deltog han i stiftandet af Société asiatique
(1822), uppsatte tidskriften ”Magasin asiatique”
(1825—27) och var en flitig medarbetare i ”Journal
asiatique”. Bland K:s många särskildt utgifna arbeten,
af hvilka i synnerhet de geografiska på senare
tiden stämplats som mindre pålitliga, må nämnas
Asia polyglotta (1823, med en ”Sprachenatlas”;
2:a uppl. 1831),
Chrestomathie mandchou (1828),
Chrestomathie chinoise (1833) samt det för kännedomen
om Japans historia viktiga verket
A perçu général des
trois royaumes, traduit de l’original japonais-chinois
(1832). Bland K:s lärda fejder märkas hans misslyckade
angrepp på egyptologen Champollion d. y., af
slutade med skriften
Examen critique des travaux
de feu M. Champollion sur les hiéroglyphes (1832).
1. P. T. C.*
Klara. 1.
Kem. tekn., från en vätska aflägsna
suspenderade orenligheter, som göra den oklar
eller ogenomskinlig, särskildt om dessa icke
eller endast med svårighet kunna genom filtrering
borttagas. Många vätskor kunna klaras, om man lägger
i dem sönderklippt filtrerpapper och filtrerar efter
flitig omröring. Alkoholstarka likörer kunna klaras
med stärkelseklister, hvarmed de blandas. Efter ett
par dagars hvila har klistret upptagit orenligheterna
och bildat en bottensats, hvarifrån den klara vätskan
kan afhällas. Vanligast nyttjas till klarning af
t. ex. sockerlösningar, fruktsafter o. d. ägghvita,
som i löst tillstånd tillsättes den oklara vätskan,
hvarefter alltsammans upphettas till kokning, då
ägghvitan koagulerar, rycker med sig de uppslammade
föroreningarna och bildar på ytan ett skum, som
kan aftagas. För att klara vin och öl använder
man husbloss eller gelatin. Limmet i dessa ämnen
bildar med garfämnet i vinet eller ölet en geléartad
fällning, som i sig upptager orenligheterna. På
likartadt sätt torde äfven s. k.
klarskinn vid
kaffekokningen verka. Detta är torkadt fiskskinn och
sättes samtidigt med de fint malda kaffebönorna till
det kokande vattnet. Under kokningen gå ur klarskinnet
ägghviteämnen i lösning, hvilka sedermera falla,
delvis tillsammans med garfämnena, och medtaga
grumlingen. — 2.
Sjöv. a) En strimma af molnfri
himmel, som under en mulen, töcknig dag stundom visar
sig vid horisonten, b) Göra i ordnhig något, som är
i oordning, t. ex. ”klara ändarna”, ”klara upp däck”,
c) Kommandoord, hvarmed en del allmänna befallningar
ombord inledas, t. ex. ”klara vid märsefallen!”
1. P. T. C.* 2. L. H.*
Klara kyrka i nutiden.
Klara, S:t, territorialförsamling i Stockholms stad,
omfattar sydvästra delen af Norrmalm (med undantag
af en liten till Kungsholms församling hörande
del). Invånarantalet vid 1909 års slut utgjorde
12,695 personer. K. är regalt pastorat. Kyrkoherden
i Klara församling är vice preses i Stockholms
stads konsistorium. — Den nuvarande
kyrkan, byggd
på klosterkyrkans ruiner, uppfördes på 1580-talet
under H. v. Huwens ledning. Den hade ett hvälfdt,
enskeppigt långhus med tresidig korafslutning samt
ett fyrkantigt torn, uppfördt 1627, som enligt
uppgift hade 98,6 m. höjd med spiran och således
sannolikt var det högsta, som den tiden fanns i
Sverige. Tornspiran blåste ned 1717, och kyrkan
härjades 1751 i den stora ”Klara-branden”, men
återställdes snart och bibehåller i hufvudsak sin
gamla arkitektoniska anordning. Tornet ombyggdes 1883—86 (se fig.) efter
H. Zetterwalls ritning. Koret prydes af två bedjande
änglar af Sergel och en altartafla af J. Hoffman
(1766) samt har målade glasfönster. Hvalfven prydas
af 28 målningar med bibliska ämnen af Olle Hjortzberg
(fullbordade 1907; kyrkan hade då undergått en
genomgående yttre och inre reparation). Inom kyrkan
finnas monument öfver skalden G. F. Gyllenborg
och hjälten i finska kriget J. A. Sandels m. fl.;
på kyrkogården hvila bl. a. Bellman, Leopold, fru
Lenngren och generalen E. v. Vegesack. Ett ståtligt
församlingshus, med bostäder för prästerskapet
uppfördes (efter ritning af G. Ringström) 1909 i
hörnet af Klara östra kyrkogata och Brunkebergsgatan
omedelbart vid kyrkogården. Det prydes af en (af
Ch. Friberg modellerad) i maj 1910 uppsatt bild af
Sankta Klara.
(G—g N.)
Klara den heliga (
Klara från Assisi), helgon, f. 1194
i Assisi, d. 11 aug. 1253, hette eg.
Klara Sciffi och
tillhörde en förmögen och ansedd släkt. Djupt gripen
af en predikan af den helige Frans från Assisi, som
hon åhört i början af fastan 1212, vände hon sig till
honom för att få råd och anvisningar för ett heligt
lif. Efter att ha pröfvat fastheten af hennes uppsåt
förde han henne palmsöndagen till den lilla kyrkan
S. Maria in Portiuncula, där han afskar hennes hår och
iförde henne sitt brödrasamfunds dräkt. K. och senare
äfven hennes syster Agnes funno först tillflykt i
ett par benediktinkloster, där de dock ej voro säkra
för sina anförvanter, som ville återföra dem till
världslifvet. Senare upprättade Frans åt dem ett
litet kloster nära den helige Damianus’ kyrka (hvaraf
