svenska landsbygden och för sin publik varit en glädjekälla, rik på väckande intryck. — I ansenlig mängd finnas kistbref bevarade i Nordiska museet, som äfven eger stockar, afsedda för tryckning af sådana. Jfr K. U. Palm, ”Gamla svenska kistbref” (i ”Ord och bild”, 1899). Kistedrängar, Kisteaktare. Se Kammararkivet. Kistemaeckers [ki'stemākers], Henry Hubert Alexandre, belgisk författare, f. 13 okt. 1872 i Floreffe, son till en känd belgisk förläggare, vardt licentiat ès lettres i Bruxelles, flyttade sedermera till Paris och lät 1903 naturalisera sig som fransk medborgare. Efter att ha skrifvit ett stort antal tidningsbidrag och böcker af galant och sensationell parisisk art har K. på senare år vunnit större framgångar med mera betydande romaner (L’illégitime 1898, Le marchand de bonheur 1902 m. fl.) och teaterstycken (Marthe 1899, L’instinct 1905 på Molièreteatern). Kistföreställare. Se Fordon, sp. 840. Kistland, kam. Se Spannland. Kistna [kistnə] l. Krishna. 1. Flod i södra delen af Indien, löpande nästan tvärs öfver hela halfön från v. till ö. Den upprinner på Västra Ghats vid Mahábaleshwar, 64 km. från kusten, flyter i sydöstlig riktning i en djup flodbädd, hvarunder den i Haidarabad upptager från v. Bhima och från h. Tungabhadra, bildar därefter gräns mellan Haidarabad och Madras, tills den genom flera pass banar sig väg genom Östra Ghats och faller genom två hufvudarmar ut i Bengaliska viken, ej långt s. om Godavari. Längd omkr. 1,300 km. Nederbördsområde 251,360 kvkm. Flodbädden är för klippig och strömmen för snabb för att kunna medgifva någon flodfart. K:s nytta för landets bevattning är äfven mindre än Deccans båda andra större floders, Godavaris och Cauverys. I deltat är floden medelst Ellorkanalen i n. förenad med Godavari, medan Buckinghamkanalen går söderut längs kusten. Bifloden Tungabhadra står genom Karnulkanalen i förbindelse med floden Penner. — 2. Distrikt i Brittiska Indien, i nordöstra delen af presidentskapet Madras, på ömse sidor om ofvannämnda flods mynningsarmar. 21,748 kvkm. 2,154,803 inv. (1901). Det är till större delen ett slättland; längst från kusten finnas dock några lägre höjder. Trakten närmast floden och dess kanaler är bördig och producerar ris och andra sädesslag, bomull, tobak och något sockerrör. Öfriga delar af distriktet lida af torka. De diamantgrufvor, som besöktes af Tavernier och från hvilka Koh-i-noor uppges härstamma, bearbetas ej mer. Hufvudstad är Masulipatam. 1. (J. F. N.) 2. Wbg. Kistoforoi [kist-], grek. Se Cistoforer. Kistpipa, jaktv., en hos äldre jaktgevär stundom förekommande pipa med bakre tredjedelen fyrkantig, under det främre delen af pipan är rund. Den kantiga delen är ofta på sin öfre yta försedd med tre längsgående rännor. G. G. Kis-Ujszállás [kiʃ-ōjsālāʃ], stad i ungerska komitatet Jász-Nagykun-Szolnok. 13,224 inv. (1900), mest reformerta ungrare. Gymnasium, vinodling. J. F. N. Kisumu [kisimī'], hufvudstad i en provins af samma namn i Brittiska Öst-Afrika, vid Victoria Njansa. Vid dess hamn, Port Florence, slutar järnvägen från Mombasa. J. F. N. Kiswa [kis-]. Se Kába, sp. 511. Kitab el-Fihrist [ki-], arab. Se Fihrist. Kitaiskaja sloboda [slabadā]. Se Maimatschin. Kitasato [ki-], Shibasaburo, japansk bakteriolog, f. 1856, studerade bakteriologi i Berlin från 1885, blef 1891 assistent vid institutet för infektionssjukdomar där och erhöll 1892 (tysk) professorstitel. Efter sin återkomst till Japan var han först direktör för det bakteriologiska institutet vid universitetet i Tokyo och utnämndes 1896 till föreståndare för det i Shibata inrättade japanska institutet för infektionssjukdomar. K:s många arbeten beröra tetanus’, kolerans, difteriens och bubonpestens bakteriologi. Särskildt anmärkningsvärda äro hans i förening med Behring (se Bakteriologi, sp. 734) utförda arbeten öfver difteri och tetanus. R. T—dt. Kit Carson [kit kās'n] nordamerikansk författare. Se Carson, C. <img l>

Kitchener [ki'tʃinə], Horatio Herbert, viscount K. of Khartoum, engelsk härförare och administratör, f. 24 juni 1850 på Crotter house, Ballylongford, grefsk. Kerry, deltog efter afslutad kurs vid krigsakademien i Woolwich som frivillig på fransmännens sida i fransk-tyska kriget 1870—71, utnämndes till löjtnant vid ingenjörkåren 1872 och var som sådan verksam vid den topografiska kartläggningen af Palestina och Cypern 1874—82. Sistnämnda år trädde han som major i egyptisk tjänst och utnämndes till befälhafvare för det egyptiska kavalleriet. Han deltog såväl i expeditionen mot Arabi pascha 1882 som sedermera i Sudan-fälttåget mot mahdin 1883—85. 1886—88 var K. guvernör i Sauakin. Efter nådd öfverstegrad 1888 utnämndes han s. å. till generaladjutant samt 1892 till öfverbefälhafvare (sirdar) öfver de egyptiska trupperna. Han lade i dagen framstående egenskaper som arméorganisatör, och det var till största delen hans förtjänst, att den egyptiska armén, när det afgörande fälttåget mot mahdin 1896 tog sin början, befanns vuxen sin svåra uppgift. Efter att ha eröfrat Dongola och slagit dervischerna vid Atbara tillfogade han mahdins egen här 2 sept. 1898 vid Omdurman ett afgörande nederlag, hvilket hade till följd Sudans fullständiga underkufvande. Han befordrades 1896 till generalmajor och mottog efter krigets slut parlamentets tack, utnämndes till lord af Kartum och Aspali samt erhöll en nationalbelöning af 30,000 pd st. I början af 1899 utnämndes K. till generalguvernör öfver Sudan, men redan i dec. s. å. blef han generalstabschef hos fältmarskalken lord Roberts, som då utnämnts till öfverbefälhafvare för den engelska fältarmén i Syd-Afrika. När lord Roberts i nov. 1900 efter Pretorias eröfring, boerregeringens fördrifvande och Transvaals formliga besittningstagande återvände till England, öfvertog K., som då befordrades till