religiös invigning åt hela hans håg. Samtidigt drog honom ett manligt forskningsbegär till den filosofiska vetenskapen, dit han medförde sällspordt mångsidiga anlag. Hans filosofiska riktning är i icke ringa mån befryndad med Fr. Baaders teosofi och företer i allmänhet en stark dragning åt nyromantikens naturfilosofiska världsåskådning, dock med afgjorda ansatser till rationell idealism. K:s dikter, som närmast ansluta sig till Atterboms, röja en beaktansvärd lyrisk åder. Hans vän F. F. Carlson utgaf Minnen af Ernst J. F. K. (1842; innehållande dikter, filosofiska uppsatser och bref, jämte lefnadsteckning). Jfr Atterbom, ”Minnesteckningar och tal”, II (1869). Kjellander, Nils Theodor Salomon, tonsättare, f. 3 juli 1859 i Karlskrona, genomgick konservatoriet i Stockholm 1878—80 och blef 1891 musiklärare i Motala. K. har komponerat visor, pianosaker samt några med bifall i Stockholm gifna operetter (Don Ranudo, Figaro i slyngelåren). A. L.* <img l>

Kjellberg. 1. Jonas K., filantrop, donator, f. 22 (n. st.) okt. 1752 på Kvarngården i Husaby socken, Skaraborgs län, d. 14 april 1832 på Storeberg, kom 1770 i handel i Göteborg och började 1779 egen affärsrörelse. Efter framgångsrik verksamhet som grosshandlare öfverlämnade han med tiden rörelsen åt en sin broder och en annan affärsman, inköpte 1807 egendomen Storeberg i Tådene socken, Skaraborgs län, och bosatte sig där. Vid riksdagen 1800 var K. fullmäktig för Göteborg i borgarståndet samt led. af Hemliga statsutskottet, inom hvilket han, i olikhet med åtskilliga af hans kamrater, var otillgänglig för hvarje tubbningsförsök från högre ort. På det andliga lifvet i Sverige utöfvade K. ett ej ringa inflytande. Själf från barndomen varmt religiös, lät han nämligen på svenska utgifva åtskilliga främmande uppbyggelseskrifter, hvilka vunno stor spridning, såsom Köppens ”Bibeln ett verk af gudomlig vishet”, Bengels ”Sextio uppbyggeliga tal”, Roos’ ”Abrahams tros fotspor” och (i ny öfv.) Bunyans ”En christens resa”, hvarjämte han öfversatte och utgaf Hillers ”Andeliga sånger”. En handtverksskola och en flickskola, båda i Göteborg, grundade och betryggade genom K:s frikostighet, äro varaktiga minnen af hans medborgerliga nit. 2. Knut Erik Ossian K., en ättling af den föregåendes broder, socialpolitiker, läkare, f. 9 april 1867 i Göteborg, där han 1886 aflade mogenhetsexamen, vardt 1898 med. lic. i Stockholm och med. doktor 1901. K. blef 1900 amanuens i Medicinalstyrelsen, kallades 1908 till led. af medicinalstyrelse- och fältläkarkommittéerna samt utger fr. o. m. 1904 ”Allmänna svenska läkaretidningen” (sedan 1907 jämte Hj. Forssner) och har redigerat förhandlingarna vid de svenska läkarmötena sedan 1903. Han har författat bl. a. Bidrag till käkledens utvecklingshistoria (1901). Tidigt började K. deltaga i folkbildningsarbetet och har intagit en ledande ställning därinom, sedan han 1903 valts till ordf. i Folkbildningsförbundet. 1908 efterträdde han A. Nyström som föreståndare för Arbetarinstitutet i Stockholm och har där som på andra håll visat sig vara en af landets mest uppskattade föreläsare. Som radikal och nykterhetsvän insattes han 1905 och 1908 i riksdagens Andra kammare för Stockholms andra valkrets. 1. (K. W—g.) <img l>

Kjellberg. 1. Nils Gustaf K., psykiater, akademisk lärare, f. 25 febr. 1827 i Alsters församling, Värmlands län, d. 25 juni 1893 i Uppsala, blef 1846 student i Uppsala, 1851 med. kandidat, 1853 licentiat, 1856 kirurgie magister och 1863 med. doktor. Efter att ha tjänstgjort som läkare vid armén och flottan samt som koleraläkare (1850), distriktsläkare på landet (1853—55) och sjukhusläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset (1855—56) utnämndes han 1856 till öfverläkare vid Uppsala centralhospital för sinnessjuka, hvarjämte han blef prefekt vid Uppsala universitets psykiatriska klinik (öppnad 1 okt. 1859) samt 1863 e. o. professor i psykiatri vid nämnda universitet. 1869 stiftade K. (i samverkan med d:r O. von Feilitzen) den i Stockholm befintliga Föreningen för sinnesslöa barns vård. 1877 utsågs han till led. af den ännu bestående kommissionen för uppgörande af förslag till nya hospitalsbyggnader, kallades s. å. till led. af k. kommittén för granskning af 1858 års stadga ang. sinnessjukas behandling och vård samt förordnades 1878 till inspektör för de i rikets landsorter inrättade uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn. K., som flerfaldiga gånger företog långvariga utländska studieresor, vann erkännande som en skicklig organisatör samt inlade stora förtjänster om den svenska psykiatriens höjande och införandet af en verklig och rationell sjukvård äfven för de sinnessjuke. Skrifter: Om sinnessjukdomarnes stadier (1863) äfvensom beaktansvärda uppsatser rörande den uppväxande ungdomens vård och undervisning (i ”Uppsala läkareförenings förhandlingar”). <img l>

2. Adolf K., den föregåendes broder, läkare, akademisk lärare, f. 17 nov. 1828 i Alsters församling, Värmlands län, blef student i Uppsala 1848, med. kandidat 1854, med. licentiat 1856 samt med. doktor 1862, sedan han offentligen försvarat afh. Studier i läran om lymfkärlens ursprung (1861). 1860 förordnades han till förste läkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, utnämndes 1861 till adjunkt i pediatrik vid Karolinska institutet samt befordrades 1879 till e. o. och 1882 till ord. professor i pediatrik