<img l>

Tyrolen m. fl. st. och utgifvit viktiga geologiska arbeten (Das Christiania-silurbecken, 1855, Geologie des südlichen Norwegens, 1857, m. fl.) blef K. 1858, efter Keilhaus död, professor i mineralogi vid universitetet i Kristiania och utnämndes s. å. till chef för Den geologiske undersögelse. K. hade genom noggranna kemiska och geologiska undersökningar kommit till åsikter rörande såväl silursystemets lagerbyggnad som granitens uppkomst, hvilka voro motsatta Keilhaus, och han var den förste, som påvisade veckningens betydelse för att rätt förstå Kristianiatraktens geologi och ohållbarheten af Keilhaus transmutationsteori. Sedan K. under årens lopp utgifvit en stor mängd viktiga arbeten med kartor och profiler, belysande för olika delar af Norges geologi, sammanfattade han 1879 resultatet af sina undersökningar i Udsigt over det sydlige Norges geologi, med karta öfver sydliga delen (Kristiania, Kristiansands, Bergens och Trondhjems stift) i skalan 1:1000000, under det att K:s mångårige medarbetare Tellef Dahll ungefär samtidigt hade fullbordat öfversiktskartan öfver nordliga Norge i samma skala. Vid sidan af denna storartade verksamhet som geolog utgaf han äfven flera diktsamlingar (1848, 1854, 1866 och 1871), som efter K:s död jämte hans öfriga litterära kvarlåtenskap 1890 utkommo under titeln Digte og skizzer (utg. af H. Lassen). 1. A. L.* 2. B. L—n. (O. A. Ö.) Kjerulf, Charles Theodor Martin, dansk musikskriftställare och tonsättare, f. 1858 i Köpenhamn, musikrecensent i ”Politiken” sedan 1887, har skrifvit bl. a. en följd karakteristiker af danska tonsättare i ”Nordisk musiktidende” samt komponerat romanser och visor, operetterna ”Kejserens ny klæder”, ”Livs-elixiren”, åtskillig skådespelsmusik m. m. Kjerulfin v. Kobell, miner., en varietet af wagnerit, från Bamle i Norge. A. Hng. Kjetterup [ke't-], S., pseudonym. Se Sörensen, K. T. Kjosen, en smal fjord, som från Ulfsfjorden skjuter in i halfön Lyngen i Tromsö amt (Norge). Dess omgifningar höra till Norges präktigaste och mest storartade partier. På norra sidan resa sig de branta, spetsiga Kjostinderne, med en medelhöjd af 1,550 m. O. A. Ö. Kjostinderne. Se Kjosen. Kjula, socken i Södermanlands län, Öster-Rekarne härad. 7,441 har. 1,402 inv. (1909). K. bildar med Sundby ett regalt pastorat i Strängnäs stift, Öster-Rekarne kontrakt. Kjulo (fi. Köyliö). 1. Socken af Loimijoki härad och Eura domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Socknens landareal är 246 kvkm.; befolkningen, finsk, 3,478 pers. (1908). Enligt sägnen skall Uppsalabiskopen Henrik den helige (se d. o.) omkr. 1158 på Kjuloträsks is ljutit döden för finnen Lallis hand och som Lallis hem betecknas Kjuloholms gård, där en gammal källare ännu i dag kallas ”Lallis källare”. Nämnda sätesgård med underlydande hemman utgör f. n. fideikommiss inom friherrliga ätten Cedercreutz. Socknen K. utgör ett konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Björneborgs öfre prosteri. — 2. Träsk (insjö) i ofvannämnda socken. O. I. (A. G. F.) Kjuloholm. Se Kjulo. Kjuprili, namn på en turkisk stad och turkiska statsmän. Se Köprülü. Kjusa. Se Berg, geogr. Kjutahia. Se Kutaia. Kjäflinge. Se Käflinge. Kjær, Johan Albert Julius, norsk språkman, biblioteksman, f. 26 sept. 1852 i Bergen, tog 1875 språklig-historisk lärarexamen och har därefter varit anställd vid universitetsbiblioteket. K. bearbetade 1880 3:e uppl. af P. A. Munchs ”Norröne gude- og heltesagn” och har utgifvit flera band af O. Ryghs stora verk ”Norske gaardnavne”. O. A. Ö. Kjær, Nils, norsk kritiker och dramatiker, f. 11 nov. 1870 i Holmestrand, sedan 1909 teaterkritiker i ”Aftenposten”, har utgifvit Essays (1895), Böger og billeder (1898), I forbigaaende (1903) och Smaa epistler (1908). Som diktare har han haft framgång med novellsamlingen Det evige savn (1907) och dramerna Regnskabets dag (1902) och Mimosas hjemkomst (1907). O. A. Ö. Kjöbenhavn [köbenha͡u'n]. Se Köpenhamn. Kjöge [köge], Köge, dansk stad i östra delen af Själland, 40 km. s. v. om Köpenhamn, vid Kjögeåns utlopp i Kjögebukten. 4,284 inv. (1906). Sedan 1870 har det station på den sydsjälländska järnvägen från Roskilde och är sedan 1879 genom järnväg förbundet med Storehedinge och Fakse. — K. var redan i midten af 1200-talet en stad, men låg då något längre in i landet; det fick 1441 stadsrätt, men vann aldrig någon betydelse. Först efter 1870 har staden förkofrats och har nu en liflig handel och flera fabriker. I slutet af 1658 byggde öfverstelöjtnant J. Stael v. Holstein vid K. en skans ”om 4 halfva bålverk”, och sedermera uppgjorde Dahlbergh förslag till stadens befästande med 11 bastionerade fronter samt ett hornverk vid åmynningen, där förut tvenne skansar legat. Arbetena påbörjades 1659 under Stael v. Holsteins ledning, och redan i sept. voro verken tämligen försvarbara, men de fortsattes det oaktadt under vintern och blefvo före fredsslutet fullbordade. De af svenskarna sålunda anlagda befästningarna underhöllos sedermera länge af danskarna; men K. har aldrig haft någon betydelse som fästning. Enligt 1909 års riksdags beslut skall emellertid ett kustfort byggas vid Mosede vid K. för 485,000 kr. 29 aug. 1807 stod utanför K. en träffning mellan de engelska landstigningstrupperna under Wellesley (senare Wellington) och det danska landtvärnet under generalmajor Castenschiold, hvilket (omkr. 6,000 man) kastades tillbaka med en förlust af 250 döda och sårade samt 1,150 fångar. I Kjögebukten vann danska flottan (27 stridsskepp) under Niels Juel 1 juli 1677 en stor seger öfver den af H. Horn anförda svenska flottan (30 stridsskepp), som förlorade 8 fartyg, flera hundra kanoner samt öfver 4,000 man, och 4 okt. 1710 utkämpades där en ny strid mellan en svensk flotta, under generalamiralen Wachtmeister, och en dansk,