El-Busera. K. har, troligen med orätt, identifierats med Karkemisch (se d. o.). (J. F. N.) Kirkeöen, den största af Hvalöerne (se d. o.) i Norge. På K. voro 1814 ett par batterier uppkastade till försvar af Gravningsundsinloppet och Sækken; men vid svenska flottans ankomst 26 juli vältrades kanonerna i hafvet och batterierna utrymdes. L. W:son M. Kirkham [kə̄'kəm], stad i engelska grefsk. Lancaster, 11 km. n. v. om Preston. 3,693 inv. (1901). Bomulls- och linneindustri. J. F. N. Kirkholm [ki-], Kerkholm, Kirchholm, småstad i ryska guv. Livland, vid norra stranden af Düna, omkr. 25 km. s. ö. från Riga, märklig i Sveriges historia genom det stora nederlag, som Karl IX led därstädes 17 sept. 1605. Karl, som efter sin landstigning vid Pernau, 22 aug., inom kort hade 12,000—16,000 man under sitt befäl, beslöt att med ett slag tillintetgöra den polske fältherren Chodkiewicz’ ringa styrka — knappt 5,000 man —, som var lägrad vid K. Karl bröt hastigt upp från sitt läger vid Riga, tågade natten mellan 16 och 17 sept. mot K. och intog där en fördelaktig ställning på höjderna, men lät genast börja striden, ehuru hans trupper voro uttröttade af den ansträngande marschen. Än oklokare var, att han lät Chodkiewicz genom en krigslist locka sig ned på slätten, där det polska rytteriet snart förvandlade den seger, hvarom Karl gjort sig viss, till ett förödande nederlag. Svenskarna skola ha förlorat 8,000 man, bland andra den tappre fältherren Anders Lennartsson, som afrådt från att börja striden genast. Karls lif räddades endast därigenom, att en livländsk adelsman, Henrik Wrede, uppoffrade sitt i stället. Slaget fick dock ej några viktigare följder, ty inom kort utbröto i Polen inre oroligheter, hvilka hindrade Sigismund att draga nytta af sin seger. 1625 byggde Jakob De la Gardie en skans vid K. Enligt kontrakt med Rodenburg 1647 skulle en ny skans byggas på 10 månader; arbetet utfördes på kortare tid, men blef därefter. 1653 hade vallarna satt sig, och 1654 måste skansen skyndsamt iståndsättas för att ej falla alldeles samman. Sept. 1657—jan. 1658 hölls skansen besatt af polackerna. 1663 beslöt K. M:t, att skansen skulle raseras. (Fr. W.) L. W:son M. Kirki [ki-], förr namn på Aurangabad (se d. o.). Kirkintilloch [kə̄kinti'ləch], stad i Skottland, till en del i en parcell af Dumbarton, till en del i Lanark. 10,502 inv. (1901; som kommun 14,401). Textilindustri, stenkolsgrufvor, järnverk. (J. F. N.) Kirkjubær [ki'rkju-bajr], fordom kloster på Island för benediktinnunnor, stiftadt 1186, var hufvudskådeplatsen för de i Svinfellinga-sagan, en del af Sturlungasagan, omtalade händelserna i midten af 13:e årh. och indrogs efter reformationen. K. ligger i Síða-bygden i Väster-Skaptárfells syssla. C. R.* Kirkjuvåg [kir-]. Se Kirkwall. Kirk-kilise [kirk-kilisē; ”de 40 kyrkornas stad”], stad i turkiska vilajetet Adrianopel, ö. om staden Adrianopel. 16,000 inv., hälften greker, 1/3 bulgarer, 1/6 turkar. Handel med smör och ost på Konstantinopel. (J. F. N.) Kirkkonummi [ki'rk-]. Se Kyrkslätt. Kirksville [kə̄'kṡvil], stad i nordamerikanska staten Missouri. 5,966 inv. (1900). Statens normalskola. J. F. N. Kirkwall [kə̄'kωå̄l], hufvudstad och förnämsta hamnen på Orkneyöarna, på norra stranden af hufvudön, Pomona. 3,711 inv. (1901). Staden har en katedral (S:t Magnus, grundlagd 1137), ruiner af det forna biskopshuset (där norske konungen Håkan Håkansson dog 1263) och en latinskola (inrättad omkr. 1550). — K., fno. Kirkjuvåg (af kirkja, kyrka, och vágr, våg), var en rätt betydande ort, medan öarna tillhörde norrmännen, och blef stad under Jakob III (1460—88). Se Dietrichson och J. Meyer, ”Monumenta orcadica” (1906). (J. F. N.) Kirkwood [kə̄'kωud], James, skotsk folkbildningspionjär, en af de förste kände ifrarna för upprättande af sockenbibliotek, f. omkr. 1650 i Dunbar, d. 1708, erhöll 1685 en kyrkoherdebeställning i England, men afsattes 1702 för vägran att afsvära undersåtlig trohet åt huset Stuart. Sina idéer om folkbiblioteks upprättande i alla rikets församlingar framlade K. 1699 i den anonyma broschyren An overture for founding and maintaining bibliothecks in every paroch throughout the kingdom (omtryckt af W. Blades 1889). K. föreslog där bl. a., att prästens boksamling skulle vara sockenbibliotekets kärna, skolläraren bibliotekarie och enhetligt katalogiseringssystem användas för alla biblioteken. K. påyrkade 1703 upprättande af folkbibliotek för bildningens främjande i de skotska högländerna och testamenterade sin egen rikhaltiga boksamling till presbyteriet i Dunbar. V. S—g. <img l>

Kirkwood [kə̄'kωud], Daniel, nordamerikansk astronom, f. 1814 i Harford, Maryland, d. 1895, blef 1851 professor i matematik vid Delaware college och 1856 vid Indiana-universitetet i Bloomington. K. vann stor ryktbarhet genom sina undersökningar öfver småplaneternas banor. Han upptäckte det märkvärdiga förhållandet, att dessa planeter i allmänhet äro förenade i grupper på olika solafstånd, skilda åt genom relativt planettomma luckor. Redan 1866 sökte han förklara detta som en följd af planeten Juppiters störande inverkan på dessa kroppars rörelse; denna teori utvecklade han senare i arbetet The asteroids (1888). Mycket bekanta äro äfven hans undersökningar öfver planetsystemets bildning, öfver Saturnusringens delningar och öfver sambandet mellan kometerna och meteorsvärmarna, framställda i Meteoric astronomy: a treatise on shooting stars, fire balls and aeroliths (1867), Comets and meteors, phenomena and theory (1873) samt i en mängd afh. i facktidskrifter. Det 1900 inrättade observatoriet i Bloomington fick till hans ära namnet ”Kirkwood-observatoriet”. B—d. Kirman [kir-] l. Kerman (de gamles Karmania), provins i sydöstra Persien, sträcker sig i s. ned till Persiska viken och omges f. ö. af Belutsjistan samt prov. Kuhistan, Jesd och Fars. Areal vid pass 196,000 kvkm. Norra delen bildar en