Kirchhain [ki'rch-]. 1. Stad i preussiska reg.-omr. Frankfurt, vid Lilla Elster. 4,325 inv. (1905). Textil- och järnindustri. — 2. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Kassel. 2,340 inv. (1905). J. F. N. Kirchheim [ki'rchhajm], by i Baden, kretsen Heidelberg, 3,886 inv. (1900). Cigarrfabrikation, betydlig tobaksodling. J. F. N. Kirchheim unter Teck [ki'rchhajm], stad i württembergska Donaukretsen, vid Neckars biflod Lauter, n. om slottet Teck. 8,830 inv. (1905). Latin- och realskola och kungligt slott. K. har flera ullspinnerier, bomulls- och linneväfverier samt annan industri och en ullmarknad. J. F. N. <img l>

Kirchhoff [ki'rch-], Gustav Robert, tysk fysiker, f. 1824 i Königsberg, d. 1887 i Berlin, blef 1847 docent i Berlin, 1850 e. o. professor i Breslau, 1854 professor i fysik i Heidelberg och 1875 professor i Berlin. K:s undersökningar behandla elektricitetsläran, magnetismen, värmeteorien, kropparnas elasticitet och utvidgningsförmåga m. m.; han har med ett ord arbetat inom de flesta grenar af fysiken. Största uppseende ha hans delvis i förening med Bunsen utförda undersökningar öfver spektralanalysen tillvunnit sig (jfr Fysik, sp. 156), nedlagda i Untersuchungen über das sonnenspektrum und die spektren der chemischen elemente (1861; 3:e uppl. 1866—75). Genom dessa undersökningar anses K. och Bunsen ha grundlagt spektralanalysen. Af framstående värde äro äfven hans Vorlesungen über mathematische physik (4 bd, 1874—94; bd 1 i 4:e uppl. 1897). K:s Gesammelte abhandlungen utkommo 1882 (ny uppl. utg. af Boltzmann 1891). — Om ”Kirchhoffs lagar” se Galvanisk ström, Spektralanalys och Spektrum. (S. A—s.) Kirchhoff [ki'rch-], Johann Wilhelm Adolf, tysk filolog, fornforskare, f. 1826 i Berlin, d. 1908, blef 1846 adjunkt och senare öfverlärare vid Joachimsthal’sches gymnasium i Berlin, 1860 medlem af vet. akad. där och 1865 professor vid universitetet. Han utgaf kritiska editioner af Plotinos (1854), Euripides (1855; 1867—68) m. fl., lämnade flera inlägg i den homeriska frågan, bl. a. Die homerische Odyssee und ihre entstehung (1859) och Die composition der Odyssee (1869; samlade uppsatser, 2:a uppl. 1879), samt utöfvade en anmärkningsvärd verksamhet på paleografiens och epigrafikens område, omfattande Das gothische runenalphabet (1851; 2:a uppl. 1854) och Die fränkischen runen (i Haupts ”Zeitschrift für deutsches alterthum”, 1855), Die umbrischen sprachdenkmäler (1848—51; i förening med Th. Aufrecht) och Studien zur geschichte des griechischen alphabets (1863; 4:e uppl. 1887) m. m., samt deltog i utgifvandet af ”Corpus inscriptionum græcarum” (en afdelning af 4:e bandet, 1859) och ”Corpus inscriptionum atticarum” (1:a bandet, 1873 samt suppl. 1877—91). Kirchhoff [ki'rch-], Alfred, tysk naturforskare och geograf, f. 1838 i Erfurt, d. 1907, var lärare vid flera real- och yrkesskolor, kallades 1871 till docent i geografi vid krigsakademien i Berlin och var 1873—1904 professor i geografi i Halle. Han författade läroböcker i botanik, volapük och geografi (Schulgeographie, 20:e uppl. 1908, Erdkunde für schulen, 2 bd, 1892—93, 5:e uppl. 1909) samt var hufvudredaktör för den under medverkan af flera tyska geografer utkommande stora geografiska handboken ”Unser wissen von der erde. Länderkunde von Europa”, af hvilken 1886—1907 utkommit 4 bd, innehållande en allmän geografi och Europas geografi. K. bearbetade äfven 5:e och 6:e uppl. af Peschels ”Völkerkunde” samt utgaf sedan 1887, på uppdrag af centralkommittén för Tysklands vetenskapliga geografi, ”Forschungen zur deutschen landes- und volkskunde” och 1891—1904 ”Archiv für landes- und volkskunde der provinz Sachsen nebst angrenzenden landesteilen”. Han var sedan 1888 led. af Vet.- och vitterhetssamh. i Göteborg. Att geografien nu är ett själfständigt undervisningsämne i skolorna och vid universiteten är hufvudsakligen K:s förtjänst. Han utvidgade sitt ämnesområde åt alla håll, och i synnerhet egnade han sin uppmärksamhet åt geologi, etnologi och kulturhistoria. (Wbg.) Kirchhoffs lagar, fys. Se Galvanisk ström, Spektralanalys och Spektrum. Kirchholm [ki'rch-]. Se Kirkholm. Kirchhörde [ki'rch-], kommun i preussiska reg.-omr. Arnsberg, prov. Westfalen, 6 km. s. om Dortmund. 12,287 inv. (1905). Bergsbruk. Stenkolsgrufvor. Kirchmann [ki'rch-], Julius von, tysk juridisk och filosofisk skriftställare, f. 1802 i Schafstädt vid Merseburg, d. 1884 i Berlin, avancerade i preussisk statstjänst till vicepresident i appellationsrätten i Ratibor, men blef 1867 afsatt efter en process i anledning af ett föredrag i Berlins arbetarförening öfver kommunismen i naturen. Han gjorde sig känd som flitig författare och utgifvare på flera områden af juridik och filosofi (bl. a. ”Philosophische bibliothek” med kommentar 1868—83), blef en af förkämparna för den realistiska riktningen samt sökte t. ex. genomföra en Æsthetik auf realistischer grundlage (1868); hans Katechismus der philosophie (1877) utkom i flera uppl. E. Wrgl. Kirchner [ki'rch-], Albert Emil, tysk målare, f. 1813 i Leipzig, d. 1885, var verksam i München och var en skicklig arkitekturmålare (7 arbeten af K. finnas i Nya pinakoteket). G—g N. <img l>

Kirchner [ki'rch-], Theodor, tysk tonsättare, f. 1823 nära Chemnitz, d. 1903 i Hamburg, studerade i Leipzig och Dresden samt blef 1843 organist i Winterthur, 1862 musiklärare i Zürich och 1872 i Meiningen. Han var 1873—75 direktör för k. musikskolan i Würzburg, hvarefter han bosatte sig i Leipzig, blef 1883 konservatorielärare i