fortifikationsvetenskapen. Sedan kriget utbrutit, togs han
emellertid i anspråk för en mängd befästningsarbetens
utförande. 1656 började han sålunda anlägga
Dalarö skans, 1657 blef han tillika ingenjör vid
skansarbetena vid Grind och Danviken å Södermalm och
vid förstärkningsarbetena å Vaxholm samt fick dessutom
ledningen af befästningsarbetena i Södermanlands
skärgård, och härmed fortsatte han äfven under de
båda följande krigsåren. 1658 undergick K. några
månaders arreststraff, därför att han i sin ifver att
få försvarsverken färdiga för desamma användt en del
för kavalleriets utrustning afsedda penningmedel, men
äfven under arresttiden uppdrogs åt honom åtskilliga
förslags uppgörande. Efter kriget tjänstgjorde K. som
ingenjör vid Fortifikationskontoret samt inlade mycken
förtjänst vid ordnandet af Fortifikationens redan då
betydande arkiv. Han bibehöll dock inseendet öfver
befästningarna utanför Stockholm och uppgjorde 1662
en ny dessein till försvarsverk vid Danviken. 1674
framlade K. förslag till höjande af tornet och
byggande af en ravelin vid Vaxholm samt tillsåg
sedermera under 1674—78 arbetena därstädes samt
vid Dalarö, Hörningsholm, Baggensstäket, Fittja,
Grind m. fl. ställen. Redan i slutet af 1677 skulle
K. emellertid ”för hög ålder och andra svagheter”
ha erhållit afsked med pension, men då ingen för
tillfället fanns, som kunde ersätta honom, fick han
kvarstanna i tjänst, så länge kriget varade.
1. (K. V. Z.) 2. L. W:son M.
Kirtlandmormoner [kə̄'tlənd-]. Se
Young, B.
Kirumpä [ki'-], slott i Livland, dorpatska kretsen,
intogs af Jakob De la Gardie i aug. 1625 och befästes 1626 af Nils
Stiernsköld, men var förfallet vid krigsutbrottet
1656, hvarför det då måste iståndsättas.
1682 bestämdes, att K. skulle bibehållas som
försvarsverk, och ännu 1697 yrkades på iståndsättning,
som dock uteblef.
L. W:son M.
Kiruna [ki-]. 1. Municipalsamhälle i
Jukkasjärvi socken af Torneå lappmark, beläget
nära Kirunavaara (se d. o.), var på 1890-talet
en ödemark, men utvecklades från 1899 till ett
välbyggdt och idogt samhälle. Byggnads-, brand-
och ordningsstadgarna för rikets städer samt
Hälsovårdsstadgans för riket bestämmelser rör. stad
tillämpas enl. k. br. 23 dec. 1908. Taxeringsvärdet å
fastigheter 3,793,500 kr. (1909). Den tax. inkomsten
enl. bevilln. förordn. 7,480,400 kr. (1909). Samhället
är försedt med elektriskt ljus, har bankkontor,
konsert- och teaterlokal m. m. samt erhåller
snart egen kyrka, som uppföres på grufbolagets
bekostnad. För arbetarna ha uppförts vackra och
bekväma bostäder (se
Arbetarbostäder, sp. 1321,
fig.), och för persontrafik mellan samhället och
malmberget finnes sedan några år elektrisk spårväg.
2. Kronopark i Jukkasjärvi socken och revir af
Norrbottens län, genom K. M:ts befallningshafvandes
afvittringsutslag 30 dec. 1896 afsatt af
öfverloppsmark. Kronoparkens omfattning och benämning
fastställdes af Domänstyrelsen 19 febr. 1907. Areal
omkr. 41,000 har.
1. N. H—g. 2. M—g.
Kirunavaara [ki'runavāra, af fi.
kieruna,
fjällripa, och
vaara,
berg], stort järnmalmsberg i Jukkasjärvi socken af
Torneå lappmark, beläget 205 km. från Luleå på svenska
och 168 km från Narvik på norska kusten samt midt
emellan Kalix och Torne älfvar, omkr. 15 km. från
hvardera. Bergets topp, ”Statsrådet”, höjer sig 248
m. öfver den omedelbart i n. belägna sjön Luossajärvis
yta och 749 m. ö. h. Detta järnmalmsberg, som
i malmrikedom söker sin like i världen, består
af en nästan sammanhängande malmstock af 3,000
m. längd och mellan 200 och 70 m. bredd samt är af
särdeles ren och rik beskaffenhet. Fyndighetens
längdutsträckning ligger ungefär i n. och s.,
och sidostupningen varierar mellan 50 och 70° från
horisontalplanet. Den omgifvande bergarten är porfyr;
malmen utgöres till öfvervägande grad af svartmalm
af mycket hög järnhalt, ända till 70 proc., samt med
en fosforhalt, varierande mellan 5 och 0,02 proc.;
malmens svafvelhalt öfvcrstiger sällan 0,05 proc.,
och halten titansyra varierar mellan 0,80 och 0,04
proc. Enligt senast (1907) utförda beräkningar utgör
K:s säkert kända malmarea 286,000 kvm., och för hvarje
meters afsänkning af densamma erhålles omkr. 1 1/4
mill. ton järnmalm. Hela malmtillgången har beräknats
till nära 500 mill. ton, hvaraf omkr. 200 mill. ton
ofvan sjön Luossajärvis yta. Berget angafs 1736 af
en lappman och besöktes s. å. af en kommission,
bestående af landshöfding Gyllengrip, assessor
Kahlmeter och bergmästare Svanberg. 1754 inmutades
berget af brukspatron Steinholtz på Kengis bruk, men
något tillgodogörande af malmen blef då ej af. 1825
anhöll brukspatron Ekström på Kengis hos K. M:t om
tillstånd att exportera Kirunavaaramalm till Norge,
men denna begäran afslogs.
Fig. 1. Grufva i Kirunavaara.
Under senare hälften af 1800-talet inmutades berget
flera gånger och gaf upphof till en hel del
eganderättstvister. 1875 verkställdes på statens
bekostnad en första vetenskaplig undersökning af
malmberget, och sedan dess har denna storartade
fyndighet tilldragit sig uppmärksamhet från såväl
statens som privatkapitalets sida. Sedan flera
kommunikationsplaner tid efter annan uppstått och
förkastats, beslöt 1898 års riksdag anläggande
af statsbanan Gällivare—Riksgränsen, hvarigenom
K. ställdes i förbindelse med svenska järnvägsnätet
och med den
