sandelträ, med 9 strängar af kameltarmar, hvilka spelades med fingrarna eller med plektron. Att detta instrument haft en stor roll vid tempeltjänsten synes däraf, att under musik på templets sångbana 9 dylika enligt föreskrift måste vara i verksamhet. Salomo införlifvade med tempelskatten 400,000 sådana harpor. A. L.* Kino, farm. med., gemensamt namn för flera olika extrakt, har samma användning som gambir (se Garfmedel) och kateku (se d. o.). Sv. farmakopén upptog förr Kino malabaricum, Malabarkino l. ostindiskt kino, som erhålles hufvudsakligen af Pterocarpus Marsupium Roxb., ett vackert, 12—24 m. högt träd af fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ, hvilket växer ymnigt i främre Indien (Malabarkusten), där det af skogsförvaltningen noga öfvervakas. Kino är trädets i luften, utan tillhjälp af artificiell värme, torkade saft, som framkväller genom inskärningar i stammen och uppsamlas i en skål vid stammens fot. Malabarkino består af granatröda, kantiga brottstycken, sällan så stora som en ärt och lätt söndersmulade i ännu mindre korn, hvilka äro genomskinliga, med grann rubinröd färg samt under mikroskopet amorfa. Detta kino sjunker i vatten och löses däri till en del, men nästan fullständigt i kokhett vatten och i koncentrerad sprit till en mörkröd lösning, som reagerar surt. Det löses lätt i kaustik kalilut och i betydlig mängd i en mättad sockerlösning. Kino består hufvudsakligen af kinogarfsyra (omkr. 75 proc), en röd, genomskinlig massa, som är löslig i vatten och färgas smutsgrön af järnoxidsalter, äfvensom af det genom oxidation af kinogarfsyran bildade, i kokande vatten och sprit lösliga färgämnet kinorödt. Kino har användts som ett starkt adstringerande medel mot blödningar samt till gurgling vid svalgkatarr. — Kino från Australien, australiskt kino, af Eucalyptus- och Angophor--arter (fam. Myrtaceæ), liknar Malabarkino till färgen och färgas liksom detta i sina lösningar smutsgrönt af järnoxidsalter. (Jfr Eucalyptus.) De flesta andra slag af kino färgas af järnoxidsalter svarta, såsom Tenasserimkino, hvars färg är svartbrun och som erhålles af Pterocarpus indicus Willd. samt Pterocarpus Wallichii W. & Arn. Af en Butea-art, en papilionacé i Ostindien, fås bengaliskt kino (se Butea). — Från västra Afrika erhölls förr ett slags kino, kino gambiense l. afrikanskt kino, ur stammarna af Pterocarpus erinaceus Poir., hvilket på allt sätt liknade Malabarkino. Af likartad beskaffenhet är västindiskt kino, af Pterocarpus draco L. (se Drakblod). Ett annat västindiskt eller amerikanskt kino beredes af saften ur en polygonacé, Coccoloba uvifera L., hvilket kino i pulverform och vattenlösning har en kermesbrun färg (jfr Ratanhiaextrakt). Ännu andra växter ha befunnits lämna ”kino”, såsom Pterocarpus Bussei i Tyska Öst-Afrika, Derris Stuhlmanni, som lämnar s. k. Derris-kino, samt Berlinia Eminii. Dessa många kinosorters sammansättning är naturligtvis ganska växlande. O. T. S. (C. G. S. G. L—m.) Kinogarfsyra, kem. Se Kino. Kinoidindroppar, Frossdroppar, Tinctura chinoidinæ, med. Se Kinabark, sp. 77. Kinoki [ki-], bot. Se Chamæcyparis. Kinolin l. Chinolin, kem., med., en efter formeln CH=CH-C - N - CH | || sammansatt bas, som CH = CH -C -CH = CH erhålles vid destillation af kinaalkaloider med alkalier och framställes syntetiskt genom destillation af nitrobensol, anilin och glycerin med svafvelsyra. Det ingår äfven i stenkolstjära. Kinolin är en färglös olja af egendomligt söt lukt, förflyktigas redan vid vanlig temperatur och kokar vid 239°. Med syror förenas kinolin till kristalliserande salter, bland hvilka det sura sulfatet, C₉ H₇ N . H₂ SO₄, är svårlösligt. Kinolin, som enligt ofvan skrifna formel är naftalin, hvari en grupp C H blifvit ersatt af N, är modersubstans till kinabaserna och Strychnos-alkaloiderna. Kinolin verkar nedsättning af kroppstemperaturen och är, liksom kinin, feberfördrifvande. Ännu kraftigare verka några derivat af hydreradt kinolin, nämligen kairin, kairolin och tallin. Isomert med vanligt l. α-kinolin är isokinolin (β-kinolin) med sammansättningen ^/C - C H = N 4 4 ^-C - C H = CH ' Från isokinolin härstamma opiumalkaloiderna och därmed besläktade baser i Corydalis cava, kalumbaroten (Jatrorrhiza palmata) och flera berberidacéer. P. T. C. (H. E.) Kinologi (af grek. logos, lära), läran om kinaträden och deras i handeln förekommande barkar. Se Kinabark. Kinon l. Chinon, kem., ett flyktigt, gult, i långa nålar sublimerande ämne med skarp, om jod påminnande lukt, som bildas vid oxidation af kinasyra, anilin och andra i synnerhet para-substituerade aromatiska ämnen med svafvelsyra och kaliumbikromat. Kinon, hvars sammansättning uttryckes genom CH - CO-CH formeln II II, är typen för en hel klass CH-CO-CH analoga ämnen, benämnda kinoner, hvilka gemensamt utmärkas däraf, att de genom inverkan af vatten och reduktionsmedel med lätthet förenas med 2 atomer väte till difenoler (se Fenol). Kinoner ge liksom ketoner (se d. o.) med hydroxylamin oximer, men reagera icke med fenylhydrazin. Af kinon bildas sålunda hydrokinon: CH=COH-CH - CH Utom vanliga kinoner eller parakinoner förekomma äfven ortokinoner, som innehålla de båda grupperna CO i ortoställning. P. T. C. (H. E.) Kinoplasma, bot., detsamma som filarplasma. Se Cell, sp. 1389. Kinorödt, kem. Se Kino. Kinotropin l. Chinotropin, farm. med. Se Kinasyra. Kinovagarfsyra. Se Kinabark, sp. 77. Kinovarödt, kem. Se Kinarödt. Kinovin, bot. farm. Se Esenbeckia. Kinross [kinrå's], näst Clackmannan det minsta grefskapet i Skottland, omslutet af grefsk. Perth och Fife. 212 kvkm. 6,981 inv. (1901). K. är vid gränserna bergigt, men mellersta delen är jämn och fruktbar. I östra delen ligger sjön Loch Leven