Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kirsanov - Kirsch, Georg Wilhelm - Kirsch, Johann Peter - Kirschehir - Kirschner, Aloysia (Lola) - Kirschwasser - Kirsedrank, gammalt svenskt namn på körsbärsvin. Jfr Kirschwasser. - Kirskål, bot., namn på Aegopodium podagraria. - Kirsänkling - Kirsteinska huset. Om teatern därstädes se Stockholms teatrar. - Kirsten - Kirstenius. 1. Petrus - Kirstenius. 2. Johan Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kirsanov [kir-], kretsstad i ryska guv. Tambov, vid
Vorona (till Don). 10,677 inv. (1897). Kvarnindustri.
J. F. N.
Kirsch [ki-], Georg Wilhelm, orientalist, f. 1752
i Hof i Franken (dödsåret obekant), var 1779—98
gymnasierektor i Hof, där han på egen bekostnad
anlade ett tryckeri med syriska typer, och lefde
sedan som privatman. Från detta tryckeri utgaf
han Pentateuchus syriace (1787) och en på sin tid
mycket använd Chrestomathia syriaca cum lexico (1789,
2:a uppl. utg. af Bernstein 1832—36). Dessutom var
han medarbetare i Bruns’ edition af Barhebräus’
”Chronicon syriacum” (1789).
K. V. Z.
Kirsch [ki-], Johann Peter, kristen arkeolog och
kyrkohistoriker, ultramontan katolik, f. 1861
i Luxemburg, sedan 1890 teol. professor vid
universitetet i Fribourg i Schweiz, har utgifvit
en rad monografier särskildt till medeltidens
kyrkohistoria, en stor illustrerad populär
Geschichte der katholischen kirche (1903) och en ny
uppl. af Hergenröthers ”Handbuch der allgemeinen
kirchengeschichte” (1902—09), f. n. den förnämsta
moderna katolska kyrkohistoriska handboken. I förening
med de Waal utger K. ”Römische quartalschrift für
altertumskunde”.
Hj. H—t.
Kirschehir [kir-], stad i turkiska vilajetet Angora i
Mindre Asien, 140 km. s. ö. om Angora. Omkr. 8,500
inv. Berömd matt-tillverkning. Praktfull,
men förfallen seldschukisk medrese (högskola).
J. F. N.
Kirschner [ki’rʃ-], Aloysia (Lola), österrikisk
romanförfattarinna under pseudonymen Ossip Schubin,
f. 1854 i Prag, har tillbragt en stor del
af sitt lif på resor, men är numera bosatt på sitt
slott Bonrepos i Böhmen. Hon har författat ett mycket
stort antal romaner (Ehre, 1882; ”Ära”, 1883 och 1904;
Unter uns, 1884; ”I vår krets”, s. å.; Die geschichte
eines genies, s. å.; ”Historien om ett snille”,
s. å.; Gloria victis, 1885; sv. öfv. s. å. och 1888;
Malocchio, s. å.; ”Missljud”, s. å.; Etiquette,
1889; Asbein, 1888, med fortsättningen Boris Lensky,
1889, m. fl.; öfv. äro vidare ”Stella”, 1887,
”Gesa van Zuylen”, 1891, ”Ändtligen hemma”, 1900,
”Under fullmånens bann”, 1901, och ”Lycka”, 1905),
af hvilka de tidigare anses representera höjdpunkten
af hennes iakttagelse och karakteristik. Hon skildrar
gärna internationella sällskap, konstnärlig bohem,
österrikiska militär- och adelsfamiljer. Ett
visst nervöst, feberaktigt, affekteradt drag
gör sig märkbart i hennes alstring, där man
skönjer påverkan från George Sand och Turgeniev.
R—n B-
Kirschwasser [ki’rʃ-], ty., ett slags likör,
som flerstädes i Tyskland beredes därigenom,
att man låter små svarta körsbär (ty. kirsche),
hvilkas kärnor icke afskilts, jäsa och sedan
destillerar den jästa vätskan. Destillatet,
som försättes med socker, innehåller en ytterst
ringa mängd blåsyra, som vid jäsningen bildats
ur körbärskärnorna, och får delvis därigenom sin
egendomliga smak. Kirschwasser förfalskas ofta,
i det att en blandning af utspädd sprit, socker
och bittermandelolja (naturlig eller konstgjord)
får föreställa den äkta, af körsbär beredda likören.
S. J—n.
Kirsedrank (af ty. kirsche, körsbär), gammalt svenskt
namn på körsbärsvin. Jfr Kirschwasser.
Kirskål (af ty. giersch), bot., namn på
Aegopodium podagraria.
Kirskänkling, sjöv., benämning på sneda
stag, som stötta vissa rundhult. Den torde
numera förekomma endast i sammanställningen
”klyfvarbomsstampdäfvertskirskänkling”
(vanligen en kortare järntross med tälja).
H. W—l.
Kirsteinska huset. Om teatern därstädes se Stockholms
teatrar.
Kirsten [ki-], dansk prinsessa, dotter till Knud
Lavard, äktade 1133 norske konungen Magnus Sigurdsson,
men blef kort därpå förskjuten, emedan hon hjälpte
sin farbroder Erik Emune på flykten, då hennes make
ämnade förråda honom till hans fiender. Om hennes
senare lefnadsöden känner man ingenting. Omöjligen kan
hon vara den ”liden Kirsten”, som enligt folkvisan
förföres af en prins Buris och till straff dansas
och piskas ihjäl af sin broder, konung Valdemar.
E. Ebg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
