därsammastädes samt öfverläkare vid Allmänna barnhuset. Efter någon tids sjuklighet begaf han sig i början af maj 1884 till södra Frankrike för att söka bot. Men då hans hälsotillstånd där försämrades, anträdde han återresan till fäderneslandet och afled 30 maj 1884 ombord på ångfartyget ”Svithiod” på vägen mellan Lybeck och Stockholm. K. var en mycket anlitad och omtyckt läkare, outtröttlig i sitt kall och praktiserande på flera områden af läkarkonsten. Bland hans hufvudsakligen i ”Nordiskt medicinskt arkiv” och ”Hygiea” offentliggjorda vetenskapliga afhandlingar märkas Om den parenchymatösa nefritens förekomst i den späda barnaåldern (1869), Om hæmaturi och albuminuri hos äldre barn (1870), Om contractura ani hos barn (1877), Om dieten för späda barn (i ”Svenska läkaresällsk. handl.”, 1874). 3. Anders Lennart K., son af K. 1, klassisk arkeolog, universitetslärare, f. 30 sept. 1857 invid Uppsala, blef 1877 student i Uppsala, 1882 filos. kandidat, 1889 filos. licentiat, 1889 filos. doktor och 1896 docent i klassisk arkeologi vid Uppsala universitet. K. företog jämte S. Wide sommaren 1894 en arkeologisk utgräfning af Poseidonhelgedomen på ön Kalaureia (se d. o.) och ledde under våren 1902 jämte den tyske arkeologen Joh. Böhlau en arkeologisk utgräfning på platsen för den antika staden Larisa (se d. o.) i Mindre Asien. Redogörelser för båda dessa utgräfningar ha af K. lämnats i ”Athen. mittheilungen” 1895 och i Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1900—03. Bland K:s öfriga skrifter, som hufvudsakligen behandla delar af den antika konsthistorien och den forngrekiska mytologien, må särskildt nämnas Asklepios, Mythologisch-archäologische studien (i Språkvetenskapl. sällskapets i Uppsala förhandlingar 1894—97). l 1. o. 2. (R. T—dt.) 3. S. W—e. <img l>

Kjellberg, Johannes Fritiof, skulptör, f. 5 febr. 1836 i Jönköping, d. 16 dec. 1885 i Stockholm, började sina studier vid konstakademien i Stockholm 1854 och på Molins ateljé. 1859 erhöll han kungl. medaljen för Akilles sårad i hälen och utställde s. å. gruppen Slarkodder bortröfvar Alfhild och En gosse, som håller en spjärnande hund under sin arm. 1860 reste han som stipendiat till Köpenhamn och Berlin och fortsatte våren 1861 till Paris. Där utförde han gruppen Den sårade fadern samt frisen Gossar, som hoppa bock. På hösten 1862 bosatte K. sig i Rom, där intrycket af antiken framkallade hans främsta verk i idealplastisk riktning: Faun lekande med sin yngre broder (i marmor i Nationalmuseum — marmorarbetet ej fullt afslutadt). 1868 återvände K. till Stockholm, blef s. å. led. af konstakademien, 1871 vice och 1873 ord. professor för teckningen, hvarjämte han samtidigt utnämndes till kungl. hofstatybildhuggare efter Molin. Hans största arbete blef Linnémonumentet i Humlegården (se d. o., fig. 2) med 4 allegoriska figurer omkring statyns sockel (aftäckt 1885; en replik af Linnéfiguren, utförd af Dyfverman, finns i Chicago). — Af K:s öfriga verk kunna nämnas Herakles förande Alkestis från underjorden; statyetter i lera: Tiggande barn, Gosse i strid med en katt, Gossar med en vagn, Ingeborg, Perseus m. fl.; reliefer och friser: Amor och Dödens genius (utförd i marmor 1872), Satyr lekande med faunbarn, Lammet på korset (i marmor), Kristus mellan S:t Lars och S:t Knut, portalrelief i Lunds domkyrka, samt Järnhandteringens historia, fris i cement om 57,5 m. längd, uppsatt på Järnkontorets hus i Stockholm (se Järnkontoret, fig. 2); vidare medaljonger i brons, gips eller cement på grafvårdar samt på fasaden till nyss nämnda hus, många porträttbyster, bland dessa L. J. Hierta, N. Ericson (marmor, Nationalmuseum), A. Blanche, M. Huss, A. Raab, A. Posse, J. A. Hazelius, I. Nobel m. fl. samt kolossalbyster af Karl XV (i marmor), A. Knape, P. A. Borg och U. Hiärne (de tre sista i brons; Hiärne-bysten är uppställd i Medevi). Nationalmuseum eger flera af dessa porträttbyster, medaljonger och reliefkompositioner i gips, dessutom en del skisser i lera. G—g N. Kjellberg, Johan Gustaf, klarinettvirtuos, f. 13 aug. 1846 i Gillberga socken, Värmlands län, d. 2 okt. 1904 i Stockholm, genomgick konservatoriet i Stockholm 1868—72, anställdes i hofkapellet där 1871, blef musikdirektör vid Dalregementet 1876 och vid Svea lifgarde 1882 samt lärare i träblåsinstrument vid konservatoriet 1886. K. räknades bland samtidens skickligaste klarinettister, och hans solospel bl. a. i kammarmusikverk utgjorde en eftersökt njutning för musikvänner. Äfven som lärare var han högt skattad. Led. af Mus. akad. 1885. A. L.* Kjellberg, Agnes Augusta Emilia Eleonora, skulptris. Se Frumerie. <img l>

Kjelldahl, Anders Magnus, skolman, f. 2 aug. 1796 i Öster-Löfsta (Uppsala län), d. 10 nov. 1871, blef student i Uppsala 1814, förordnades 1829 till lärare i matematik och filosofi vid Uppsala katedralskola på läroverkets högsta stadium, konstituerades 1831 som adjunkt med skyldighet att bestrida den matematiska undervisningen inom de 5 öfversta afdelningarna och blef 1858 lektor i matematik vid samma skola. 1865 måste han på grund af sjuklighet begära tjänstledighet, hvilken förlängdes till hans död. K. kan betraktas som en vägbrytare inom den matematiska undervisningen i Sverige och har, genom sina lärjungar och andra personer, som tagit kännedom om hans undervisningsmetod, utöfvat ett stort och välgörande inflytande. Han uppträdde som skarpsinnig och energisk motståndare mot det sätt att lära matematik, som utgår från läroboken och regeln samt nöjer sig snart sagdt med, att den förra återgifves utantill och den senare tillämpas mekaniskt, och för hvilket således summan af inlärda kunskaper blir ensam hufvudsak. K. satte först i andra rummet det genom undervisningen vunna kunskapsresultatet, men lade i främsta rummet vikt därpå,