lämna det s. k. bergmjölet eller kiselgur. Likaså bestå hafssvamparnas l. spongiernas nålar af kiselsyra (kiselnålar). — Bergkristall har eg. v. 2,6, smält amorf kiseldioxid eg. v. 2,2. En i rombiska systemet kristalliserande kiseljordsvarietet af eg. v. 2,3—2,4 har anträffats i vulkaniska bergarter och benämnes tridymit. Ännu en tredje kristalliserad kiselsyrevarietet, sannolikt rombisk, har anträffats endast i meteoriter och kallas asmanit (af sanskr. asman, åskvigg). Dess eg. v. är 2,25. Kiselsyreanhydriden är således ett trimorft ämne. Man är numera i stånd att bearbeta smält kiselsyra (kvarts) alldeles som glas och framställer däraf rör, flaskor, retorter, deglar o. s. v. Dessa föremål användas för arbeten vid höga temperaturer, emedan kvartsglas motstår mycket högre värmegrader än vanligt glas, utan att mjukna och emedan det ej spricker vid hastig afkylning; kvartsglas eger nämligen en mycket ringa utvidgningskoefficient. Vidare användes kvartsglas för kvicksilverlampor (se d. o.), emedan det är betydligt mera genomträngligt för ultravioletta strålar än vanligt glas. Firman Heracus i Hanau framställer de bästa kvartsglasapparaterna. P. T. C. (H. E.) Kiselsyreanhydrid, kem. Se Kiselsyra. Kiseltuff, miner. Se Kiselsinter. Kiselväxter, bot., sådana växter, som trifvas endast på kiselsyrerik mark och undvika kalkhaltig jordmån. Hit höra t. ex. sandväxter, såsom Farsetia incana, Carex arenaria o. s. v. G. L—m. Kiser [ki-] l. Kisser, ö. i Bandasjön, 22 km. n. om nordöstra ändan af ön Timor och tillhörig nederländska residentskapet Amboina, är 154 kvkm. stor och har omkr. 9,000 inv., jämte den ursprungliga vilda malajiska befolkningen äfven afkomlingar af holländska, tyska och franska soldater hvilka 1665 i ostindiska kompaniets tjänst kommo till ön. (J. F. N.) <img l>

Kisfaludy [ki'ʃfalodi]. 1. Sándor K., ungersk skald, f. 27 sept. 1772, d. 28 okt. 1844, var militär och råkade vid Milanos fall 1796 i fransk fångenskap. Redan förut litterärt intresserad och upptänd af Bessenyeis, ”den ungerske Voltaires”, exempel, blef han under sin internering i Provence af en svärmisk parisiska uppmanad att besjunga Petrarcas och Lauras kärlek. Här föddes så de första stroferna af hans Kesergö szerelem (1801; Sörjande kärlek), hvilken sedan under intryck af gamla och nya kärlekssorger växte ut till en stor samling kärleksepigram i en af honom själf bildad sonettform. Dessa ”den ungerske Petrarcas” eldiga och färgrika dikter gjorde ofantlig lycka. Hemkommen 1800 efter nya krigsbedrifter, gifte han sig med sin förut motsträfviga älskade och sjöng nu om Boldog szerelem (1807; Lycklig kärlek) i samma form, men med mindre eld. Mest kända äro dessa diktsamlingar under den gemensamma titeln Himfy szerelmei (ordagrant: Himfys kärlekar). Som rik godsegare lefde K. sedan i en målerisk trakt vid Balatonsjön och besjöng bl. a. i Regék a magyar elöidöböl (1807; Sägner från Ungerns forntid) de gamla borgruinerna i nejden med deras romantiska minnen. Han skref äfven några patriotiska dramer, som dock icke vunno anklang. Himfys sånger äro det sista alstret af den klassiska skola, som grundlades af Bessenyei och medförde den ungerska litteraturens renässans. K:s samlade skrifter utgåfvos i 6 bd 1847 och ha sedan utkommit i många upplagor. <img l>

2. Károly K., den föregåendes broder, ungersk dramaturg, novellist, f. 6 febr. 1788, d. 21 nov. 1830. Som krigare, målare och dramaturg upplefde han, utstött från sin familj, en mängd ungdomsäfventyr i Italien, Wien och Tyskland. Med ett drama A tatárok Magyarországban (1812; Tatarerna i Ungern) slog han ändtligen igenom och blef snart de unges ledare och mästare. I hans fr. o. m. 1822 utkommande litterära almanack ”Aurora” offentliggjordes den nya, nationellt romantiska skolans bästa alster. Utom det patriotiska, sentimentala dramat (Iréne m. fl.) odlade han under Kotzebues inflytande äfven komedien och blef i en följd lyckade pjäser det ungerska sociala lustspelets skapare; de bästa af hans hithörande stycken äro A kérök (Friarna), A pártütök (De upproriske) och Csalódások (Desillusioner), muntra skildringar ur den ungerska landsbygdens lif. Liknande ämnen gjorde K. äfven till föremål för novellistiska skisser (Tollagi Jónás viszonlagságai, 1823—27; ”T. J:s äfventyr”; Sulyosdi Simon, 1824, m. m.), med hvilka han kan sägas ha blifvit den nutida ungerska novellistikens skapare. Äfven hans stora elegi Mohács (1824) må nämnas. Ur hans krets utvecklade sig Kisfaludy-sällskapet (se d. o.). K:s samlade skrifter utgåfvos 1831 i 10 bd och ha sedan utkommit i en mängd upplagor. Hans staty (af Mátrai) aftäcktes 1895 i Raab. 1 o. 2. K. B. W. Kisfaludysällskapet [ki'ʃfalodi-], ung. Kisfaludy-társaság, är en skönlitterär förening i Budapest, stiftad 1836 till åminnelse af skalden Károly Kisfaludy (se Kisfaludy 2). Då nämligen af skaldens lärjungar och vänner en insamling gjorts för resandet af ett monument öfver denne, fick man efter vårdens fullbordan 5,000 gulden i öfverskott. Räntan däraf anslogs till pris för estetiska afhandlingar och vittra verk. Penningbeloppet fick snart en betydande tillväxt genom gåfvor och försäljningssumman för K:s samlade verk. Kretsen af medlemmar utvidgades, Ungerns bästa skriftställare voro bland deras antal, och de årligen utdelade prisen bidrogo att framkalla arbeten af värde. Kisfaludysällskapet utger årsböcker (Kisfaludy-társaság évkönyvei). Det har äfven föranstaltat om upplagor af märkliga ungerska litteraturalster samt öfversättningar af antika och moderna mästerverk och har numera närmast rangen af en ungersk litterär akademi. Dess