vidsträckt saltöken (Lut), i v. träffas ett ansenligt högland. Äfven kuststräckan är på några ställen bergig och utgör en del af Mogistan (äfven kalladt Mekran eller persiska Belutsjistan). Det inre af landet lider stor brist på vatten och har endast här och där några ymnigare bergskällor. Till Persiska viken rinna några obetydliga kustfloder. Klimatet anses som det mest ohälsosamma i hela Persien. I Nurmanschir och några få andra centrala distrikt består jordmånen af alluviala lager och frambringar, där vatten finnes, hvete, majs, korn, tobak, bomull, saffran och frukter. Mullbärsträdet odlas allmänt för silkesafvelns skull, hvita rosor för beredningen af attar, en i österlandet högt värderad essens. Viktigare än jordbruket är uppfödandet af får, getter och kameler, hvilket lämnar råämnena till provinsens enda nämnvärda industri, tillverkningen af filtar, schalar och mattor, hvilka anses för de finaste i världen. Såväl jordbruk som manufakturer tryckas likväl af tunga skatter. Befolkningen, som anslås till 500,000 pers., utgör en brokig blandning af tadjiker, kurder, armenier, hinduer, araber, larer, parser och judar. — Hufvudstaden K., äfven benämnd Sirdschan, är belägen 1,853 m. ö. h. strax s. om saltöknen på en fruktbar slätt, som anses för Persiens kornbod. I dess inre finnas präktiga basarer samt flera karavanserajer, moskéer och bad, hvilka dock äro i förfallet skick. Från K. utgå flera viktiga karavanvägar såväl åt norra delen af riket som åt Persiska viken och Indien (öfver Herat och Kandahar). Handeln är ännu ganska betydlig och omsätter siden- och yllefabrikat, i synnerhet gröfre schalar, i massa till Turkiet. En mängd ruiner vittnar om stadens forna storhet. Inre och yttre oroligheter medförde dess fall. 1794 intogs och sköflades den af Muhammed kan, hvarvid murar och offentliga byggnader jämnades med jorden. Plundringen pågick i tre månader; en stor del af invånarna nedhöggs, andra, enligt uppgift 30,000, jagades i landsflykt. Sedan dess har staden endast långsamt repat sig. Dess befolkning uppskattas f. n. till högst 40,000. S. A. L.* Kirmanschahan [kir-] l. Kermanschah, stad och distrikt i västra Persien, mellan Kurdistan och Luristan. Staden har ett viktigt strategiskt och kommersiellt läge vid vägen mellan Teheran och Bagdad, är omgifven af befästningar och har omkr. 32,000 inv. (J. F. N.) Kirmes [kir-]. Se Kermis. Kirn [kirn], stad i preussiska reg.-omr. Koblenz (Rhenprovinsen), vid Nahe. 6,588 inv. (1905). Stora garfverier. (J. F. N.) Kirnberger [ki'rn-], Johann Philipp, tysk musiker, f. 1721 i Thüringen, d. 1783 i Berlin, lärjunge af Kellner, Gerber och Seb. Bach, beklädde 1741—50 åtskilliga musiklärar- och direktörsplatser samt blef 1754 kompositionslärare och kapellmästare hos prinsessan Amalia i Berlin. K:s kompositioner äro lärda och högligen torra; däremot vann han ett ansedt, ehuru öfverskattadt namn som teoretiker, i synnerhet med arbetet Die kunst des reinen satzes (1774—79). A. L.* Kirner [ki'r-], Johann Baptist, tysk målare, f. 1806, d. 1866, studerade i München och Italien. K. skildrade det sydtyska bondfolkets lif med dess grofkorniga glädje och trohjärtade sinnelag. Hans bilder utmärkas för skarp karakteristik och frisk humor: Pristagarens återkomst (Karlsruhes galleri), Spågumman och Tre badensiska friskyttar 1849 (båda i nya pinakoteket, München) m. fl. (G—g N.) Kirograf (af grek. che͡ı'r, hand, och gra'fe͡ın, skrifva), handskrift; egenhändig skrift; original. Kirogrammatomanti l. Chirogrammatomanti (af grek. che͡ı'r, hand, gra'mma, skrift, och mante͡ı'a, spådom), ett af handskriftstydaren A. Henze m. fl. begagnadt namn på den vetenskap, som vanligen kallas grafologi (se d. o.). Kirologi l. Chirologī (af grek. che͡ı'r, hand, och lo'gos, tal). Se Åtbördsspråk. Kiromanti l. Chiromantī (af grek. che͡ı'r, hand, och mante͡ı'a, spådom), konsten att spå i handen, den föregifna förmågan att ur linjerna, byggnaden och de köttiga delarna på flatsidan af en människas hand kunna utröna hennes temperament och kroppsbeskaffenhet samt med ledning däraf förutsäga hennes timliga öden. Enligt kiromanternas mening är hvarje mer viktig tilldragelse i en persons lif föruttecknad i hans händer med outplånliga drag, till hvilkas tolkning det emellertid kräfves en särskild ”vetenskap”. Kiromantien säges ha först idkats af kaldéerna och från dem kommit till egypterna, af hvilka grekerna i sin ordning undfingo den. I Indien blomstrar den än i dag, och kändt är, att de från Indien härstammande zigenarna däraf göra ett näringsfång sedan gammalt. Hos grekerna visade redan Aristoteles böjelse att tillmäta kiromantiens rön någon betydelse, men först Artemidoros (i 2:a årh. e. Kr.) framställde i sina ”drömtydningar” ett utfördt system. Under medeltiden sattes kiromantien i samband med astrologien; och att denna dubbelväfnad af vidskepelse ännu ej är oåterkalleligen upplöst, därom vittnar ett och annat skenbart djupsinnigt och med attester späckadt arbete i kiromanti, hvilket söker sin läsekrets bland våra dagars bildade. Bland de mera bekanta kunna nämnas A. Desbarolles’ ”Les mystères de la main” (1859; ny uppl. 1891) och Cheiros (= grefve de Hamongs) ”The language of the hand” (1901). Det var emellertid under 1500- och 1600-talen, som denna spådomskonst allmännast hyllades i Europa och afhandlades inom litteraturen. Ännu i början af 1700-talet höllos kiromantiska föreläsningar vid många tyska universitet. Bland utöfvare af konsten i senare tid har i synnerhet den franska spåkvinnan m:lle Lenormand blifvit beryktad för sin praktik i de högsta kretsar kring början af 1800-talet. Kiroplast. Se Chiroplast. — Kiroplastik l. Chiroplastik, konsten att med händerna forma bildverk af mjuka ämnen, såsom vax, lera, smör o. d. Kirrha [kir-; grek. Κίῤῥα, lat. Cirrha], urgammal stad och hamn i forngrekiska landskapet Fokis, belägen vid Korintiska viken och nära mynningen af floden Pleistos. K. hörde i äldre tiden under det närbelägna Krisa och tjänade efter dettas förstöring länge som hamnstad för Delfi. Några fornlämningar af dess hamnbyggnader och fästningsverk finnas ännu i behåll. A. M. A. Kirriemuir [kirīmjō'ə], stad i skotska grefsk. Forfar, 8 km. n. n. v. om staden Forfar. 4,096 inv. (1900). Linneväfveri. J. F. N.