Krigsvet.-akad. 1811, af Vet. akad. 1812 och af Fysiogr. sällsk. i Lund 1821. — Frukterna af K:s vetenskapliga författarverksamhet äro nästan uteslutande nedlagda i akademiska afhandlingar, hvilka visserligen delvis vittna om en ganska aktningsvärd beläsenhet i den nyare matematiska litteraturen, men å andra sidan sakna all originalitet. Däremot visade K. genom sina läroböcker (Plan och sferisk trigonometri, 1807, Grunderna till geometrien, 1814, Grunderna till arithmetiken, 1816, Försök till en elementar lärobok i astronomien, 1822, samt 4:e omarbetade upplagan af O. H. Forssells ”Algebra”, 1828) en mindre vanlig förmåga att sammanfatta och framställa förut vunna resultat. Särskildt hans lärobok i geometrien torde kunna uthärda en jämförelse äfven med vår tids elementarböcker i detta ämne, både genom fullständighet och genom formella förtjänster. Bland K:s öfriga litterära arbeten må nämnas en öfv. af Ségurs ”Tableau historique et politique de l’Europe” (I—III, 1811—12). — Mot slutet af sin lefnad öfvergick K. till en litterär verksamhet af egendomlig art; åtminstone ansågs han allmänt som författare till några i Örebro tryckta folkskrifter af ”välment politisk syftning”. (I. F.) Kjellin, Fredrik Adolf, ingenjör, uppfinnare, f. 27 april 1872 i Vårdinge församling, Stockholms län, aflade mogenhetsexamen 1890 och utexaminerades från Tekniska högskolan 1893. K. var 1893—95 i Falun sysselsatt med experiment öfver elektrolytisk zinkframstäilning, utförde 1895—99 försök i Stockholm med professor Wiborghs termofon för bestämmande af höga temperaturer samt medarbetade vid utexperimenterandet af den s. k. luxlampan. Mest känd är K. som uppfinnare af Kjellins elektriska ugn för stålsmältning, af hvilken den första byggdes vid Gysinge bruk i Gäfleborgs län, där K. var anställd 1899—1904 i egenskap af föreståndare för stålverket. Sedan exploaterandet af denna K:s epokgörande uppfinning 1904 öfvertagits af Metallurgiska aktiebolaget i Stockholm, öfverflyttade K. sin verksamhet till detta bolag. F. ö. deltager han i ledningen af de utländska företag, som ha hans uppfinning om hand, nämligen Gesellschaft für elektrostahlanlagen i Berlin och Gröndal-Kjellin C:o i London. Af Uppsala universitet kallades K. 1907 till filos. hedersdoktor. I ”Jernkontorets annaler” publicerade K. 1902 en grundläggande uppsats med titel Om tillverkningen af elektrostål vid Gysinge. Se vidare Elektrisk ugn, sp. 348, och Järnframställning i elektrisk ugn, sp. 401 jämte fig. 2. G. H—r. <img l>

Kjellman, Frans Reinhold, botanist, f. 4 nov. 1846 på Bromö, Torsö pastorat, Skaraborgs län, d. 22 april 1907 i Uppsala, inskrefs 1868 som student vid Uppsala universitet, blef 1871 filos. kandidat, promoverades 1872 till filos. doktor och kallades samtidigt, på grund af sin gradualdisputation, Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Ectocarpeer och Tilopterider (1872), till docent i botanik vid nämnda universitet; 1883 utnämndes K. till e. o. professor i botanik vid samma universitet samt blef 1899 professor i botanik och praktisk ekonomi. K. gjorde flera vetenskapliga resor till Sveriges öst- och västkust, deltog i svenska polarexpeditionerna till Spetsbergen 1872—73 samt till Novaja-Zemlja och Sibirien 1875, medföljde till Finnmarken 1876 års polarexpedition och var 1878—80 deltagare i Vegaexpeditionen. Efter den sistnämnda mottog han åtskilliga utmärkelser, särskildt kallelser till ledamotskap af in- och utländska lärda samfund, såsom Vet. akad. (1882). Sina omfattande studier öfver Skandinaviens och Norra ishafvets hafsalger samt polartrakternas fanerogamer meddelade K. hufvudsakligen i Vet. akad:s publikationer och i ”Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser” (1882—85), i hvars 3:e bd hans vidlyftigaste afhandling, Norra Ishafvets algflora, finnes införd. Han bearbetade Japans hafsalger (1885, 1897), utgaf monografier öfver algsläktet Acrosiphonia och dess skandinaviska arter (1893) och Galaxaura (1900) samt Handbok i Skandinaviens hafsalgflora. 1. Fucoideæ (1890; ofullb.). Han utgaf därjämte Svenska polarexpeditionen 1872—73 (1875) samt Ur polarväxternas lif (1884) m. m. K. var en uppburen, om än fordrande lärare; på sin 60-årsdag hyllades han af forna och dåvarande lärjungar med en festskrift, ”Botaniska studier” (1906). — Jfr biografier i ”Ymer” (1907) af C. A. M. Lindman och i Vet. akad:s årsbok (1908) af N. Svedelius. T. K. Kjellmark, Knut Bernhard, folkskoleinspektör, arkeolog, f. 29 okt. 1866 i Mariefred, filos. doktor i Uppsala 1904, folkskoleinspektör först i Småland, sedermera i Malmö, har bl. a. verkställt en metodisk och omsorgsfull undersökning (förträffligt skildrad i ”Antikv. tidskr.”, XVII) af en vidsträckt stenåldersboplats i Järavallen vid Limhamn i Skåne. K. har f. ö. författat bl. a.: Ett graffält från den yngre järnåldern i Ås i Jämtland (i ”Ymer”, 1905), Undersökningar i Kronobergs län år 1905 (i ”Fornvännen”, 1906), Järnåldersgrafvar i Jämtland undersökta 1908 (i Jämtlands fornminnesför:s tidskr. 1909) och Nyupptäckta hällristningar vid Hjulatorp i Bergs socken, Kronobergs län (i ”Fornvännen”, 1910). K. vardt 1906 korresp. led. af Vitt., hist. o. ant. akad. T. J. A. Kjellström, Adolf Vilhelm, arkitekt, f. 3 okt. 1834 i Örebro, studerade vid Teknologiska institutet i Stockholm 1852—55, var tre år i Köping—Hults järnvägs tjänst, blef 1858 vikarierande och 1859 ord. lärare i linjarritning, beskrifvande geometri (till 1877) och i frihandsteckning (till 1901) samt 1877 lektor i byggnadskonst vid Tekniska elementarskolan i Örebro. Han tog 1901 afsked. K. var därjämte ritlärare vid Karolinska skolan i Örebro 1859—77. Hans främsta lifsgärning är restaureringen (börjad 1863) af Nikolaikyrkan i Örebro, för hvilket ändamål han företagit åtskilliga studieresor till England. Tills. med A. H. Hägg, som äfven tagit del i vissa detaljarbeten för Nikolaikyrkan, har K. utfört ritningarna till Olaus Petrikyrkan i Örebro, hvartill grunden lades vintern 1908—09. Bland K:s öfriga arbeten märkas restaureringen af Floda kyrka i Södermanland (1883—88), hvarvid han biträdde Hägg, ombyggandet af gamla skolhuset (1875—76) och boningshus i Örebro (1879). K.