhet till England begaf K. sig
1851 till Amerika, men återvände snart till London,
där han vid universitetet höll föreläsningar öfver
konst och tysk litteratur. I London förlorade han
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
