5. Mastixkitt är en blandning af pulveriserad sandsten, kalksten och blyglete och försättes pr 100 dlr med 7 dlr linoljefernissa. 6. Stenkitt: 21 dlr krita, 63 dlr sand, 5 dlr blyhvitt och 2 dlr blyglete knådas med mättad blysockerlösning till en pasta och försättes med 6 dlr linolja. 7. Snabbhårdnande kitt: blyhvitt, gips, linolja och litet vatten. 8. Vattentätt stenkitt: 2 dlr kiselgur, 1 d. blyglete, 2 dlr släckt kalk utröras med fernissa. B. Hartskitt bestå af hartslösningar eller smälta hartsblandningar, äro vattentäta och elastiska, men föga beständiga mot värme. Exempel på hartskitt äro 1. Mastixkitt: lika delar mastix och linolja sammansmältas. 2. Glas- och porslinskitt: 30 dlr schellack, 10 dlr mastix, 2 dlr terpentin och 110 dlr sprit. 3. Träkitt: tjock alkoholisk lösning af schellack. För att fästa trä på glas eller järn användes kitt af 1 d. pulveriserad pimpsten i 1 d. smält schellack. Det användes smält. 4. Hartskitt: 1 d. kolofonium (vanligen harts), 1 d. svafvel och 2—3 dlr pulveriserad sten. 5. Metallkitt (för metall på trä): 4 dlr harts, 1 d. beck, 2 dlr vax och 1 d. tegelpulver; användes varmt. Ett ännu bättre kitt erhålles genom kokning af 1 d. kölnlim och 1 d. schellack under tillsats af 1 d. slammad krita. 6. Marinlim: 1 d. kautschuk löses i 12 dlr terpentinolja eller petroleum och försättes med 2 dlr asfalt eller schellack. Det användes varmt och är utomordentligt starkt. Ett annat recept för kautschukkitt är följande: 2 dlr talg smältas, 30 dlr finskuren kautschuk tillsättas och smältas försiktigt under omröring, hvarefter mönja eller kalk iröres. 7. Glaskitt: 1 d. kautschuk, 16 dlr mastix lösas i 64 dlr kloroform. 8. Asfaltkitt l. asfaltmastix (se Asfalt). C. Kaseinkitt (ostkitt): 4 dlr färsk, utpressad ost knådas med 1 d. till pulver släckt kalk, då ett kitt erhålles, som hårdnar hastigt och därför måste användas genast. Med detta kitt hopfästas föremål af trä, metall och glas. På flera sätt har man sökt göra ostämnet hållbart. Så löses det i ammoniak. Lösningen penslas på de föremål, som skola hopkittas, och får torka. Sedan penslas kalkmjölk på, och föremålen hoptryckas, då kittet fäster och hårdnar. Enl. ett tyskt patent af A. Wenck göres kaseinet svagt alkaliskt med kali- eller natronlut, upphettas 24 timmar till 60° C., utröres med kalk och vattenglas och försättes med små mängder garfämnen för att hastigare hårdna. D. Linfrömjölskitt: 3 dlr linfrömjöl och 2 dlr rågmjöl ge, utrörda i vatten, ett utmärkt kitt för tätning af destillations- och andra apparater i laboratorier och fabriker. E. Vattenglaskitt framställes af natronvattenglaslösning (33° Bé) och slammad krita, vanligen under tillsats af svafvelantimon eller zinkstoft. F. Järnkitt användas för tätning af fogar på föremål af järn samt att fästa järn i sten. Enligt en föreskrift blandas 100 dlr järnfilspån med 1 d. salmiak och utröres med vatten eller ättika. Ett annat recept är följande: 60 dlr järnfilspån, 2 dlr salmiak och 1 d. svafvelblomma, som utröras med utspädd svafvelsyra. Om Defays hofkitt se d. o. E—t N—n. Kittéer [kit-] är i gamla testamentet ett folk, som hänföres till Javan (grekerna; jfr 1 Mos. 10: 4) och motsvarar invånarna på Cypern, där staden Kition erinrar om det bibliska namnet på folket. Dessutom förekommer namnet kittéer i en vidsträcktare bemärkelse, så att därmed åsyftas folken på öarna och kusterna af Medelhafvet, särskildt på de öar och kuster, som tillhöra Grekland (jfr Jer. 2: 10, Dan. 11:30). E. S—e. Kittel, äldre stafning kiettel (ty. kessel), under 1600- och 1700-talen använd benämning på mörsarvärn (se d. o.). L. W:son M. Kittel, jaktv. Se Grytprof. Kittel [ki'tt-], Johann Christian, tysk musiker, Seb. Bachs siste lärjunge, f. 1732 i Erfurt, d. där 1809, blef organist i Langensalza och (1756) i Erfurt. Han åtnjöt stort anseende som orgelspelare, kompositör, teoretiker och lärare. Bland hans få tryckta verk må nämnas Der angehende praktische organist (3 bd, 1801—08; ny uppl. 1831) och Neues choralbuch (1803). A. L.* Kitteldal, geogr. Se Berg, sp. 1416, och Dal, sp. 1129. Kittelform, trädg. Se Korgform. Kittelforsheden, kronopark i Lycksele socken, Norra Lycksele revir, Västerbottens län, öfverloppsmark afsatt till kronopark genom K. M:ts befallningshafvandes utslag 16 maj 1882. Benämningen fastställdes af Kammarkollegium 29 dec. 1885. Areal 4,864 har. M—g. Kittelfångst. Se Ordalier. Kittelfärgtryck. Se Tygtryck. Kittelhvalf, bygnk. Se Hvalf, sp. 1391. Kittelsen, Theodor, norsk konstnär, f. 23 april 1857 i Kragerö, studerade i München i slutet af 1870-talet och senare i Paris, men har mestadels vistats i hemlandet. I München målade han den realistiska genretaflan Strejk (1879, med väl karakteriserade figurer). K:s förnämsta område har sedan blifvit norska folksagor och norsk natur. I sina teckningar uppenbarar han en bisarr fantasi och en grotesk humor. Han tecknar troll och gastar med en öfvertygande åskådlighet och är stark äfven i djurframställningen. För nordlandsnaturens lyrik och mystik har han funnit rent personliga uttryck — bättre dock i teckningar och akvareller än i oljemålningar. Bland de sistnämnda märkas Eko (ungdom i en båt ropar mot en bergvägg), Necken, som blickar upp ur fjällsjöns yta, och Häxan, spinnande. Som tecknare vann K. ett namn genom sina illustrationer till Asbjörnsens folksagor. Han utgaf sedan Fra livet i de smaa forhold (2 samlingar, 1889—90), Fra Lofoten (2 saml., 1890—91), Troldskab (1892), Im thierstaate (Berlin, 1896). K. har äfven lämnat teckningar till tyska tidningen ”Simplicissimus“. Han är representerad i norska nationalgalleriet såväl af målningar — De tolv vildænder (1897), Soria Moria slot (12 bilder), Jomfruland (15 färgbilder), Pesta farer landet rundt m. fl. — som af en mängd af sina teckningar till flera af ofvannämnda publikationer. G—g N. Kittelsten, kem. Se Pannsten. Kitteltoppen. Se Kebnekaise. Kittelvagn, arkeol., kallas ett slags små fyrhjuliga vagnar, vanligen af brons, som uppburit en därpå stående kittel af samma metall. Kittelvagnar voro i bruk under den yngre bronsåldern och Hallstatt-tiden. De bekantaste äro funna i Sverige