”sändebref” till samtida ryska furstar, i hvilka bref hans politiska och sedliga ideal få uttryck. 3. K. Trankvillion-Stavrovetski, skollärare i Lemberg, sedan arkimandrit i Tjernigov, utgaf 1619 under titeln Undervisande evangelium (Evangelie utjitelnoje, nya uppl. 1668 och 1696) en predikosamling, som senare i Moskva befanns kättersk (papistisk) och på tsarens befallning förstördes. K. är äfven författare till ett par andra skrifter (Troslärans spegel, d. v. s. dogmatik, 1618 och 1692, och en uppbyggelsebok, Den dyrbara pärlan, 1646 och 1690). 1—3. Lll. Kirillov [ki-], kretsstad i ryska guv. Novgorod, vid Kopanj. 4,304 inv. (1897). Berömdt kloster, helgadt åt den hel. Kirill, anlagdt 1398, med ett dyrbart bibliotek. J. F. N. Kirin [ki-] l. Girin, kin. Tschuan-tschang, hufvudstad i prov. Kirin i Mandschuriet, på vänstra stranden af Amurs biflod Sungari, anses ha omkr. 90,000 inv. och är näst Mukden den största staden i kinesiska riket utanför den stora muren. Staden, som är föga mer än 200 år gammal, är h. o. h. byggd af trä. Betydande tobaksodling samt flottning af trävaror och stor svinafvel. (J. F. N.) Kirjakkala [ki'r-], järnbruk i Bjärno socken, Åbo och Björneborgs län, Finland, privilegieradt 1686, hade 1908 3 franche-comté- samt 5 smideshärdar, 2 ånghammare, 2 vattenhammare, 1 knipphammare, m. m. Årliga medeltillverkningen utgjorde 1908 348 ton smältstycken och 12,2 ton stångjärn. Bruttotillverkningsvärdet var 108,500 mk och arbetarna 22. K. eges af Tyko bruksbolag. A. G. F. Kirjat-Arba [kir-]. Se Hebron. Kirjejevskij [kir-]. 1. Ivan Vasiljevitj K., rysk författare, f. 1806, d. 1856, tjänstgjorde en tid vid inrikeskollegiets arkiv i Moskva och knöt, under en studieresa i Tyskland, personlig bekantskap med Hegel och Schelling. Han medverkade i Pogodins tidskrifter ”Moskvitianin” och ”Moskovskij Sbornik”, tills de förbjödos af regeringen. I dessa tidskrifter uppträdde K. som varm anhängare af slavofilismen, särskildt ur religiös synpunkt, enär han under längre tids vistelse hos eremiten Filaret af denne stärkts i sin öfvertygelse om den ryska ortodoxiens förträfflighet. — K:s samlade skrifter utgåfvos 1861. — 2. Petr Vasiljevitj K., den föregåendes broder, f. 1808, d. 1856, samlade med stor flit och kritisk urskillning ryska folkvisor, som 1860—74 utgåfvos af Bezsonov i 10 bd, innehållande episk-mytiska, heroiska och rent historiska folkvisor från Vladimirs tid fram till 19:e årh. A—d J. Kirkby [kə̄'bi], ”kyrkoby”, namn på flera engelska orter. 1. K.-in-Ashfield [kə̄'bi-in-ä'ʃfīld], stad i grefsk. Nottingham. 10,318 inv. (1901). Kolgrufvor, strumpstolsarbeten. 2. K.-Kendal. Se Kendal. 3. K.-Stephen, kommun i grefsk. Westmorland, vid Eden, 14 km. s. ö. om Appleby. 4,634 inv. (1901). Dess kyrka, S:t Stephen, härrör från saxiska tiden. Brytning af koppar-, bly- och järnmalm samt stenkol. J. F. N. Kirkbya Jones, paleont., ostrakodsläkte från karbon- och permaflagringar. A. Hng. Kirkcaldy [kə̄kǟ'di], hamnstad i skotska grefsk. Fife, vid norra stranden af Forth-viken, midt emot Edinburgh, bildar med Dysart en kommun. 34,079 inv. (1901). K. är en af Skottlands lifligaste fabriksstäder och har stora linneväfverier och blekerier samt flera fabriker för tillverkning af mattor (sedan 1877 äfven af korkmattor, s. k. linoleum), ångmaskiner, socker, lergods m. m. I omgifningen stenbrott och stenkol. K. blef stad 1070. Det är Adam Smiths födelseort. (J. F. N.) Kirkcudbright [kə̄kō'bri]. 1. (East Galloway) Grefskap i södra Skottland, vid Solway Firth. 2,328 kvkm. 39,383 inv. (1901). Största delen af grefskapet är ett skoglöst, af hedar och kärr uppfylldt bergland; endast sydöstra delen är något jämnare. Hufvudfloden är Dee. Jordbruket är obetydligt, men boskapsskötseln är betydande och utgör jämte fisket befolkningens hufvudnäring. K. bildar med Wigtown den forna prov. Galloway (se d. o.). — 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Dees utlopp i Kirkcudbrightviken af Solway Firth. 2,386 inv. (1901). (J. F. N.) Kirke [ki'r-; grek. Κίϱϰη, lat. Circe], grek. myt., en mäktig sierska och trollkvinna, dotter af Helios och okeaniden Perse, bodde på ön Aiaia i det fjärran västerhafvet, där hon egde ett praktfullt, af tama lejon och björnar bevakadt palats, i hvilket hon under tjusande sång väfde undersköna kläder, sådana som gudarna troddes bära. Homeros låter Odysseus landa på Kirkes ö, och några af hans män, hvilka skickats i förväg till palatset för att kunskapa, blefvo genom K:s trollkonster förvandlade till svin. Odysseus, som af Hermes erhållit ett skyddsmedel mot trolldomen, tvang med draget svärd K. att återgifva dem deras mänskliga gestalt, hvarefter han och hans män ett helt år under lust och gamman kvarstannade hos K. Vid skilsmässan gaf hon honom värdefulla råd med afseende på resans fortsättning. Yngre sagor omtala en son af Odysseus och K. med namnet Telegonos. A. M. A. Kirkebö [kir-], socken på Färöarna, omfattar sydspetsen af Strömö (se kartan till Färöarna) med 236 inv. (1901), var under medeltiden (till 1557) säte för Färöarnas biskop och ett prästseminarium. Kyrkan, den enda på öarna från katolska tiden, byggdes omkr. 1300 af ohuggen granit och ombyggdes 1874. Ännu mera betydelsefull är den präktiga ruinen af en omkr. 1500 påbörjad, men aldrig fullbordad domkyrka, byggd af porfyrblock, 25 m. lång, 10,2 m. bred och 8,4 m. hög; murarna äro 1,5 m. tjocka. Norske konungen Sverre tillbragte sin barndom och ungdom i landsflykt i K. och fick sin utbildning i prästskolan. E. Ebg. Kirkedörsnuten. Se Hallingskarven. Kirkeordinans [ki-], da., kallades i Danmark den lag, som Kristian III 2 sept. 1537 utfärdade på latin ang. de kyrkliga förhållandenas ordnande i öfverensstämmelse med den 1536 genomförda reformationen. Utarbetad under Bugenhagens medverkan, stadfästes ordinansen i dansk öfv. (af Peder Palladius) på herredagen i Odense sept. 1539 och trycktes 1542. Dess bestämmelser öfverflyttades delvis till Kristian V:s danska lag 1683, under det andra delar väsentligen ändrades under Kristian IV 1629 och 1643; inalles utgöra de nu 2:a boken af ofvannämnda lag. E. Ebg. Kirkesion [kir-], lat. Circesium, i forntiden en viktig stad i Mesopotamien, vid Chaboras’ (Chaburs) inflöde i Eufrat, var romarnas yttersta gränsfästning vid Eufrat mot perserna. Ruiner af staden vid