Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kirgiser - Kirgisstäppen. Se Kirgiser. - Kirialax, i nordiska sagor namn på den östromerska kejsaren Alexios I (se d.o.) - Kirid, turkiskt namn på Kreta. - Kirill, ryska andliga. 1. K. från Turov - Kirill, ryska andliga. 2. K. från Bjelozero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kameler. Det förnämsta lifsmedlet är irimtjik, ett
slags liten skarp ost af ko- och fårmjölk, samt kimis
(ry. kumy’s), en jäst, närande dryck af stomjölk;
bröd var ända till senaste tider tämligen sällsynt,
och kött (företrädesvis af häst och får) förekommer
i allmänhet blott vid gästabud. Klädedräkten,
som består af flera olika plagg och vanligen
kommer från Buchara, är ofta rikt utsirad med
broderier, siden och sammet, men bäres, ända tills
den faller sönder i trasor och smuts, ty de mest
utmärkande dragen i kasakernas lefnadsvanor äro en
genomgående osnygghet och, hvad männen beträffar,
lättja. Kasakerna lefva till stor del på hästryggen,
och som ryttare gifva de hvarken Arabiens beduiner
eller Syd-Amerikas gauchos efter i skicklighet och
säkerhet. Till karaktären äro kasakerna i allmänhet
godlynta och gästvänliga, men visa därjämte stor
slughet och kraft gentemot främlingar. Till namnet
äro de muhammedaner, men bekymra sig långt mindre om
islams bud än om sina egna vidskepliga spådomskonster
och orakel med i elden kolade fårbogar, inälfvor,
färgen på brinnande olja eller fett, garnändar mellan
svarta och hvita stenar o. d. Ryska regeringen har
väl sökt att genom utsända religionslärare, må’la,
understödja islams civiliserande inflytande; men deras
arbete har knappt rönt mer framgång än de skotske
missionärernas, hvilka t. o. m. öfversatt bibeln på
"kirgisiska" (d. ä. kasakiska). Äktenskapet är en
ren handel, hvarvid flickans fader bestämmer priset,
kalym, i boskap. Kvinnorna förrätta allt dagligt
arbete, t. o. m. hästarnas skötsel och sadling,
tältets uppslående och nedtagande o. s. v. Deras
dräkt liknar fullständigt mannens (med tillägg
af den stundom burna hvita, säcklika slöjan),
hvarför de äfven rida på männens vis. Orenburg,
Troitsk, Petropavlovsk och Jekaterinburg samt,
å andra sidan, Taschkent, Samarkand och Chiva äro
de stapelplatser, där kasakerna utbyta sina får (i
hundratusental årligen), hästar, hudar m. m. mot mjöl,
s. k. tegelte, trä- och järnkärl, brännvin, tyger
m. m., hvarvid fåret gäller som laglig myntenhet. –
Den politiska organisationen af detta Asiens mest
betydande nomadfolk är rent demokratisk. Hvarje hord
är delad i några få distrikt, hvarje distrikt i 10–20
kretsar, hvarje krets i 10–12 aúler, som omfatta 50–70
tält. Hvarje distrikt, krets och aul väljer direkt sin
höfding, hvarvid hvarje myndig man är valbar. Vanligen
tagas höfdingarna från förnämligare familjer, kasaker
"af hvita benet", men stundom äfven af de fattige,
djetaki, hvilka i allmänhet förvärfva sitt uppehälle
som tjänare hos de förmögne. Distriktets höfding,
som väljes för 3 år (för krets och aul vanligen på
2), bär titeln sultan och har rysk öfversterang;
väljes han till sultan 3 gånger efter hvarandra,
erhåller han ryskt ärftligt adelskap med alla dess
förmåner. Sultanerna, hvilka stå i direkt officiell
förbindelse med den ryske general, som fått sig
ombetrodd vården om de kirgisiska angelägenheterna,
ha vid sin sida den s. k. prikáz, en rådgifvande
myndighet, som består af 2 ryska bisittare och 2
af kasakerna själfva valda förtroendemän, byi, och
denna prikaz förfogar öfver en liten kosacktrupp till
ordningens upprätthållande. Dessa anordningar gälla
lilla och mellersta horden, hvilka äfven erlägga en
föga betydande skatt i boskap, jasak, beräknad till
1 1/2 rubel per tält. Den stora horden hör direkt under
utrikesministeriet och betalar ingen skatt. – Om
kasakernas tidigare öden ega vi ur orientaliska källor
blott mytiska och osammanhängande notiser. Först
efter Sibiriens eröfring (1578–87) kommo de i närmare
beröring med ryssarna. Peter den store sände mot dem
två expeditioner (1716–19), hvarigenom Irtysjdalen
eröfrades. 1733 underkastade sig lilla och mellersta
horden; men först efter 1825 kunna de tre horderna
betraktas som stående mer eller mindre verkligt
under rysk öfverhöghet, och några gånger har denna
allvarsamt hotats af större resningar, såsom 1856–58
och senast 1870. Den nuv. organisationen härstammar
från 1882. Jfr Schott, "Ueber die echten Kirgisen"
(1864), Zaleski, "La vie des steppes kirghizes"
(1865), Vámbéry, "Die Kirgisen" (Westermanns
Monatshefte, 1875), Finsch, "Reise nach Westsibirien"
(1879), Jadrintsev, "Sibirien" (1885), Landsdell,
"Russian Central-Asia" (s. å.), Grodekov, "Le régime
patriarcal et le droit coutumier des kirghiz" (öfv. af
Dingelstedt 1891), Krahmer, "Russland in Mittelasien"
(1898). – Kasakernas och de äkta kirgisernas
hvarandra nära stående språk äro ännu föga kända. De
anses som i allmänhet renare och ålderdomligare
grenar af den turkisk-tatariska språkstammen
än de med dem nära besläktade basjkiriskan,
nogaiskan och andra tatariska dialekter. Se
Radloff, "Phonetik der nördlichen Turksprachen"
(1883) och "Der dialekt der karakirgisen"
(1885). Kirgisisk-ryska lexika finnas af Bukin
(Taschkent 1883) och Katarinskij (1897). En samling
ordspråk har utgifvits af Katarinskij (1899), sagor i
transkription med rysk öfv. af Pantusov (1901). Se
vidare Alektorovs utförliga förteckning öfver
litteraturen om kirgiserna (på ryska, Kazan 1900).
H. A.*
Kirgisstäppen. Se Kirgiser.
Kirialax [kl-], i nordiska sagor namn på den
östromerske kejsaren A l e x i o s I (se d. o.).
Kirid fki-], turkiskt namn på Kreta.
Kiri’11 [ki-], ryska andliga. 1. K. från Turov
(K. Tiirovskij), f. omkr. 1130, d. omkr. 1182,
Rysslands mest omtalade författare och predikant
från den förtatariska tiden. Han var först munk,
men lämnade klostret och lefde en tid som enstöring
i ett "torn"; från denna tid härstammar en skrift om
munklifvet och möjligen ett par andra skrifter. Hans
rykte för fromhet förde honom på biskopsstolen l
Turov (i nuv. guv. Minsk). K. är författare till åtta
predikningar och en samling böner. Predikningarna
äro ett mönster af tidens bysantinska vältalighet,
med en så öfverflödande rikedom på bilder, att
bakom dem innehållet nästan försvinner. K:s skrifter
äro utgifna af Kalajdovitj 1821, Suchomlinov 1858,
i nyrysk öfv. 1880.
2. K. från Bjelozero (K. Bjelozerskij), "för världen"
K u z m a, f. 1337 i Moskva af förnäma föräldrar, blef
tidigt munk, senare arkimandrit i Simonsklostret
i Moskva, drog sig på äldre dagar undan till en
håla i Bjelozerotrakten (nuv. Novgorodska guv.,
ö. om Petersburg) och grundlade där det sedan i
Rysslands kyrkliga och litterära lif och äfven i dess
krigshistoria berömda Kirillo-Bjelozerskaklostret
(i staden Kirillov). K. älskade läsning; flera böcker
finnas skrifna eller afskrifna med hans hand, och
han är författare till tre "sände-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
